Funderingar inför dagens match
I dag är det åter igen dags för en seriematch, mot Brommapojkarna.
När jag tänker på Brommapojkarna som lag får jag blandade känslor. Mitt starkaste minne är från Svenska Cupen i fjol. Andreas Lindberg debuterade i A-laget och jag undrade varför. Andreas Lindberg, är Dime skadad? Varför ställa denne orutinerade spelare i målet, tänkte jag. De tankarna finns inte längre, som ni förstår.
Lagkänsla
Matchen stod 0-0 när Antti Sumiala fjongade in 1-0 efter 75 spelade minuter. I den 91:e minuten hade IFK åter en bra chans. Antti Sumiala och Dawid Banaczek kom fria båda två med bara målvakten som hinder. Antti överväger att skjuta men passar Dawid som skjuter utanför. I en kommentar
till NT efter matchen säger vår finske målskytt "Jag såg på klockan att matchen nästan var över. Jag tycker Dawid är förtjänt att göra mål, han har det svårt just nu". Det är tecken på bra lagkamrater, något som är väldigt viktig för att ett lag ska fungera.
Oavgjort? Nej tack!
Om man nu ser mot dagens match så är det med stor rädsla. Rädsla att förlora. En förlust skulle göra att IFK åker ner väldigt långt i tabellen.
En vinst skulle göra att IFK avancerade uppåt. Ett oavgjort resultat skulle ingen orka med. Är det något vi IFK:are är rädda för så är det väl att matcher slutar oavgjort. Förra
året kändes det som om 75% av matcherna slutade oavgjort. När IFK spelar oavgjort känns allting hopplöst, ibland t.o.m
värre än om vi förlorar. Om vi förlorar kan vi spekulera i om det var för att den och den spelaren var dålig eller för att domaren dömde fel. När IFK spelar oavgjort vill jag bara sjunka under jorden. Speciellt om det är mot ett bottenlag.
Brommapojkarna var trevligt förra året. En bra fotbollsmatch och Niclas Fredriksson målade efter 9 minuter. Tyvärr, eller, som vanligt kvitterade BP på övertid. Brommapojkarna har Sveriges största ungdomsverksamhet och det märktes förra året, de flesta på läktaren var i 12-års åldern.
Jag åker upp till Stockholm i dag, med hopp om en bra fotbollsmatch.
