Lagbanner
En vinnarskalle framför andra - Stefan Thordarson.

En vinnarskalle framför andra - Stefan Thordarson.

Han har avgjort täta matcher. Han har dragit på sig idiotutvisningar. Han är hatad av Sveriges domarkår och han är hatad av varenda motståndarförsvarare. Stefan Thordarson är mannen som gett vinnarskallen ett ansikte, som satt skräck i varenda superettaback han mött och som älskats mer än någon annan spelare i IFK Norrköping de senaste åren. Det är här min krönika till "Kung Thordar".

För ett par år sedan var jag helt såld på ett band som heter Senses Fail. Just idag skulle de säkert - helt felaktigt - sorteras in i facket "emo". Deras två fullängdsskivor är faktiskt riktigt, riktigt bra och är en blandning av gammal hederlig, amerikansk skatepunk och lite hårdare, skrikig, hardcoreliknande musik.
En av mina absoluta favoritlåtar finns dock på en av deras tidiga EP:s och heter kort och gott - "Stephen".

Refrängen är ännu simplare och lyder "Goodbye Stephen, goodbye Stephen. You were so good, you were so young". Jag och min gode vän Dennis brukar tycka om att leka med ord och översätta diverse engelska strofer rakt av. Givetvis gjorde vi så även med denna låten, varpå texten blev: "Hejdå Stefan, hejdå Stefan. Du var så bra, du var så ung."
Sedan jag nåddes av beskedet (jag blev faktiskt tårögd för en sekund) att Stefan Thordarson efter säsongen bryter sitt kontrakt och flyttar hem till Island har jag gått och nynnat de tre första stroferna, på svenska, i den låten.

Hejdå Stefan. Hejdå Stefan. Du var så bra.

Stefan Thordarson har de senaste säsongerna personifierat staden Norrköpings önskan om ett nytt lag. Han har varit den spelare som ständigt gått i bräschen för laget på planen. För klubbmärket på bröstet. Han har varit vinnarskallen nummer ett.

Jag är för ung för att riktigt kunna minnas skyttekungen Janne Hellström, mittfältsvirtousen Janne Jansson eller världsstjärnan Thomas Brolin. Likaså fick jag aldrig se internationella storheter som Nils Liedholm, Gunnar Nordahl eller Ove Kindvall spela live. Men jag har sett Stefan Thordarson.

Det kan tyckas fömätet att jämför "Thordar" med dessa stjärnor och kultfigurer. Stefan har aldrig gjort någon stor internationell karriär. Han har aldrig vunnit Allsvenska skytteligan eller spelat något VM-slutspel. Men han har betytt så innihelvete mycket för IFK Norrköping de två senaste säsongerna!

Debutåret 2005 gjorde han ett mål, spelade mestadels mittfältare och fick massor med skäll för sin tuffa spelstil som kostade både varningar och utvisningar. Laget gjorde ännu en fiaskosäsong och "Thordar" var ungefär lika bra som resten av laget.
Så kom fjolåret när Mats Jingblad värvades som tränare, en hel drös med duktiga bollspelare köptes in och det på allvar skulle satsas mot den högsta serien. Tränare Jingblad förälskade sig i Stefans spelstil efter en halv träning. Sedan dess har han varit en ordinarie del av startelvan. Och det beror inte på att han favoriserats av tränaren, inte alls. Han har varit där för sitt engagemang, sin tuffhet och framför allt - vinnarskallen.

Förra säsongen fick "Thordar" dra ett ohyggligt tungt lass. Han var den enda som hade den där vinnarmentaliteten i varje match, i varje situation. När övriga spelare vek ner sig för att det stod 0-2 på tavlan, ja då jagade Stefan Thordarson bollen ännu lite hårdare, ännu lite längre.
Han blev lagets bästa målskytt med sina 12 mål - personbästa - och lagets mest varnade spelare med sina 10 gula kort.
Men framför allt blev han älskad. Fansens gunstling.

I år 2007 har han fått mer draghjälp i att mana på sina medspelare, att ta det där extra jobbet. Mikael Blombergs och Magnus Samuelssons hemkomst har på något vis gjort att Stefan Thordarson halkat lite i skymundan som lagets viktigaste spelare. Men betänk att IFK Norrköping mellan april 2005 och maj 2007 inte vann en match utan islänningen i laget.

Det finns ingen som kan säga att Stefan Thordarson inte gett allt för den Blåa Stjärnan i varje sekund på planen. Det finns ingen som kan kalla honom svikare för att han åker hem till Island igen. Och det finns ingen av oss tusentals IFK-supportrar som kan säga sig älska laget och klubben mer än Stefan Thordarson. Ja, möjligen Patrik "Hjälten" Jönsson, då.

På officiella hemsidan pågår just nu en omröstning om hur man ska hylla Stefan för sina år och sina insatser i klubben. Ett av alternativen är att göra om Östra läktaren till Thordarläktaren. Ett lysande förslag.
Ett annat är att tröja nummer 18 aldrig får bäras av någon annan i klubben. Ett lika lysande förslag det. Båda borde genomföras.

För ingen kan någonsin ta "Kung Thordars" plats. Tack Stefan Thordarson, för att du gett mig och alla IFK-supportrar vinnarkänslan igen. Tack för att du tog oss tillbaka till Allsvenskan, serien där vi hör hemma. Tack "Kung Thordar".

Hejdå Stefan. Du var så bra. 

Magnus Cadelin - Åberg 2007-09-19 17:05:00
Author

Fler artiklar om IFK Norrköping

 Ett utcheckat Peking föll efter slarv
Djurgårdens IF - IFK Norrköping på Telo2 Arena den 10 november 2024 15:00
Spelarbetyg: Kontraktet är i hamn!
Nedräkning pågår 10,9,8,7,6,5,4,3,2... matcher kvar i årets Allsvenska!
Spelarbetyg efter den vitala viktorian i Värnamo
Höstrysaren fortsätter för Peking!