Inför Allsvenskan: Analyze This - Premiärelvan
Efter ihärdigt analyserande av vintermatcher, spionerande på träningar och noggrann scanning av nätets alla vinklar, hörn och vrår är det nu klart; PVH:s analysexpert har med sig själv och sin katt som bollplank resonerat sig fram till vilka elva spelare som bör ställas på planen mot Djurgården på söndag eftermiddag.
Förord:
Det här är en av de absolut längsta artiklar jag skrivit. 12.227 tecken, 5 A4-sidor, 27 spelare. Här är allt ni behöver veta.
Spelsystemet:
Eftersom första matchen spelas på hemmaplan inför ett fullsatt Idrottsparken, och man dessutom möter ett ganska skadeskjutet Djurgården, som saknar såväl Aki Riihiilathii (plus/minus nåt "i") som Daniel Sjölund, är förra årets vägvinnande 4-4-2 med offensiva yttrar det enda vettiga att välja. Med den spetskompetens som kommit in i truppen de senaste veckorna finns flera andra möjligheter, men det ska vi prata mer om i kommande krönikor.
På hemmaplan skall IFK Norrköping alltid gå för vinst och tre poäng. Därför är det väl inkörda 4-4-2-systemet det givna valet av spelsystem.
Backlinjen:
WHASS-MAGNUSSON-ARVHAGE-ROTH
En ganska dåligt balanserad backfyra, egentligen. Men med Viktor Rönneklev på skadelistan finns inte särskilt många andra alternativ. Eller?
Mats Jingblad sade efter genrepet, och jag citerar, "Bakom Whass och Gunnar har vi två andra ytterbackar i Rönneklev och Micke Roth", slut citat.
Rent krasst innebär det att allas vår favorithallänning (sorry, Roth) totalsågar sitt nyförvärv från "lillasyster" Sylvia, Armando Ibrakovic. "Arre", eller "Ibra" om man så vill, har fått begränsat med speltid i vinter, vilket inte är så konstigt om man ser till hans förutsättningar. Han är ännu inte 20 år fyllda och för två år sedan förberedde han sig för en säsong i divison 1 med Sylvia. Då var han inte ens ordinarie. Med bara en säsong i Superettan under bältet, är steget för stort att räknas som Allsvensk startman redan i vår. "Arre" kommer med all säkerhet att få chansen i A-laget i år, för att få känna på hetluften, men mestadels lär han få hålla till i U21-laget. Omställningen från deltidsfotboll i lilla Sylvia, till heltidsfotboll i Stora IFK är enorm och precis som den oh-så-genomkloke David Nordbeck sade i GoRadio i vintras, måste unga talanger inse sin begränsning och ta stegen ett och ett, i lugn och ro. "Arre" kommer, men inte än.
Tre fjärdedelar av backlinjen består av i grunden väldigt defensiva försvarsspelare. Viktor Rönneklev är annars mitt förstaval. Jag tycker om "Ploppens" driv och hans offensivlusta. Dessutom var han ena delen i den hyperfarliga högerkant Jingblad förfogade över förra våren och sommaren.
Magnusson-Arvhage som mittlås är i mina ögon givna. På diverse forum runtom på nätet har det under hela vinterna ylats om att Micke Roth ska få ta klivet in centralt, för att få in snabbhet. Dessutom har det påståtts att Roth själv har snackat vitt och brett om att han skulle vara så ruskigt mycket bättre som mittback.
Det köper jag inte. Roth har varit en av lagets stabilaste spelare bakåt de senaste åren och dessutom bidragit en del offensvt. Huruvida han själv föredrar att spela mittback låter jag vara osagt, men den vänsterfoten gör i mina ögon betydligt större nytta på vänsterkanten.
På det hela taget en ganska rutinerad backlinje. Whass är outsidern som inte spelat Allsvensk fotboll tidigare och är dessutom den som under tidigare år varit mest benägen att sätta sig i bekymmer. Vi minns alla den klumpiga utvisningen i derbyt mot Sylvia förra året, även om det ska sägas att han spelade i en obekväm roll som vänsterback. Dessutom lyckades han göra ett ganska snyggt, hårt och välplacerat självmål på Stadsparksvallen i matchen mot J-Södra.
Just de här misstagen, att gå på för hårt i närkamper och hetsa upp sig i eget straffområde, just de sakerna tror jag Jingblad och framför allt Vaattovaara jobbat hårt med att få bort i vinter. Jag upplever Anders som en lugnare och tryggare spelare i år, även om jag inte tycker att han är en optimal högerback.
Mittfältet:
BAMBERG-BLOMBERG-MAGRO-KHALILI
De två första namnen, de längst till höger, behöver knappast någon kommentar. "Bambam" utsågs till Superettans bästa spelare och "Blomma" fick pris som MVP, eller om man så vill, MVS. Hursom, den spelare som var viktigast för sitt lags framgång. I Bamberg finns en potentiell världsspelare och i Blomberg finns all den rutin, det ledarskap och den vinnarinstinkt som behövs för att driva ett Allsvenskt mittfält.
Vad gäller de kvarvarande två, de som förfogar över användbara vänsterfötter, krävs kanske lite mer förklaring.
Felix Magro är i dagsläget den ende konstruktiva mittfältare laget kan använda sig av i premiären, eftersom Marcin Burkhardt inte är spelklar förrän på måndag.
Han fick mycket beröm efter sin insats i genrepet, även om jag inte helt övertygades. Det var första gången jag såg honom live på riktigt och jag imponerades inte. Första kvarten var han delaktig i det mesta. Sedan fick han en smäll och försvann helt ur matchbilden i 20 minuter. Magro gnällde på domare, skällde på Arvhage och såg mest sur och tvär ut - tills han gjorde mål. Då rullade det på igen.
Men han är som sagt den enda konstrukiva mittfältaren i truppen i dagsläget. Dock spelar han på lånad tid; konkurrensen med polacken Marcin Burkhardt ses nog inte med särskilt positiva ögon av schweiz-sicilianaren.
Imad Khalili petar något överraskande Eirik Dybendal i min elva. Det är faktiskt lika överraskande för min egen del. "Dyben" har varit en av mina favoriter ända sen han kom till klubben inför säsongen 2006. Jamenar, hur kan man inte gilla en tvåfotad norrman som tar löpningar i tid och otid och slår in frisparkar med både höger och vänster fot?
Men i vinter har han haft det tungt. En ond vad spolierade försäsongsträningen och i de tre matcher han spelat har det inte gått så värst bra. Imad Khalili har däremot visat en stigande formkurva och var riktigt, riktigt bra mot J-Södra i måndags. Båda två lär få speltid i premiären, men jag sätter en peng på att Högaborgssonen tar plats i startelvan. Sätter dock vissa frågetecken för Khalilis defensiva kapacitet. Till skillnad från kollegan på andra kanten har Imad ännu inte visat att han är lika bra på att stänga till hemåt som Eirik Dybendal.
Anfallet:
THORDARSON-GUNNLAUGSSON
Helisländskt har ju visat sig positivt för Kamraternas del förut. Förra året producerade de 28 mål tillsammans. Det är lika många som hela Östers IF mäktade med. Totalt har de båda producerat 44 mål tillsammans sedan Gunnalaugsson kom till klubben sommaren 2006. Ett rätt hyfsat facit. Gardar har ensam gjort seriemål för IFK Norrköping, på en och en halv säsong.
Att "Thordar" övertalades att fortsätta i åtta omgångar är givetvis ett stort, fett underbetyg för IFK Norrköpings ledning. Man visste att han skulle lämna klubben redan i september förra året och hade gott om tid för att hitta hans ersättare. Men. Ingen kan någonsin ersätta Stefan Thordarson så bra som Stefan Thordarson. Det går inte att komma ifrån. Och någonstans viskar en liten röst att "Kungen" är väl förtjänt att få spela Allsvenskt i klubben han älskar så. Dagen då beskedet kom skrev jag en hyllningskrönika till Stefan och kallade honom "en vinnarskalle framför andra". Den vinnarskallen kan visa sig guld värd. I det tighta matchandet som inleder serien kommer det behövas vilja och inställning och det är precis vad Stefan Thordarson bidrar med.
Att Gardar Gunnlaugsson startar i min elva grundar sig mest på historia. Sanningen att säga har "Goosie" inte producerat särskilt mycket i vinter. Ett straffmål - stolpe in! - är allt han har mäktat med. Men en målskytt är en målskytt är en målskytt. Alltså startar han. Nu idag kommer besked om att Kevin Amunekes armfraktur har läkt som förväntat och jag blir inte förvånad om nigerianen gör ett inhopp på söndag.
Skulle nu både Gardar och Kevin floppa finns ju som bekant en annan ung herre att tillgå. 18-årige Andreas Haglund kan mycket väl komma att bli Allsvenskans stora utropstecken. Haglund besitter samma målkänsla som Gunnlaugsson, nästan samma snabbhet som Kevin Amuneke och samma bolltouch som - Henrik Larsson.
Jag drar mig inte för att jämföra den unge guten med en av de största i svensk fotboll, någonsin. De skarvningar och vrickningar Haglund gör på planen är precis som Henkes. Med den killerinstinkten i boxen och den kamikaze-orädslan han visar kan jämförelsen inte vara helt omöjlig.
Haglund kommer att få speltid i Allsvenskan, även om han inte är en startman redan på söndag.
Bänken:
SJANIC-GUNNARSSON-NORDBECK-DYBENDAL-HAGLUND
Jag räknar kallt med att Haglund finns med på bänken och att Amuneke sparas till senare matchande. Därmed inte sagt att han får speltid, men de facto är Haglund den spelare, tillsammans med Kristoffer Arvhage, som medverkat i flest matcher i vinter.
Sasa Sjanic kommer att få fortsätta nöta bänk. Allt annat är en skräll och skulle göra mig mycket osäker. Gunnarssons första halvlek mot J-Södra torde göra hans bänkplats heltgjuten. Det var inte kul att se hur otimad han var i närkamperna och hur dåligt hans passningsspel var.
David Nordbeck har åkt lite berg-och-dalbana sen han kom till klubben för två år sedan. Den urtrevlige urstockholmaren spelade sågott som alla matcher 2006, gick skadad hela våren 2007 och fick bli lagpappa i det U21-lag som vann SM-guld. I år är konkurrensen på mitten mördande, men så länge Magnus Samuelsson inte är redo för matchspel är Nordbeck andravalet som defensiv mittfältare. Inget fel i det. "Krullet" är stabil bakåt och har i vinter faktiskt visat att han är användbar även framåt. De två mål som Andreas Haglund gjort har båda föregåtts av utmärkta djupledspassningar från just Nordbeck.
Eirik Dybendal har som jag redan nämnt inte riktigt fått igång fötterna efter sina skadeproblem, men är en passningsvirtous av Guds nåde och kommer bli fantastiskt viktig i laget under den 30 matcher långa Allsvenskan.
Nära bänken:
GRIFFIT-RACU-SAMUELSSON-TELO-CAKIC-AMUNEKE
Om vi tar det hela i tur och ordning, så är inlånade Griffit backup till kantspelarna men kommer att få svårt att sno åt sig någon speltid. Fransmannen är på tok för bollkär för att vara riktigt konstruktiv. Det händer liksom ingenting. Kanske, kanske visade han gryende form i genrepet, men det räcker inte för att jag ska vilja se honom på planen eller ens på bänken mot Djurgården.
Petru Racu är en personlig favorit, lite lik Paul Scholes med sina vändningar av spelet, ut på kanterna. Glidtacklingarna är också en signum. Moldaven har dock haft stora skadebekymmer sen han kom till klubben och mest fått ägna sig åt rehab. Får "Grävlingen" komma i matchform kan han mycket väl bli en avlastande spelare på det centrala mittfältet till höstsäsongen.
De två ynglingarna Cakic och Telo, som ständigt nämns i samma andetag, har på försäsongen visat att de egentligen kan vara med och konkurrera på lika villkor redan i år. Men de finns helt enkelt för många äldre och mer rutinerade spelare före i kön. Framför allt Cakic har visat prov på fysisk styrka, målskytte och snabbhet, när han både spelat till höger på mittfältet och i anfallet. Christopher Telo har en utmärkt vänsterfot och finfin teknik. Men de båda ynglingarna får nog vänta ytterligare på att bli startmän i Allsvenskan. De båda kommer istället att bära ett ungt U21-lag på sina axlar.
Kevin Amuneke är den som ligger närmast en plats i laget. Så snart hans armfraktur läkt kommer han att finnas med i truppen, no doubt. Likaså Magnus Samuelsson, 36 om ett par veckor. "Sama" har inte riktigt kommit igång efter sin hälseneoperation i höstas och drabbats av sjukdomar och andra småskavanker. Vi som såg firma "Blomma"-"Sama" förra året vet dock att de är ett ruskigt kompetent innermittfälsalternativ, om än inte lika konstruktivt som med Felix Magro eller Marcin Burkhardt.
Inte ens nära:
IBRAKOVIC-SPONG-OMKEKANDA
"Arre" har vi redan avhandlat. Richard Spong fick ett nytt ettårskontrakt och det känns som att det mest var för att hålla truppens bredd. "Spongen" har inte spelat många minuter i vinter och likadant lär det se ut, så länge truppen är relativt skadefri. I dagsläget är han fjärdealternativ som mittback och kanske sjätte-sjundealternativ som innermittfältare.
Simon Omekanda opererades i vintras för ett idrottsmannabråck och lär inte vara aktuell för truppen förrän i sommar - och knappt ens efter det. Belgaren gjorde inte många glada förra vintern och får svårt att ens ta plats i U21-laget i år.
