Gästkrönika från en Exilsnokare i Stockholm
IFK IFK IFK, jag tror många känner som mig idag, 0-0 mot ärkerivalen Örebro. Vad händer? Hur kan det blir såhär? Varför har vi värvat som vi har gjort? Vad håller målvakter/backar/mittfältare samt anfallare på med? Alla har svar, och här kommer mitt.
Jag tycker att IFK likt en motsatt explosion har jobbat åt fel håll, låt oss börja några år innan vi blev degraderade. IFK hade det svårt, vi jobbade oss kvar mot Mjällby genom bland annat forwarden Wallerstedt. Året därpå blev vi utslagna mot Sundsvall, ett stolpskott ifrån, han som skulle ha blivit hjälten grät. Han som var nödvärvningen (mr. Karathanasis) sköt i stolpen. Sanningen är att vi var inget bra lag! Vi var ett typiskt Ljungskile, Giffarna eller Brommapojkarna. Två år i allsvenskan med kval, och utslagning. Vi kan inte skylla det på någon annan än vårt kära Peking. Sanningen är att tack vare Olsson, Bergström och Walle så höll vi oss kvar. Tack vare surt förvärvade poäng och skrällar mot topplag. Vi hade även seriens bästa målvakt, vilket inte många som åker ur har.
Vad hände i Superettan?
Det började med att IFK bokade lokal för återtåg och ett antal fatala spelare värvades, ingen nämnd ingen glömd. Pinsamt, dåligt och ett måste att komma tillbaka var orden som löd i stan. Alla även jag, skrek, grät och mådde psykiskt dåligt av vad som hände. Precis lika dåligt och pinsamt tyckte ledningen att det var, att vi var i den positionen vi hade försatt oss i. Och valet man gjorde var att lita på gamla meriter. Det spelförande laget IFK! Sagt och gjort, man värvade både brassar, polacker, australiensare, finländare osv och hey! Vi blev ett lag som kunde spela ut motståndarn. Men det tog fem år! Kanske jäkligt bra och väldigt viktigt för framtiden, att vi kan vårat spel. Samt att motståndare som kommer hit, skall ha mindre än 50 % bollinnehav, och fine! Det fungerade utmärkt mot både Sundsvall och resterande lag vi fick tre poäng mot förra säsong. Eller gjorde de det? Den här krönikan går ut på att IFK idag och IFK för ett år sedan spelar samma spel. Men med delvis olika spelare. Samma spelsätt, men med olika resultat. Förra året spelade vi med våra islänningar, Islänningarna som gjorde mål på allt. Så här var läget i Superettan. Magnusson och Arvhage var lite tuffare. Roth och Rönneklev vågade ta en offensiv roll. Kanske på grund av bristande anfall från motståndarna? Blomma och Sama tog ett defensivt ansvar och behövde inte skapa så mycket framåt. Dyben och Bambam var ju helt Outstanding. Thordur och Gardar, båda var framgångsrika men ack så olika.
Större delen av IFK:s mål förra året blev till enligt följande modell: Brytning av backlinjen, uppspel mot Thordur som låser bollen och spelar tillbaka den till alternativt, innermittfält, yttermittfält eller Rönneklev. Följande som får den placerar ut den på kanten och IFK anfaller med båda yttrarna , båda innermittfältarna samt en djupledlöpande forward (Gardar) och en släpande (Thordur). Bamberg och Dyben fick ytor, Thordur kom snett inåt bakåt, och Gardar fanns överallt där inne. Det var ett lag med självförtroende. Tror det är den viktigaste faktor för både segrarna i både cupen och i serien.
Tillbaka till nu tid
Vi är fortfarande laget som försöker spela ut motståndarna, IFK, Total fotball? Offensiva ytterbackar, spelande mittfält, måltjuvar till anfallare, och yttrar som är mer anfallare än mittfältare. Allt är i sin ordning, om man nu vill vara som Real Madrid. Det IFK i min meningen inte har förstått det är följande. Man spelare fortfarande samma spel, mittbackarna tjongar upp bollen till en forward som förväntas låsa den där. Det fungerade ju på Stefans tid! Det är därför både du och jag skriker oss hesa på alla dessa jävla långbollar. Men som jag förstår det är det den sanning som dagens IFK ser som Totalfotboll. Sen tycker de att vi inte har marginalerna med oss….
Så här skulle jag vilja ha det
För att IFK skall lyckas måste man förstå följande. Bort med bollen i eget straffområde, skjut när du kommer i offensivt straff område och använd kanterna. Vi har i dagsläget värvat en djupledslöpare (Amuneke) som vi inte ger en enda djupledsboll, och ändå, sätter vi stora frågetecken efter hans namn. Mitt frågetecken är egentligen taktikvalet. Varför??? För att man fortfarande väljer att försöka spela Superettans vinnande spel, med att slå bollen på forward och sen ut på kanterna. I dagsläget har vi kanske två av Allsvenskans bästa djupledslöpare, men vi slår inte en boll i djupled. Vi måste glömma och gå vidare i tiden efter Stefan. Istället fokusera på dagens förutsättningar. Jag är övertygad om att vi är bättre på alla punkter idag än för ett år sedan. Våga spela förbi deras backlinje och lita på våra forwards!
Det kommer att bli bättre. Ljuset finns någonstans i tunneln! Det måste det göra....
