Intervju med en underbar kvinnlig supporter!
I min dröm träffade jag Suzanne Fäldt på Tyska Torget 2012. Vi firade SM Guld nummer 13! Hon har haft "PEKING" som favoritlag i hela sitt liv. Suzanne bor i Motala, men är uppväxt i Vreta Kloster, utanför Linköping. Här kan vi snacka om att Snoka och Peking sitter i blodet och generna!!
Ett av dina bästa minne med IFK var då du fortfarande var tomåring. Vi vill höra…
Jag fyller 44 år nu när vi sitter här på Tyska Torget 2012, så jag har varit med om både medgångar och motgångar. Ett av dom allra bästa minnena är givetvis SM-guldet 1989! Vi var nog inte mer än c:a 25 stycken IFK-vänner på plats på Malmö Stadion. Jag tog mig ledigt från min utbildning, och bilade ner med min mamma, min pappa och min bror. Ingen i min familj av dem som var med ångrar sig säkert, däremot de i min släkt som inte var med. Janne Kaléns straff var avgörande, men en annan spelare som jag måste framhålla är målvakten: Lasse Eriksson! Snacka om en hjälte!!! Inte bara under straffdramat, utan genomgående. Det började visserligen på hemmaplan med förlust. 0-2 ett av målen gjorda av en viss Martin Dahlin Men returen vann vi med 1-0 i Malmö, efter mål av Göran Holter och en straffräddning av Lasse. Tur att inte mål på bortaplan räknades då, för då hade det tagit stopp redan där. Guldet var så efterlängtat, men något särskilt firande var det inte tal om efteråt. Minns att hela laget kom fram och tackade oss personligen, och att jag var så stolt, och lycklig under hemresan. Att jag saknade röst i två dagar efteråt gjorde inte ett dugg! Efter ett straffdrama, där känslorna växlade mellan hopp och förtvivlan, och med ett lyckligt slut! Helt underbart som sagt!!!
Livet är ju upp och ner som supporter för våra Vita och Blå! Vilka dystra minnen finns i ditt sinne? Men du som har varit med så länge har väl flera goda minnen än SM guldet, eller hur?
Tråkigt var det då "Peking" åkte ur efter kval mot Häcken 1982. Då satt jag tyst och grät på hela vägen hem, och det gjorde ont sååå ont!!!
Då gick det bättre i UEFA-cupen, samma år, med riktigt fina insatser, mot både Southampton och Roma. Fast mot Roma gick inte straffdramat vår väg, till skillnad från 1989. Jag kommer ihåg att speakern efter matchen mot Roma sa: Nästa hemmamatch: Ope! Snacka om kontraster…
Som tur var stannade spelarna, och hjälpte till att föra tillbaka laget till Allsvenskan, redan året därpå. Då lyckades IFK vinna i kvalet på bortaplan mot IFK Malmö med 1-0 efter straff av Peter Lönn. Returen hemma blev hur säker som helst 4-0, och jag med flera fick springa ärevarv med spelarna och tränaren Lars-Göran Qvist. Ännu ett ögonblick av lycka!!!
Ditt absolut första minne, vad var det?
Det är från en match när Parkens Vita Hjältar vann med 4-0 mot Landskrona, tror det var 1974, och min pappa i glädjeyran slängde bort bilnycklarna vid ett av målen. Jag var ledsen, och trodde att jag inte skulle komma hem igen...
Har du haft några speciella favoritspelare genom åren?
Jag har haft många favoritspelare genom åren, men en av dom allra största är, Janne Svensson! Oj, vilken lirare... och på den tiden fick laget lite straffar med sig. En annan spelare som satt ett djupt avtryck, men som inte spelade många matcher. Brian Mc Dermott, vilken kämpe! Sådana vill jag se fler av i IFK årgång 2008, han gav verkligen alltid 100%! Den där jobbiga säsongen 2008 hade jag en solklar favorit, Daniel Bamberg!!! Förklaring känns onödig, men han var helt enkelt nr 1, visade vilja och hjärta. All heder!
Jag har varit medlem i "Peking Fanz", men gick ur. Detta eftersom jag tyckte att det många gånger blev för mycket hån mot motståndarlag och domare, än stöttning av egna laget. Fast under den tiden såg jag alla hemma matcher, och även en hel del bortamatcher. Säsongen 2004 missade jag bara Friska viljor, Boden och Café Opera borta, och den säsongen skrev jag även en bok om mitt kära lag. Fast den blev inte publicerad. Innan SM Guldet 2012 har det mest blivit att följa "Peking" via tv:n, och det är givetvis inte detsamma. Men ibland får man nöja sig med det näst bästa. Men med facit i hand, så har det varit rätt skönt att slippa en jobbig hemresa från "Parken" eller någon annan arena, efter ett inte så önskvärt resultat. Men det vände ju sen som tur var…
Men nu sitter ju vi här på Tyska Torget i en konstig dröm år 2012, och skålar i Champagne! SM GULD SM GULD! När kom vändningen den där helvetes säsongen 2008?
Det var då alla spelare förstod hur allvarlig situationen var, och började att våga spela fotboll igen. Dessutom fick vi ju äntligen lite "stolpe in" med avgörande mål åt rätt håll, i slutet av matcherna, och med domare som faktiskt vågade blåsa för IFK! En annan bidragande orsak var givetvis att Magnus Samuelsson gjorde come-back. Sen att vi till sist lyckades få hem Stefan Thordarsson. Med sina fem mål och elva assist under dom sista tolv omgångarna var han en av lagets mest tongivande spelare. Nu ska vi väl hoppas på att det inte dröjer lika länge, innan ytterligare ett SM-guld är hemma där det ska vara! IFK NORRKÖPING är, och kommer alltid att förbli, laget i mitt hjärta!!!
Jag vill bara säga en sak som kommentar till Suzanne. Kan man vara en bättre supporter? Att hon är Qvinna i en mansdominerad värld, gör inte saken sämre. Skulle vilja säga att en vändning till kan vara, med fler Suzannor, skulle vår publik bli en nummer tolv som kan hjälpa till att lyfta laget och bidra till en vändning.
STÅ UPP FÖR NORRKÖPING!!
