Krönika: Försvar är bästa anfall?
Göran raljerar om Peking, Peking, Håkan Jonasson och lite annat
I Kina och det riktiga Peking pågår just nu en kamp mellan världens alla länder. Under OS regnar det medaljer varje dag över världens bästa sommaridrottare i Mittens Rike.
Här i Norrköping, Sveriges eget Peking, pågår en annan kamp. Kampen om överlevnad i Allsvenskan. Igår förvandlad till Mittbackarnas Rike i fullständigt ösregn. Inte en OS-medalj så långt ögat såg. Däremot ett jävlaranamma vi inte sett på ett bra tag.
Genidrag eller tursamt?
Mats Jingblads drag, att sätta mittbacken Thomas Magnusson på topp ifrågasattes av många och skrattades åt av vissa. Faktum är att IFK Norrköping ställde upp med hela sex (6)! mittbackar igår. Anders Whass, Djordje Mrdjanin, Kristoffer Arvhage, Mikael Roth, Richard Spong och Thomas Magnusson har alla det gemensamt, att de i grunden är mittbackar. Jag var väl själv inte helt överförtjust i tanken, men vad göra när de ordinarie anfallarna är skadade eller ur form. Antalet mittbackar överträffade t.om. Lars Lagerbäcks laguttagningar. Att kalla det hela för ett genidrag är väl att ta i lite, men nog blev det jävligt bra. Tursamt var det definitivt inte.
Stål-Thompa har haft en bedrövlig säsong, fram till igår. Som targetanfallare var han helt fantastiskt bra. Hans order var att gå in och agera target, hålla i bollen på offensiv planhalva och ta smällarna för Amuneke. Han gjorde det på ett briljant sätt.
Han är ingen raket på planen, men hans jobb i går var fullgott. Hans teknik har hånats av vissa s.k. experter. Igår visade han att den inte är så jäkla dålig. Fina bollmottagningar, ett antal fina passningar och nickskarvar plus att han var inblandad i IFK:s båda mål. Det första direkt, genom en utsökt nickskarv till Bamberg, det andra genom att fixa den hörna som ledde till Kevin Amunekes drömmål.
Mot lag som Gefle IF, Trelleborg, Ljungskile och några fler, tror jag absolut att det funkar med Stål-Thompa på topp. Däremot gör det nog inte det mot t.ex.Kalmar FF, IF Elfsborg.
Hur som helst, så ska Thompa ha en stor eloge för gårdagens insats.
Täppte till truten på alla
IFK Norrköping visade igår att man inte alls är helt borta än. Media, spelbolag och mängder av fotbollskunniga har dömt ut IFK:s chanser till fortsatt spel i Allsvenskan även nästa år. Igår täppte IFK till truten på alla, även om det nu bara är kortvarigt. En seger gör inte att man automatiskt är med i leken igen, utan det gäller att fortsätta jobba hårt, ja t.o.m. ännu hårdare. Vinsten igår bör i alla fall ge laget lite av det självförtroende, man så väl behöver. Resan till Trelleborg känns förmodligen inte riktigt lika lång, som den hade gjort vid en förlust i gårdagens match.
En annan som täppte till truten på alla tvivlare var Kevin Amuneke. Hans 2-0-mål var av världsklass och värt entrépengen bara det. Efter att ha sett målet på video ett antal gånger, så måste jag säga att det bör vara en klar kandidat till årets mål. TV4-sportens expertkommentator Andreas Alms ord efter målet är redan klassiska:
"Regnet lämnar nätmaskorna just när bollen träffar målet"
Kevins insats var överlag det bästa han presterat sedan han kom till IFK Norrköping. Igår var det en lagspelare vi såg på planen och jag gillade det jag såg. Varför och var har han gömt det under de 16 första omgångarna? Kan det vara så enkelt att han saknat en "stor stark" därframme?
Fortsätter Kevin på den inslagna vägen, så kommer vi att få många fina stunder under de 13 matcher som återstår för IFK i årets Allsvenska. Jag lyfter på min imaginära hatt för insatsen igår. Gladast av alla efter Kevins mål, var nog Mats Jingblad. Han formligen studsade runt utanför avbytarbänken, när Kevin stänkte dit bollen i mål.
Håkan Jonasson - en riktig klippa
Det fanns en man som mest av alla ville vara i fokus igår och då menar jag domaren Håkan Jonasson. Han var en riktig klippa igår och stod rakryggad, där andra hukade. Han hade valt en linje före match och den följde han nästan fullt ut. Han hade bestämt sig att ha ett "clean sheet" för Gefle, förutom de eventuella byten de gjorde. Han visade sig vara en inkonsekvensernas mästare och lyckades nästan klara hela matchen på den linjen.
I blötan blev det många spektakulära glidtacklingar. Den första att få se Jonassons gula ostskiva, var Anders Whass, efter en tröjdragning. Den andra var Felix Magro, fast han egentligen inte gjorde det. Liggande med ansiktet ner i gräsmattan, med blod och vatten i ögonen samt Mikael "Gädda" Hansson stående över sig, så lyckades Jonasson lura upp Magro på läktaren. Ett riktigt klassnummer, som förmodligen kräver mycket träning.
Då hade det bara gått 13 minuter av matchen och Jonasson var i högform.
Tjugo minuter senare blev det lite svårt, men han klarade det testet också.
Gefles Mathias Woxlin "råkade" knä/höfttackla Felix Magro och Jonassons "clean sheet" såg ut att vara i farozonen, men han lyckades undvika det. Det fick räcka med frispark. Bra där, igen.
Fyrtiotvå (42) sekunder senare tacklar Magro på exakt, absolut exakt, samma sätt.
Ja, det var bara att hala upp det gula kortet igen och sedan det röda, Det var ett rätt beslut, otvetydigt.
Sedan lyckades Jonasson klara sig matchen igenom, men det var riktigt nära när Hasse Berggren gick omkull i straffområdet. Jonasson kunde rida på att Berggren skrek så hela Parken hörde och samtidigt gjorde ett störtdyk. Klantigt förstärkt av Berggren, som gjorde beslutet lättare för Jonasson.
Tyvärr för Jonasson, så förstörde en alltför nitisk linjeman, som helt plötsligt började agera som det de kallas för, (assisterande domare) kvällen för Jonasson. Efter att Daniel Theorin fullständigt kört över Kevin Amuneke, när bollen var död, så tvingades Jonasson, efter diskussion med "assisterandelinjedomarmannen" visa det gula kortet för Theorin,
Man såg riktigt hur det sved i Jonassons skäl, när han fick göra noteringar på sitt "clean sheet".
När skadan nu ändå var skedd, så lät han Gefle få de extrasekunder som behövdes för att få göra det mål, som han förmodligen tog bort i straffsituationen.
Trots allt måste närvarande domarbasen Bo Karlsson vara riktigt nöjd med Jonasson konsekventa inkonsekvens.
Tro nu inte att jag har något emot Håkan Jonasson. Jag älskar honom....som en finne i röven på en cykelsemester i Alperna!
Tjoflöjt, Tjernström!
Avslutningsvis måste jag bara kommentera TV4-sportens "stjärnreporter" Tjernström.
Hans intervju med Mikael Roth var riktigt dråplig. Rothen fullständigt dödade honom journalistiskt och blicken sa allt.
Det skulle bli än bättre. Under presskonferensen lyckades samme man först stå med avstängd mikrofon, varvid teknikerna kom in med ilsken blick och fräste "sätt på mikrofonen": Han lyckades vid ett par tillfällen avbryta IFK:s pressansvarige, genom att bryta in mitt i snacket, han kallade Gefles Per Olsson för Mats Olsson.
Behöver jag tillägga att han dröp av innan presskonferensen var slut, högröd av rodnad i ansiktet?
Tacka vet jag Andreas Alm, som är klockren varje gång!
Före matchen nämndes också att det bara fanns ett lag som lyckats krångla sig kvar efter en nästan lika dålig start som IFK och att det var Hammarby IF 1999.
Fel, fel, fel!
Det var IFK Norrköping som gjorde det 1999. Man vann åtta raka matcher efter att ha legat sist i Allsvenskan med 10 omgångar kvar. Då hade laget 13 inspelade poäng och 16-26 i målskillnad.
IFK börjad klättringen efter att ha fått stryk med 1-2 mot Elfsborg. Därefter slog man en Örebro hemma med 1-0. Kan vi få en repris, tack!
PS.
Hade matchen spelats på Stockholms Stadion igår, så hade den inte spelats. De planansvarigas kafferaster hade inte räckt för att snacka mattan torr.
Att ens tänka på att täcka planen eller försöka ta bort vattnet finns ju inte på kartan hos Stockholms stad. Det som kallas dränering är heller inte uppfunnet hos dem, så det var tur att matchen spelades i Norrköping. Ingen av vare sig tränare eller spelare i grdagens båda lag, beklagade sig över underlaget heller. DS
