IFK Norrköping - GAIS 1-2
Åttonde raka matchen utan vinst för IFK. Över 6 000 på Parken fick se gamle VM-hjälten Roland Nilsson hoppa in i slutminuterna.
IFK Norrköping tog idag emot GAIS hemma på ett soligt, men aningen blåsigt Idrottsparken. Förutsättningarna var glasklara, vinst för IFK var det enda som gällde för att ha en rimlig chans att hänga på i toppen. Förlust skulle vara katastrof. Givetvis trodde jag på vinst när jag knallade iväg mot Parken, och IFK börjar också matchen mycket bra. Man bjuder de 6121 på läktarna på trevlig fotboll och en och annan målchans. Efter cirka tio minuter skapar IFK en del farligheter i GAIS straffområde, bara några minuter senare får Andreas Alm en hyfsad chans efter en IFK-frispark inte alltför långt utanför GAIS straffområde, men hans nick blir för tafatt och hamnar några meter över mål. Hade Alm släppt den hade istället Markus Hansson fått ett gyllene läge att sätta dit den...
Makrillarna sticker upp då och då i någon halvfarlig kontring, men egentligen utan att skapa något nämnvärt. Oftast är det nummer 24 Wilton Figueiredo som stör IFK-försvaret. I den 34:e minuten får Kamraterna en gyllene chans, ett missriktat skott från en IFK:are, blir till en passning till Patrik Svensson. Patrik står ren i straffområdet och pangar på ett skott som oturligt nog tar i ribban! Det var det närmaste mål IFK kom i den första halvleken. Strax innan pausvilan drar Markus Hansson på sig en varning efter att ha varit ungefär 10 minuter sen in i en glidtackling. Även GAIS Fredrik Lundgren drar på sig en varning då han slår till Andreas Alm vid gränsen till göteborgarnas straffområde. Dago Funes tar frisparken, som tyvärr är både lös och oplacerad och nickas undan av GAIS-muren. En IFK-ledning i paus hade inte varit orättvist, IFK spelade stundtals fin fotboll men är inte tillräckligt vassa på den sista tredjedelen.
Andra halvlek och GAIS tar över
Inför den andra halvleken gör IFK Norrköping ett byte. Ut går Abder Kabous. Han ersätts av Stefan Thordàrson. Islänningen tar plats till höger på mittfältet, vilket innebär att Markus Hansson får flytta på sig och ta Kabous plats som defensiv mittfältare i den fantastiska diamanten. GAIS startar den andra halvleken oerhört piggt, redan efter en minut skjuter Wilton Figueiredo ett hårt skott i Andreas Lindbergs vänstra stolpe, strax under ribban. Lindberg hinner knappt reagera i målet. När jag ändå nämner Lindberg så tycker jag att han är för tyst och mesig, jag hörde inte hans röst en enda gång under hela matchen. Det är för dåligt. Nu är det för övrigt ombytta roller, det är GAIS som har mest boll och spelar den minst dåliga fotbollen. IFK sticker upp då och då, utan att egentligen skapa några större farligheter. Dago Funes får en hyfsad chans när han kommer ren mot förra IFK-målvakten Dime Jankulovski, men skottet går högt över mål. GAIS – enligt min mening – farligaste spelare var Wilton Figueiredo som gång på gång störde IFK:arna. I den 49:e minuten skapar han en frispark precis utanför Pekings straffområde. Backen Daniel Blomgren tar hand om frisparken, som dock går höööögt över Andreas Lindbergs mål. I den 51:e minuten får GAIS en hörna som slås av Fredrik Lundberg. Bollen dimper ner i straffområdet till en ren Edier Frejd som knäar in bollen i mål från nära håll. Med tanke på göteborgarnas starka öppning av den andra halvleken så var målet fullt rättvist. Efter detta så fortsätter GAIS att trumma på, IFK-spelarna är lika stabila som en 100-åring utan rullator. Istället för att ösa full fart framåt och mana på varandra sjunker man neråt i banan och bara någon minut efter mål så skaffar sig GAIS ytterliggare en hörna, denna gång tack och lov resultatlös. GAIS är det bättre laget och Andreas Lindberg får göra en halvsvår räddning på ett lågt markskott vilket leder till ytterliggare en hörna för GAIS. I den 71:e minuten gör Stefan Hellberg ett byte, ut går Anders Whass och han ersätts av Richard Spong. Inget vidare offensivt byte, men å andra sidan hade redan IFK redan de flesta av sina offensiva krafter inne på plan (tex Alm, Santos, Funes).
Givetvis kom inte IFK igen efter baklängesmålet, och GAIS utökade sin ledning. 0-2 kom i den 73 minuten genom mycket duktige Daniel Nicklasson. Efter en duell mellan Bruno Santos och en GAIS:are faller brassen ihop med tydliga smärtor. De goá gubbarna från Götebrog bryr sig dock inte om det och spelar glatt vidare. Patrik Elmander spelar bollen till Nicklasson som med ett mycket snyggt och välplacerat skott stänker upp bollen i Andreas Lindbergs högra kryss. Mycket tjusigt! Hela IFK protesterar mot att GAIS spelade vidare medan Bruno låg skadad, och som brukligt är brukar ju protester leda till varningar. Andreas Alm fick se det gula kortet i luften. Som om det inte vore nog på förnedringen byter 69-årige GAIS-tränaren Roland Nilsson in sig själv i matchens slutskede. Trots att han i en intervju till Parkens Vita Hjältar tidigare i våras nästan lovade att han inte skulle hoppa in: "I år har vi så pass bred trupp, så det ska väldigt mycket till, för att vi ska hamna i det läget".
Bruno målskytt i slutminuterna
I den 90:e minuten får IFK en straff. Bruno Santos sätter den säkert – men då är det redan för sent. Matchen är förlorad. Speakern på Parken tjoar "1-2 GENOM NUMMER 19 BRUNO SANTOS!". Själv förstår jag inte att han orkar vara så förbannat glad! Vi har ju redan förlorat. Som slutkläm efter matchens slutsignal drar han till med: "Det var allt vi hade att bjuda på idag", precis som om ingenting har hänt. Hallå!?! IFK Norrköping har inte vunnit på åtta matcher – i en skitserie som kallas Superettan! Det är helt jävla oacceptabelt! Någonting måste göras nu! Annars kan det "gå riktigt illa" som Stefan Hellberg uttrycker det på IFK:s officiella hemsida efter matchen.
Enligt min mening finns det ingenting som talar för att IFK Norrköping kommer börja vinna inom kort. Visserligen bjöd den första halvleken på bra spel. Men det är skitsamma! Bolljäveln måste in! Som det ser ut nu är IFK närmare division 2 än Allsvenskan...
