Värsta AIK-supportern på jobbet, en dalmas från Rättvik!
Min intervjuserie med arbetskamrater som är supportrar/fanatiker fortsätter. Peter ger verkligen den Allmänna Idrotts Klubbens fans ett ansikte. Hans berättelse hur han blev Gnagare i sin späda barndom är fascinerande! Tycker det blev ett mycket spännande samtal, där vi också kom in på vad är fotbollens själ?
Så kan man bli AIK:are fast man är uppväxt i Dalarna
Du har ju en ganska speciell historia då du blev invigd i AIK!
Jag var bara sju år, min bästa kompis storebror som då var 14-15 år, var en förebild för alla i min ålder i lilla Rättvik. Han var AIK:are jag hade ingen tillhörighet överhuvudtaget. Hemma hos honom var hans rum alltid låst och ingen visste vad som fanns därinne. Jag tänkte det var som ett Nirvana därinne. Han visste jag såg upp till honom och han väntade på ett ögonblick att slå klorna i mig. Mina fantasier var ganska stora om vad som kunde dölja sig därinne. En dag när jag var hemma hos honom tar han mig åt sidan och frågar om jag vill komma in i hans rum. Innan han öppnade dörren slog mitt hjärta hårt, vad väntade därinne? Synen som mötte mig i detta tonårsrum slog mig som en knytnäve i magen. Rummet var helt och hållet i färgerna svart och gult. Halsdukar på väggarna. Planscher av fotbolls och hockeyspelare. Små statyetter, jackor och tröjor. Till och med gardinerna var i AIK:s färger. Jag minns också speciellt en hand i trä som gjorde ett v-tecken med texten "AIK" under. Slöjdad i plugget. Det var säkert många mer detaljer, men allt var för omtumlande för att ta in. Jag bara gapade. Han tar ner en svart och gul halsduk från väggen, och hängde om min hals. Samtidigt berättade han om världens bästa och största lag från Solna utanför Stockholm. Denna ändå rätt korta introduktion avslutades med orden: ”Nu är du en av oss… Nu är du Gnagare!”
Jag bodde i Rättvik tills jag var 20 år då jag flyttade till Stockholm, 1990. Min pappa bodde i Stockholm, men lika viktigt att flytta hit var att komma närmare AIK:s hemvist. Det var som att komma till faderhuset dubbelt upp! Men under hela tiden i Dalarna var jag trofast. Jag hittade i min låda ett klasskort från fjärde klass där jag stod ensam med min AIK-halsduk! Var viktigt för mig att visa min tillhörighet även där, fast ingen annan brydde sig. Redan då var jag medlem i Black Army och i föreningen AIK. Det som hjälpte till att underhålla mitt AIK hjärta var ishockeyn. Alla i Rättvik har ett rivalitetsförhållande med grannbyn Leksand, så matcherna mellan Gnaget och Leksand var gjutna för mig. Det är lite extra roligt nu i hockeyallsvenskan då båda lagen är topplag där nu. Men på den tiden var de topplag i Elitserien. Uppväxten i Dalarna var att man lyssnade på punk och var Gnagare, det hörde ihop på något sätt. Men min flickvän som är uppväxt på Värmdö, skulle säga att hennes minne från skoltiden om AIK fans var: ”Någon som har en Kisströja samt långt hår och slänger snöbollar i ryggen.” Nu är jag själv lite äldre sjunger i ett band som spelar covers, schlagers och all annan möjlig musik. Så även om min musik smak nu är bredare, så är mitt AIK hjärta lika stort!
Vad ska man göra för att rädda fotbollen?
Jag förstår vad du menar Peter! När man blir äldre så kan smaken för musik och annat ändras med tiden. Med fotbollssjälen består. Hur många fotbolls matcher ser du per år och vad är ditt första fotbollsminne?
Matcherna i år har jag sett alla hemma utom en. Mitt första minne? Minnet är lite dåligt på äldre dagar. Det var mest ishockey i början då jag flyttade hit. Mitt första live minne från fotbollen måste ha varit -93 eller -94. Men det var en fantastiskt otrolig upplevelse att komma in på Råsunda. Att ha haft tillhörigheten i så många år och få stå tillsammans med så många bröder och systrar samtidigt. Det kändes verkligen som att komma hem i själ och hjärta! Det var ju lite speciellt. Hemma i Dalarna var det enda min mamma läste om AIK, var Black Armys härjningar på 80-talet. Det slutade då med att de fick lägga ner hela supporterklubben. Den låg nere i ett år och återuppstod efter att man hade gjort sig av med oönskade element.
Då kommer vi in på det tråkiga temat. Flera som jag känner har slutat gå på derbyn då det tar för lång tid att ta sig hem, på grund av allt strul runt omkring. Många som har barn väljer också att stanna hemma för att skona de minsta från tråkiga upplevelser. Det finns många faktorer som påverkar minskningen av publik. Vad ska man göra för att öka tryggheten och säkerheten runt matcherna, tänker du?
Jag vet inte exakt vad man ska göra. Men att Fotbollsförbundet är ute och cyklar med många av sina förslag, med höjda biljettpriser och enbart ståplatser. AIK är alltid dem som får mest skit i media, det tror jag är på grund av sitt gamla dåliga rykte. Tidningarna tycker om att skriva om AIK, för att folk tycker om att läsa om AIK. AIK berör alla, mer eller mindre. De andra två Stockholms lagen har också betett sig på ett sätt som bidrar till problemen också. Det får alltid mindre rubriker, så upplever vi det.
Ja, det sprids dessvärre. Inte bara här, utan IFK Göteborg, Helsingborg, Malmö och nu även Syrianska. Jag tror lite mer på hårdare tag, övervakningskameror, personliga biljetter. Titta på England hur de har lyckats. Vi behöver inte ta efter enbart sittplatser och högre biljettpriser, men mycket annat. För fortsätter det så här tar de fåtal som förstör bort fotbollens själ och kärleken till densamma.
Du har rätt i att vi borde titta mer på England. Men ståplats är en viktig del av fotbollens själ så den måste vi kämpa för att behålla. Någon form av bättre kontroll måste vi absolut ha.
Ditt bästa fotbollsminne från AIK?
Jag var tyvärr inte med då vi tog de senaste SM gulden. Men året då vi gick upp från Super Ettan efter att ha varit nere ett år det var otroligt skön känsla. Sen blev vi tvåa i allsvenskan året efter. Det var ett underbart minne, och jag var med att fira återkomsten med laget på Berns!
Vi kanske har en del gemensamt
Om nu det värsta händer för oss så kan ni i AIK vara ett bra exempel på hur man kan vända mörker till ljus!
Ja, det har du rätt i Göran. Det kan ni klara i såna fall. Många har lyckats med det, Djurgården, Malmö och vi. ÖIS verkar också upprepa det. Superettan är ju dessutom något sämre i år efter utökningen i allsvenskan.
Säsongen i år så här långt, vad tänker du om den?
Ja, det är ju inga glada tankar. Vi har förlorat bra spelare, dels måste jag vara kritisk mot tränaren Rickard Norling och hans ständiga ändringar på olika positioner. Det gör att spelarna inte kan hitta sin identitet i laget. Sen måste vi titta på andra lag som Kalmar som bygger mer hemifrån, och inte bara plocka in spelare utifrån. AIK har tagit många chansningar på spelar fronten. Vi har betalat mycket pengar som inte har visat sig bra på plan. Vi måste ha spelare med identitet och hjärta. Med för många spelare från utlandet blir det svårare. Det blir inte samma samhörighet i laget. Fler spelare från Storstockholm och Dalarna skulle hjälpa kanske… AIK:s upptagningsområde är ju stort i Sverige.
AIK har ju ett bra farmaravtal med Väsby också. Som vi kanske riskerar att möta nästa år. Det går ju rykten om att er nästa tränare är Väsbys A-lagstränare Stahre, som faktiskt har kontrakt med AIK.
Ja, det är ett intressant samarbetsprojekt med dem. Det är flera som kommit därifrån. Frågan är om Norling sitter kvar, jag tror inte det. Det har varit en tråkig säsong. Det påverkar ju klimatet på jobbet. Det blir inte lika roligt att gå hit till våra tuffa arbetsgifter, när vi inte kan tjata fotboll på samma sätt som när det går bra för oss alla. Vi retas inte med varandra utan bara beklagar oss tillsammans. Det är inte lika roligt. Det är viktigt att komma ihåg att det också finns goda och positiva krafter inom supporterkulturen. Vi har dragit igång en kampanj i AIK alliansen. Alliansen är olika falanger inom supporterkretsarna i AIK. Jag tillhör Smokinglirarna för oss som är lite äldre. Kampanjen går ut på att fylla Råsunda de sista matcherna även om vi ligger sämre till i tabellen. Man pratar ju ofta om att många lag har medgångs supportrar, nu börjar vi se samma trend och det vill vi förebygga med kampanjen.
Hur tror du att det går nu på lördag, då våra två lag möts?
Mycket missnöje i laget för vår del och dåligt självförtroende. Jag tror på oavgjort… Sen hoppas jag att ni vinner era resterande matcher och att övriga resultat går er väg. Vill absolut att ni ska vara kvar i högsta serien. Att ni vinner hemma mot Hammarby i sista omgången utgår jag ifrån. Vi har bara en sak att kämpa om, och det är att bli bäst i Stockholm. Det kan ge lite tröst i en annan alltför bedrövlig säsong.
Ja, vi har mycket gemensamt fotbollsmässigt du och jag. Förresten har du fortfarande kontakt med storebrorsans kompis som hade invigningsritualen med dig på rummet?
Javisst, vi pratas vid i telefon ibland, han känner bland annat till, att jag ska intervjuas för den här eminenta sidan. Nu är han på en chefsposition inom turistnäringen i Dalarna.
Tack för att du tog dig tid Peter, vi får hoppas på en bra match på lördag mellan två lag som båda behöver vinna!
