- -
AIK-Kamraterna 2-0: Vi har sett det förut
Återigen tidigt underläge för IFK Norrköping, återigen förlust efter en minst sagt medioker insats. Det finns ingen ursäkt.
Jag vägrar skriva en vanlig matchrapport. Det känns som jag har carbonpapper i fingrarna; allt är en repetition av tidigare matcher.
Efter förlusten mot GAIS för knappa två veckor sen gick luften ur de flesta supportrar. Och så också laget, verkar det som. I dagens match på Råsunda mot ett AIK som inte vunnit på 9 seriematcher, begick man man för hundrafemitoelfte gången ett pinsamt försvarsmisstag och Ivan Óbolo kunde enkelt nicka in ledningen på en fast situation redan efter 10 minuter.
Att IFK Norrköping därefter arbetade sig in i matchen spelar mindre roll. För i andra halvlek går man bort sig igen, missar offsidefällan och Daniel Mendes kan tämligen enkelt chippa in 2-0. Vi har sett det förut, alltihop.
Så frågan är vad som krävs för att ett lag med tämligen rutinerade Allsvenska fotbollsspelare ska göra sitt jobb, lära sig av sina misstag. Det finns inte längre några ursäkter. Det är bara dåligt. Rätt och slätt dåligt. Det spelar ingen roll vilka gubbar som ställs på banan, samma misstag begås ändå. Det går inte längre att peka på enskilda individer eller peka ut vissa händelser som leder till en förlust.
Försvarsspelet är för dåligt och det måste, kan bara, komma av för dåligt tränande på sådana situationer. Det går inte att sitta och säga att det ser jättebra på träning, när det inte fungerar på match. För då har man tränat för dåligt. Simple as that.
Spelidén anfallsmässigt har de senaste matcherna bestått i att skyffla upp bollen mot en av två afrikaner och sen hoppas på det bästa. Innermittfältet Samuelsson/Spong är givetvis inte spelskickligt nog för att kunna hitta fram med bollen på marken.
Men kantspelarna utnyttjas för dåligt. Och framför allt spelar fel gubbar. Christopher Telo, snabbaste fötterna i laget, är tredjehandsvalet som yttermittfältare, bakom stora misslyckaden som Eirik Dybendal och Felix Magro - som inte alls är någon yttertyp. En smärre skandal att låta en drygt 30-årig norrman och en misslyckad schweizare gå före en talang som Telo.
Att överhuvudtaget så konsekvent peta lagets yngre spelare gång på gång kan bara missgynna föreningen på lång sikt. Idag var fyra av fem spelare på bänken födda 1985 eller senare.
Två av dem fick spela, en fick 4 minuters spel.
Samtidigt vinner klubbens P16-lag SM-guld och U21-laget är i final för andra året i rad.
Det slit och arbete som de hundratalet ledare lägger ner helt ideellt blir helt poänglöst. För med den filosofi som råder i IFK Norrköping för närvarande, fostras bara spelare som lessnar på fotboll och till slut spelar i Sylvia, Sleipner eller Lindö. I laget får de aldrig chansen.
Fredrik Lundbergs miljonsatsning på ungdomsverksamheten i IFK Norrköping, går alltså till att fostra spelare till klubbar i lägre divisioner.
Smart drag.
Så, snälla Jingblad-Vaattovaara-Cratz. Till Ljungskilematchen på onsdag, ge några ynglingar chansen. En backlinje med Ibrakovic-Lönn-Whass-Roth skulle inte göra ett sämre jobb än den vi såg i eftermiddags (ett tag trodde jag de hade fel kanal på och råkat få in "Stjärnor på is" för blinda).
Hade man inte varit så förbannat korkad och lånat ut Petru Racu hade mittfältet med lätthet formerats enligt följande: Bamberg-Racu-Spong-Telo
Och längst fram Kevin Amuneke och Andreas Haglund.
För såhär kan vi inte ha det.
Sämre lär det knappast bli.
Matchen mot AIK?
Skiter väl jag i. Jag har sett den förut. Åtminstone 10 gånger denna säsong.
