En taktisk fulländad triumf
Det var ett minst sagt heltaggat Norrköping som sprang ut på Stockholms Stadions gröna matta för att möta den allsvenska tvåan Djurgården i en match som var mycket betydelsefull för båda lagen.
Djurgården behövde poäng för att inte tappa mark gentemot Bajen i den allsvenska toppstriden och för Norrköpings del är varje poäng mycket värdefull i bottenstriden. När domaren blåste för full tid var det Norrköping som kunde vända hemåt med tre mycket värdefulla poäng trots att de fick avsluta matchen med bara 8 utespelare efter två utvisningar.
Som väntat var det Djurgården som tog kommandot från start och skapade ett par halvchanser. Norrköping jobbade sig så sakteliga in i matchen och hade ett par farliga kontringar. Samtidigt visade man från start att det skulle bli en tuff match och att man inte tänkte vika sig i första taget. Det smälldes på rätt friskt i närkamperna och spelarna tycktes ha tagit åt sig av Peking Fanz stora banderoll innan matchen "17 poäng Blåställen på???".
På grund av avstängningar på tre nyckelspelare tvingades tränare Fredheim till stora ommöbleringar i laget och därför ställde Norrköping upp med ett 4-5-1 system där defensiven kom i första hand och kontringar fick bli vårt stora anfallsvapen. Detta skulle visa sig bli ett genidrag av Fredheim. Genom denna uppställning var grunden till segern redan lagd. Det spelade ingen som helst roll att den senaste tidens allra bästa IFKare, Jonas Wallerstedt, tvingades utgå på grund av skada redan efter en kvart. För in kom så istället han som skulle visa sig bli den stora matchhjälten, nämligen Dawid Banaczek. Han värvades som forward men tvingades nu spela innermittfältare och gjorde det med bravur. Han tog för sig både i luften och på marken och höll så när på att få en assist när han mycket elegant frispelade Jonas Bjurström i mitten av den andra halvleken. Istället var det han som mycket resolut smällde in 1-0 efter att Andreas Isakssons reflexräddat Fredrik Bilds nick. Lite smolk i bägaren blev det efter att han lite väl hårt dömt tilldelats sitt andra gula kort och tvingades lämna planen i slutet. Dock hade han dessförinnan som sagt vad stänkt in det matchavgörande målet.
Totalt sett var det Djurgården som hade det mesta av spelet och även vaskade fram ett antal hyfsade chanser. Men fotboll går som sagt ut på att göra mål och det gjorde inte DIF denna afton utan Norrköping, som för en gång skull var mycket effektiva, gjorde två mål och vann matchen. Ska sanningen fram var Djurgården tämligen uddlösa i sina avslut. Förutom Andras Johanssons rökare i kryssribban och ett kanonskott som Eddie Gustafsson helt iskallt klistrade hade de inte mycket till avslut som träffade mål. Djurgården skapade förvisso chans efter chans och rullade upp det ena anfallet efter det andra men alltför ofta var avsluten rent av dåliga och gick de inte högt över ribban så sköt de utanför målramen. Man får hoppas att det var högst tillfälligt för annars är det tyvärr risk att Bajen håller hela vägen fram till guldet. Det vore tragiskt om Bajens defensiva spel skulle vinna guldet på bekostnad av Djurgårdens offensiva och roliga spel.
Norrköping däremot var mycket disciplinerade i sina anfall och utnyttjade effektivt de fasta situationer som skapades på ett högst föredömligt sätt. Inte nog med att Banaczek stänkte in 1-0 utan på tilläggstid med två man mindre fick Norrköping en hörna och Mattias Flodström som var enda IFKare i Djurgårdens straffområde mot DIFs försvar går utan pardon upp och nickar in 2-0 målet.
På det hela taget gjorde hela laget en gedigen och stark kämpainsats, där den aggressivitet och tuffhet som tidigare ofta saknats mycket påpassligt plockades fram när den som bäst behövdes. Det är dock tre spelare som jag vill berömma lite extra. Äntligen visade Eddie Gustafsson upp det spel som vi alla vet att han besitter men som till stor del lyst med sin frånvara under året. Fortsätt på den inslagna vägen Eddie så får du snart chansen i landslaget. Den andra spelaren som utmärkte sig lite mer än de andra var tidigare nämnde Dawid Banaczek. I sin första A-lags match för IFK går han in och tar för sig på en ovan roll som innermittfältare och kröner sin stabila insats med att trycka in 1-0 målet. Succé var namnet. Till sist går det inte att komma ifrån att ösa beröm över Alexander Petras som tidigare bara gjort små korta inhopp i allsvenskan. Nu spelade han klanderfritt som mittback och tog hand om den ena Djurgårdsattacken efter den andra. Hans huvudspel var bland det värsta jag sett. Man hade svårt att tänka sig att detta var hans första match från start i IFK. Det lär dock inte ha varit den sista.
