- -
IFK Norrköping-Vasalunds IF 3-4: Tungt på Parken
Det blev inte seger den här gången heller. IFK Norrköping verkar inte kunna vinna under nya tränaren Göran Bergort. Trots en 1-0-ledning i halvtid blev det förlust mot ett snabbt och spelskickligt Vasalund.
Det ska sägas direkt: IFK Norrköping hade redan från start stora problem med Vasalunds snabba omställningar och fina passningsspel. Framförallt Kennedy Igboananike och Özgür Yasar hade lekstuga med Anders Whass, Djordje Mrdjanin och Gunnar Thor Gunnarsson. Kristoffer Arvhage klarade sig något bättre.
Men det var trots allt IFK Norrköping som tog ledningen efter en halvtimma, efter att en passning från Eirik Dybendal styrts i mål. Ledningen höll sig också i paus, men det var darrigt många gånger och Vasalund kunde lika gärna ha gjort ett par mål redan i första halvlek.
Vasalund rivstartade andra halvlek av spektaklet genom att göra tre mål - tre! - inom loppet av femton minuter. Som att stjäla godis från små barn, måste gästerna ha tänkt i det läget.
Men hemmalaget kämpade sig på något märkligt sätt tillbaka till 3-3. Ett resultat som såg ut att stå sig, om det inte vore för firma Kennedy Igboananike och Özgür Yasar. Den förstnämnde placerade i matchens sista minut in 4-3 bakom en utrusande Ivo Vazgec efter passning från Yasar. Hemmalagets försvar hängde inte med när Yasar och Kennedy kom springades, och det kändes nästan självklart att det skulle bli mål i det läget!
Spelarkritik
Hemmalagets backlinje var under all kritik. Anders Whass hade inte platsat i Korpen ikväll. Även Djordje Mrdjanin var dålig. Inte nog med att de inte lyckas stoppa eller springa ifatt motståndarna; man slutas aldrig förvånas över bristen på teknik i deras fötter. En passning på två meter var ofta en utmaning.
Marcin Burkhardt var helt okay innan han tog slut. Daniel Bamberg är inte som i fornstora dagar, men jag tycker ändå att han tog ett steg i rätt riktning ikväll. Eirik Dybendal är ljusår ifrån sin fina säsong 2007. Petru Racus halvnya frisyr hade heller ingen positiv effekt på hans spel.
På topp var det kämpigt för Timmy Wilhelmsson. Inte heller hans ersättare Andreas Haglund får till det. Gotlänningen gräver oftast ner huvudet och springer rätt in i motståndarna - det fungerar sällan.
På presskonferensen var Göran Bergort självklart bekymrad. Han menade att Vasalund var det bästa laget IFK mött i år. Däremot räknade IFK-tränaren med att man kommer att ta sina segrar snart. När jag frågade vad som tyder på det, var svaret att "vi tror på det vi gör".
Tyärr ser det dock inte ut så. Varken spelarna själva, sponsorerna, eller publiken tror på det IFK gör. Föreningen är i djup kris, och blir det inte en förbättring redan i nästa match mot Åtvidaberg kommer den här säsongen handla om att försöka hålla sig kvar i Superettan.
