Krönika: Tålamod - tålamod mina vänner
Det var längesedan jag tyckte och tänkte om IFK i en krönika, men nu är det dags
Tio omgångar har spelats av den ökenserie, som kallas Superettan. IFK Norrköping har lyckats skrapa ihop åtta (8) poäng på dessa tio omgångar och det är naturligtvis alldeles för dåligt. Orsakerna till den usla poängskörden är många och ännu fler är analyserna på vad som gått fel.
Det var längesedan jag tyckte och tänkte om IFK i en krönika, men nu är det dags.
Ta bort pressen - sänk ambitionsnivån i år.
Årets upplaga av IFK är en lågbudgetsatsning, med få nyförvärv, något som jag gillar. Borta är de yviga och dyra värvningarna av spelare från "Långtbortistan", "Jag-är-stjärna" och "Avdankad-bänken-spelare".
Istället har man släppt fram unga spelare från de egna leden eller samarbetsklubbar och de har inte gjort bort sig. Det är här IFK: s framtid och den måste vi värna om. Spelare som Riki Cakic, Armando Ibrakovic, Andreas Haglund, Armin Tankovic och Christopher Telo för att nämna några, är IFK: s framtid. De måste få utrymme att växa in i laget.
Vi har en tränare som förespråkar en offensiv fotboll med ett bra passningsspel. De senaste matcherna har bjudit på många sekvenser med riktigt bra spel, något som vi inte varit vana vid de senaste 10-15 åren.
Resultatmässigt har det varit skralt, men spelet lovar så mycket mer.
Tyvärr har supportrar, ledning och media haft alldeles för högt uppskruvade förväntningar på resultaten, vilket satt en onödig press på laget. Bara för att IFK spelade i Allsvenskan förra året och har gjort 70 säsonger i den högsta serien, betyder det inte att poängen ramlar in lätt.
Det är dags att ta bort pressen och sänka ambitionsnivån. Då tror jag att resultaten kommer.
Det går inte att, som IFK:s supporterförening gör nu, skrika på tränarbyte.
På deras hemsida står bl.a. följande:
"Sanningen är nog dessvärre att tränarna håller inte måttet. Dom klarar inte av att tillmötesgå dom krav som fotbollsstaden Norrköping ställer. Tränarna är inne på fel spår och på väg mot en degradering i ren panik"
och
"Uppmaningen är att låta Sulan & Cratz ta över, innan det är för sent. Innan det är kört ! "
Ett tränarbyte är verkligen inte vad som behövs. Det som behövs är en notorisk målskytt! Den eller de som tror att Burkhardts stolpskott mot Väsby eller Dybendals ribbskott mot Syrianska skulle gått in om Cratz varit tränare är riktigt jäkla blåögd.
IFK Norrköpings styrelse har uttalat sitt stöd för tränarduon och det tycker jag är bra. Det jag finner mycket märkligt är att en av styrelsemedlemmarna (Pelle Holm) i IFK Norrköping också är styrelsemedlem i IFK: s supporterförening. Så står det i alla fall på IFK: s supporterförenings hemsida. I den ena föreningen så stöttar styrelsen tränarduon, i den andra föreningen uppmanas till ett tränarbyte. Jag finner det helt oacceptabelt och anser att Pelle Holm bör avsäga sig ett av sina styrelseuppdrag omedelbart.
Anfallsjakt
IFK är ute och letar en anfallare, för att stärka upp anfallsspelet. Gott så, bara man inte stirrar sig blind på att hitta endast hitta en anfallare. IFK behöver en notorisk målskytt, som kan lösa upp måltorkeknutarna hos övriga spelare. För jag är övertygad om att de knutarna släpper om någon helt plötsligt börjar ösa in mål på alla de chanser som skapas. Bergort är på rätt väg, låt honom fortsätta med det!
Vi måste ha tålamod - tålamod mina vänner.
Ris och ros
IFK: s förra styrelse överlämnade till den nya med orden, att de kom till ett dukat bord. Ett inte helt smart ordval. Den nya styrelsen konstaterade ganska snart att det dukade bordet mer bestod av en pappskiva med tandpetare som bordsben och en bit skithuspapper som duk.
Den gamla styrelsen var alldeles för optimistisk i sina profetior om framtiden, samtidigt som jag tycker att den nya har haft en alldeles för negativ framtoning. Det har varit bra att det kommit fram dåliga beslut, tokiga kontrakt m.m. , men man har också gjort ett par riktiga felbeslut.
Att kalla till Öppet Hus på Nya Parken två dagar före hemmapremiären, var oerhört korkat. Det kom hela femtusen personer till det Öppna Huset, vilket var ungefär lika många som kom till hemmapremiären. Eftersom IFK förlorade första matchen i serien, så fanns varken nyfikenheten på Nya Parken eller förväntningarna på laget kvar och det kostade nog IFK flera hundratusen i publikbortfall.
Likaså var man oerhört osmidiga när man sex timmar före matchen mot Qviding höll en presskonferens, där det meddelades att IFK:s ekonomi var i kris och personalminskningar, lönesänkningar m.m. var att vänta. Det måste ha känts väldigt konstigt för spelarna att ladda inför den matchen.
Kunde inte den presskonferensen väntat ett dygn?
Biljettstrul
IFK måste också se till att de som vill gå och se en match, enkelt kan göra det. Jag har hört åtskilliga personer klaga över, det de kallar, svårtillgängligheten att köpa biljetter. Det räcker inte med att hänvisa till Ticnet. Det finns många som vill bestämma sig sent, inte vill handla via Ticnet osv. Med tanke på den lilla skara som numera tar sig till Nya Parken, kanske det funkar med att sälja biljetter direkt vid varje insläpp.
IFK: s styrelse måste jobba hårt för att få tillbaka folket till Nya Parken. Det behövs en Thomas Walden-typ igen. Han fick folk att strömma till Parken, trots att det inte spelades speciellt bra fotboll.
Ovanstående krönika är helt och hållet författarens åsikter och behöver nödvändigtvis inte spegla resten av redaktionens åsikter
