Krönika: Nu får det f-n vara nog!
Irriterad krönikör sätter ned foten!
IFK Norrköping är i kris såväl spelmässigt som ekonomimässigt. Det har vi ständigt blivit påminda om den här säsongen. Låt vara att spelet på hemmaplan stundtals varit lysande, men den glädjen tar det risiga bortaspelet bort. Vad som ska åtgärdas där, under de sista fem matcherna, kan bara spelare och ledare tillsammans utvärdera. Det går inte att fixa i styrelserummet.
Vad som händer i styrelserummet kan man bara gissa sig till, men jag börjar undra om styrelsen, med Peter Hunt i spetsen, verkligen vill att det ska gå bra för IFK.
Den förra styrelsen levde lite i det blå och satsade för häftigt och en del av det har fått städats av den nya.
Den nya styrelsen har haft ett guldläge, så tillvida, att allt man gjort har hyllats, kunnat skyllas på den ekonomiska krisen eller förra årets styrelse. Folk i gemen har köpt det rakt av.
Att det begicks misstag i den förra styrelsen behöver man inte diskutera mer. Det jag vill ta upp nu, är hur den nya styrelsen, eller i alla fall delar av den, har agerat och hur man fortfarande agerar. I mina ögon verkar det som att man försöker slå nytt världsrekord i taskig timing och planering.
Det värsta av alla exempel på dålig timing tar ändå ordförande Peter Hunt i gårdagens Folkbladet.
” Det finns positiva aspekter med att åka ur också”
Jo, ni läste rätt!
Ordföranden för förra årets allsvenska lag IFK Norrköping, anser att det kan vara positivt att åka ur SE!
Aldrig i helvete, Peter Hunt!
Det finns inget positivt med det, speciellt inte med tanke på att det finns fler lag i Norrköping, lag som är på väg upp!
Det vådaskottet är tio gånger värre än Anders Whass miss mot Syrianska.
Än värre är att åtmistone en av övriga styrelsemedlemmar bekräftade att det aldrig diskuterats något sådant i styrelsen.
Framtidsvision, någon?
Jag har länge funderat på vad Peter Hunt egentligen vill med IFK. Var har framtidsvisionerna funnits? Ska IFK drivas som ett halvtaskigt företag som saknar förmåga till framgång? Är IFK ett skalbolag för Peter Hunt, där man plockar ut de bästa bitarna och tjänar pengar på dem och sedan lägger ner resten?
Supportrar till andra lag, som jag pratat med, trodde att jag skämtade när jag talade om vad Peter Hunt sagt, tills de gick in på Folkbladet och läste själva.
Förutom att sälja spelare, säga upp personal och sälja klubbhuset, vad har Peter Hunt gjort som ordförande? Nedan följer några exempel på dålig timing
1. Han började sitt ordförandeskap med att inför sittande årsmötespublik, totalsåga den avgående styrelsens budget och redan där sätta en krisstämpel på IFK. Hur tog spelarna det? Var det bra att sätta den pressen på spelarna? Ett tungt ok att bära. Många potentiella åskådare drog nog också öronen åt sig.
2. Inför hemmapremiären såg man till att ha ”Öppet Hus” på Nya Parken två dagar innan. Hela 5000 personer kom för att beskåda det nya ”skrytbygget”. Det var ungefär lika många som kom till hemmapremiären mot GIF Sundsvall. Att IFK förlorade bortapremiären veckan innan, spelade säkert en roll i sammanhanget, men hur många åskådare tappade man på det öppna huset?
3. I den fjärde omgången skulle IFK möta Qviding i en jätteviktig match på Nya Parken. Viktig därför att IFK bara hade 1 poäng efter tre omgångar. Vad gör den nya styrelsen då?
Utlyser en presskonferens 5 timmar före matchstart, där man berättar att det är ekonomisk kris i IFK. Spelare och ledare fick veta att det skulle bli personalnedskärningar och lönesänkningar i IFK.
Kunde det inte ha väntat 24 timmar med det beskedet?
Hur fokuserade var spelarna på själva matchen? Hur många potentiella åskådare försvann?
4. Biljettförsäljningen, logistiken och marknadsföringen runt matcherna har varit rent bedrövlig. Man har lyckats reta upp en mängd potentiella åskådare under första hälften av säsongen, genom att stenhårt hänvisa till Ticnet och att köpa förköpsbiljetter. Jag har pratat med personer som har struntat att gå på match, pga. att de inte trott sig kunna köpa en biljett på plats eller att behöva stå i kö lång tid.
Jag gav ett förslag till en av styrelsemedlemmarna några veckor innan hemmamatchen mot Landskrona, att ”sprida fribiljetter i tusental” till alla Norrköpingsbor, allt för att få mycket folk till matchen och därmed skapa en härlig stämning på Parken.
Marknadsföringen
IFK Norrköping skulle behöva en ny Thomas Walden anno 2002 som marknadsförare. Även om publiksiffrorna var lite friserade och spelet liknade ankskit, så vallfärdade publiken till Parken.
Det går inte, att som nu, sälja en frivillig vara eller tjänst som fotboll med en klackspark (oops)! Det kräver betydligt mer än vad som gjorts nu och framförallt kräver det lyhördhet gentemot köparna. Var finns idérikedomen?
I styrelsen finns företagsledare, fd. storföretagsledare och banktjänstemän, något som borde borga för en ekonomiskt idérik styrelse, vad det gäller att hitta inkomster. Nu skär man bara ned utgifter istället.
Förbrukat förtroende
Mitt förtroende för Peter Hunt som ordförande i IFK Norrköping är förbrukat. I ”mitt” IFK Norrköping får det inte finnas någon som tycker att det är positivt att lämna elitfotbollen på obestämd tid.
Jag tyckte det var bedrövligt när det sas att det kunde vara positivt för IFK att ramla ur Allsvenskan 2002, för att bygga upp något nytt och studsa tillbaka direkt. Det tog fem långa år och glädjen blev bara ettårig. Att då vara så enfaldig att tro samma sak om att åka ur SE, då räcker det för mig!
Nu får det fan vara nog!