- -
Kamraterna - Ljungskile 1-1: 1008 timmar sedan
I en alldeles otroligt usel fotbollsmatch på Nya Parken kryssade IFK Norrköping mot Ljungskile, i ett exallsvenskt möte. Gunnar Thor Gunnarsson gjorde sitt första mål för hemmalaget, när han kvitterade LSK:s ledning i den första halvleken.
Det finns fotboll och det finns fotboll. Efter att ha spenderat helgen med att streama matcher från engelska Premier League och tyska Bundesliga, var det ikväll dags att vända blickarna mot Norrköping och Nya Parken, där Ljungskile SK kom på besök, i en match som gällde allt för IFK Norrköping och ett säkrat kontrakt för LSK. Och såhär en kvart efter matchslut finns egentligen ingenting vettigt att berätta, om man bara ser till det rent fotbollsmässiga. Matchen var så katastrofdålig, att undertecknads linser höll på att hoppa ur ögonen en kvart in i andra. De ville inte vara med mer.
Gästerna från Bohuslän inledde klart piggas, anförda av Johan Patriksson och utsökte Martin Smedberg-Dalence. Med ett kvickt och rakt passningsspel skar de djupa hål i ett passivt IFK-försvar. Gunnar Thor Gunnarsson fick ofta se siffran 10 framför sig, eftersom Smedberg-Dalence rundade honom som en bättre jökul var gång han fick bollen.
Det tog 25 minuter innan Kamraterna kom igång. Något ursäktade kan de kanske vara av den höstruskiga temperaturen på Parken, men tidigare än så bör man inse att man faktiskt spelar en fotbollsmatch som kan avgöra en klassisk förenings elitliv.
När man väl hittade spelet var det främst genom Imad Khalili och Stefan Thordarson. Daniel Bamberg visade återigen att han numer är en medelmåtta till fotbollsspelare och att han definitivt inte ska spela centralt på ett Superettanmittfält. Gång på gång slog han bollen till motståndare och hade LSK varit ett kontringsskickligt lag á la Syrianska hade det kostat brassen många hårda ord.
Det var alltså till höger IFK:s anfallsspel tog fart. Thordarson mötte och Imad matade med bollar, men man kom inte riktigt någonstans. Och givetvis straffade det sig för hemmalaget att ha klivit fram i positionerna. Utan Magnus Samuelsson och Mikael Blomberg på mitten, öppnades milsvida gator framför backlinjen. Johan Patriksson hittade en sån, väggspelade med Smedberg-Dalence och klippte till direkt, ett lågt skruvat skott som borrade sig in i Bakius vänstra hörn. Delade meningar råder säkert om "Nurres" ingripande vid målet, men på reprisen uppfattar man bättre hur bollen vrider sig från IFK-målvakten och att det snarare är en bra prestation av Patriksson, än en dålig av Bakiu.
Detta gav givetvis LSK energi och man pressade på för ytterligare ett mål, mot ett paralyserat hemmalag. Och - naturligtvis - var det enligt all ologik då hemmalagets kvittering kom. Richard Jansson använde Stefan Thordarson som språngbräda och på den efterföljande frisparken hittade Imad Khalili, efter visst flipperspel i boxen, en helt fristående Gunnar Thor Gunnarsson. Islänningen drog till från lång ut till vänster i LSK:s straffområde och bollen satt stenhårt lågt i det bortre hörnet. Utjämnat, trots det orättvisa i den saken.
Den rättvisan höll på att skipas bara ett par minuter senare, när Niklas Löfgren tryckte in ännu ett ledningsmål för Ljungskile, men problemet var bara att nämnde Löfgren först gjorde detsamma med Viktor Rönneklev - tryckte in i målet alltså - varför domaren dömde bort målet. TV-reprisen visar det korrekta i domslutet; Löfgren trycker Rönneklev i ryggen med full kraft, innan bollen förpassas i mål.
Att domare Ekberg dittills inte hade gjort någon vidare match passade Mikael Roth på att tala om för herren i rött, när laget fick ännu en tveksam frispark mot sig. Korkat av en rutinerad lagkapten och Ekberg lät hallänningen syna det gula. Vilket skulle visa sig ödesdigert.
Den andra halvleken var en ren mardröm för en fotbollsälskare. Samtliga 22 man på planen verkade avsky bollen och sparkade den så långt ifrån sig som möjligt så fort den var i närheten. Undantaget ett par intensiva minuter med lite mer än timmen spelad, hände ingenting av värde. Men i denna period hann hemmalaget faktiskt etablera visst tryck på gästerna. Nyss inhoppande Armando Ibrakovic fick chansen efter att bara varit på planen ett par skeunder, men närskottet räddades ut till hörna. Minuten senare var det nära på en hörna, men det enda som kom av det var att Etchu Tabe och Stefan Thordarson råkade i handgemäng, där även målvakten Nicklas Svensson var inblandad och med tanke på hur det såg ut på TV borde nog målvakten ha haft ännu en varning där (den första kom efter en liknande dispyt med Daniel Bamberg i första halvlek).
IFK:s sista riktiga målchans kom faktiskt med en kvart kvar. Petru Racu lossade vänsterdojan från 30 meter och bollen tog i överliggaren innan den studsade ut. Istället var det LSK som var närmast ett ledningsmål, när Johan Patriksson lurade offsidefällan och kom fri med Bakiu, men ett starkt hemjobb av Anders Whass räddade dagen (och poängen) för hemmalaget.
Med fem minuter kvar svarade den fortfarande lika rutinerade lagkaptenen Mikael Roth för nästa dumhet. Bollen for ut över sidlinjen och Roth och LSK:aren Ryan Miller följde efter. Miller kved av tacklingen och blåste frispark, då Roth liggande spark-klackar Miller, vilket domaren givetvis uppmärksammar och ger Roth hans andra gula kort.
Mer korkad utvisning får man leta efter.
Säsongens näst sista IFK-match på Nya Parken slutar således 1-1. Det innebär att IFK Norrköping inte vunnit på 42 dagar, eller 1008 timmar. Senaste segern kom 24/8 på hemmaplan mot Sirius, som ikväll hemmaslog Vasalund med 2-0. IFK Norrköping ligger på kvalplats, på samma poäng som nästjumbon Trollhättan och den andra kvalplatsinnehavaren Sirius. Härnäst möter man Landskrona BoIS på bortaplan, nästa måndag.
Då förväntar undertecknad sig att samtliga IFK-spelare visar hjärta, hjärna och vilja för Den Blå Stjärnan. Det gjorde man inte ikväll. Heller.