Krönika: En utrensning torde stå för dörren
Med ena benet i division 1, ett trend som är så hopplöst negativ att ingen räddning synes och med nödlösningar till höger och vänster är det dags att ta en titt på det lapptäcke som utgör IFK Norrköping idag. Vilka ska få vara kvar? Vilka ska bort? PVH:s krönikör ger sin syn på saken.
Med tre omgångar kvar och Kamraterna på en kvalplats, känns det på sin plats att se över lagets trupp och ledning. Om laget nu klarar sig kvar - och gud förbjude någonting annat - krävs åtgärder inför 2010. Ramlar man ur... ja, då kan det nästan kvitta.
Ledning:
Det vore löjligt att påstå att Göran Bergort och Stefan Hellberg fått ut det mesta av sin trupp. Stommen är fortfarande det lag som körde över allt motstånd som kom i deras väg 2007 och det finns ingen chans att spelarna i grunden kan ha blivit så mycket sämre på två år.
Skador har givetvis gjort sitt, det har varit svårt för tränarduon att ha samma elva gubbar på planen och i 13 av 27 matcher har man tvingats göra byten innan andra halvlek, på grund av skador för det mesta. Men "snilleblixtar" hos Bergort och Hellberg har lika ofta rört till det. I den senaste matchen såg vi Andreas Haglund som vänstermittfältare, en position spjutspetsen Haglund aldrig spelat på tidigare. Den enda lyckade rokaden, var när Petru Racu flyttades ner som mittback.
Rehabansvarige Mikael "Gädda" Hansson måste också ifrågasättas. Så många och stora skadeproblem IFK Norrköping haft 2009 kan inget annat elitlag i Sverige ha haft. Trasiga lårbaksidor har förekommit i större antal än Djurgårdens bortasegrar. Kanske en dålig liknelse... Men ni förstår poängen; de har varit alldeles för många. Och i det måste "Gädda" ta en del av ansvaret; det är hans jobb att se till att spelarna inte tränar sönder sig, att de tränar och bygger upp sig på rätt sätt.
Målvakter:
Efter Ivo Vazgec-affären har Nuredin Bakiu inte varit sig lik. Den tidigare så säkre "Nurre" har förvandlas till en målvakt som kastar in fler bollar i egen bur, än han håller nollan. Bakiu får ta på sig flera mål i avgörande lägen, vilket kostat viktiga poäng. Vazgec gjorde en enda riktigt stor tabbe och den kostade en seger hemma mot Sundsvall. "Nurre" inledde sin comeback med en frilägesutvisning och därefter blev resterande del av säsongen. En ny keeper till 2010 är rätt steg, oavsett vilken serie man spelar i. Unge reservkeepern David Nilsson skulle möjligen hålla i division 1, men knappast i Superettan. Därtill har han alldeles för dålig erfarenhet av seniorfotboll, än så länge.
Förstaalternativ 2010:
Ingen.
Nilsson som reserv.
Backlinje:
Mikael Roth har redan sagt att han ska flytta till sin frus hemtraket i Skåne, så honom behöver vi inte avhandla här.
När Kristoffer Arvhage i vintras utsågs till lagkapten, kände man vartåt det barkade. Mannen som har lika mycket ledarskapsförmåga som en dörrkarm skulle leda trupperna. Och resultaten speglar väl den ledarskapsförmågan. I höst har mittbacksparen i görligaste mån varit Mikael Roth-Petru Racu eller Roth i par med Anders Whass, vilket har fungerat bättre. Så länge Arvhage spelade var försvaret öppnare än en kvinna under förlossning.
Ytterbackarna har fått mycket kritik, men faktum är att Viktor Rönneklev och Gunnar Thor Gunnarsson varit de spelare med högst lägstanivå på slutet - även om de inte inte har haft någon hög högstanivå.
Armando Ibrakovic är den av ytterbackarna som haft högst högstanivå - men som fått spela minst.
Whass, Racu, Rönneklev, Ibrakovic och Gunnarsson bör alla kunna finnas med i truppen också nästa år. Där bakom finns Oliver Lönn och Andreas Hadenius, som i sinom tid kommer kunna vara med och konkurrera om en A-lagsplats på riktigt. En försvarare har oftast en senare utvecklingskurva än en offensiv spelare.
Förstaalternativ 2010:
Rönneklev, Ibrakovic, Racu, Gunnarsson
Whass, Hadenius och Lönn som reserver
Mittfält:
Tjo och tjim och kalabalik. Fruktsallad deluxe. Riki Cakic gick sönder ordentligt, Mikael Blomberg och Magnus Samuelsson börjar båda bli till åren, men har i vart fall gjort en fin höst. Problemet är herrarnas skadebenägenhet. "Blomma" missade i princip hela våren, "Sama" har spelat en match, för att sedan vila tre. Armin Tankovic kom som en frisk fläkt i våras och gjorde ett par bra matcher, men har sen dragits med skade- och sjukdomsbesvär och knappt spelat en minut sen i juni. Marcin Burkhardt tjurade sig till Ukraina och på kanterna har Imad Khalili förvisso kommit tillbaka starkt efter skador, medan Daniel Bamberg förblir ett mysterium. Somliga skyller på att tränaren gett brassen fel slags roll, andra hyllar honom fortfarande som en stjärna, trots att han inte gjort många rätt sedan sommaren 2007. Eirik Dybendal har degraderats från "passningskung" till "saftblandarmästare" och har således nött bänk nästan hela året. Och den nu, sedan "Burken" sålts, mest passningsskickliga mittfälaren, Petru Racu, har flyttats ner för att täta den läckande backlinjen.
Kvar finns liksom... ingenting av kvalitét. Det är här den spelmässigt största nyckeln ligger, det är här man har förlorat större delen av alla matcher. På mitten har varken funnits aggressivitet, kreativitet eller speed. Och bristen på kontinuitet har blivit lagets fall. Mittfältsuppsättningen måste rensas å det kraftigaste i IFK Norrköping. Frågan är om man har råd att värva ersättare.
Om nu både Magnus Samuelsson och Mikael Blomberg slutar är man illa ute, samtidigt som det vore positivt; nytt blod behövs. Daniel Bamberg har stagnerat totalt, liksom Eirik Dybendal.
Förstaalternativ 2010:
Telo, Tankovic, - , Khalili.
Reserv: Erik Jansson, Riki Cakic (om han kommer tillbaka efter sin svåra knäskada).
Anfall:
IFK:s klart svagaste lagdel. Man gick in i säsongen med en anfallsbesättning bestående av Russell Mwafulirwa, Anderas Haglund och möjligen, till nöds, Imad Khalili. Problemet var bara att Mwafulirwa var långtidsskadad och missade hela våren, att Imad Khalilis trasiga baklår gjorde spel mer än sporadiskt och att Andreas Haglund under tre säsonger i A-laget inte gjort ett enda mål. En mer än lovlig bristfällig anfallsuppsättning, särskilt om man ska spela 4-2-3-1, vilket Bergort gett sig fanken på att göra. Våren blev en enda lång plåga och mycket var spelsystemets fel. Man spelade fin passningsfotboll, men saknade targetplayer och striker. När Stefan Thordarson återkom i somras fick man ett par matcher med tyngd och energi, men när islänningen återvände till den karga ön rasade allt igen. Russell är en stark kämpe, men väldigt skadebenägen. Haglund gör mer nytta i lägre division, typ Sylvia. Och Imad Khalili gör sig klart bättre längre ner i banan, som släpande forward.
Förstaalternativ 2010:
Mwafulirwa, -
Summa sumarum blir det alltså inte mycket kvar av truppen. Eller ledningen. Tränarduons kontrakt kan brytas efter säsongen och resultaten talar för sig själva. Rikard Norlings namn har dykt upp som alternativ och jag måste säga att jag tycker det låter ganska bra, om IFK nu kan matcha hans lönekrav. I övrigt felar ett tiotal spelare och den enda ekonomiskt tillåtna lösningen måste heta "egna talanger" och "närproducerat".
Truppen:
Ledning:
-
Målvakt:
David Nilsson
Försvarare:
Anders Whass
Petru Racu
Viktor Rönneklev
Armando Ibrakovic
Gunnar Thor Gunnarsson
Mittfältare:
Armin Tankovic
Christopher Telo
Riki Cakic
Imad Khalili
(Petru Racu)
Anfallare:
Russell MWafulirwa
(Imad Khalili)
Det räcker knappt till en startelva.
De kanske något förvirrande åsikterna i krönikan är undertecknads högst personliga och behöver således inte spegla övriga PVH-redaktionens tyckanden och tänkanden.
