Mållöst östgötaderby på Parken
IFK Norrköping närmast segern i ett kylslaget östgötaderby
Det blev en kylslagen historia i mer än en bemärkelse, när IFK Norrköping mötte "lillebror" Åtvidaberg på Parken. Isande kallt och andefattigt spel.
På vägen ut från Parken efter matchen, fick jag frågan om vad jag skulle skriva om matchen.
Helt ärligt svarade jag: "Jag vet fan inte vad jag ska skriva om det här, men bra var det inte"
IFK var det klart bättre lagen av de två, men hade förtvivlat svårt med att komma till avslut.
Att bara ha tillgång till en anfallare, ställde naturligtvis till det för IFK:s tränare Göran Bergort.
Russel är väldigt bra bollmottagare och bollhållare, men kommer sällan eller aldrig till avslut. Så även i kvällens match.
IFK ägde mycket boll och såg ut att kontrollera händelserna på ett bra sätt. Att det var ÅFF som har seriepremiär i Allsvenskan om några dagar och inte, kunde man absolut inte tro. Kollegan på ÅFF:s Svenska Fanssida, Almer Ljutika, såg märkbart bekymrad ut över ÅFF:s spel.
Chansmässigt var det väldigt skralt, där ÅFF hade en halvfarlighet under första halvlek och IFK ett par halvfarliga chanser.
I den andra skapade IFK en handfull riktigt bra chanser där ett tveksamt offsideavvinkat mål och en rensning på mållinjen var de bästa av dem.
Totalt sett får IFK godkänt försvarsmässigt, där man manövrerade ut ÅFF på ett tillfredställande sätt. Anfallsmässigt måste det bli mycket bättre under den månad som återstår till seriestart.
På mitten jobbade och sprang Daniel Bamberg lika mycket som man är van att se honom numera. Tyvärr tror jag hans offensiva kvaliteter hämmas av hans alltför stora defensiva jobb.
Bäst i IFK ikväll var Christopher Telo och Tobias Rickhammar. Tobias visade helt rätt attityd och kämpade på stenhårt hela tiden.
I målet var Niklas Westberg säkerheten själv, även om han inte utsattes för några större prov, där han styrde sitt försvar med hög stämma hela tiden.
Till nästa match, 20 mars, hoppas jag att de spelare som avstod matchen ikväll, är tillbaka.
Det är väl bara Riki Cakic, under kvällen tjusigt klädd i hatt, som inte bör vara spelklar.
