Exilbloggen: The If's and the But's
Första segern för säsongen är bärgad. Men det var ingen vacker syn. IFK Norrköping anno 2010 är väldigt mycket "om".
Oslo, 2010-03-20, kl 19:35
Man brukar säga att en seger är en seger är en seger är en seger. Oavsett hur det ser ut så är det poängen som räknas.
Trist då bara att det inte delas ut några poäng på försäsongen. Först och främst vill jag som exilare tacka GoPeking.net allra ödmjukast för deras streamsändning, helt gratis. Inte helt professionellt, inte helt utan skavanker, men ändå ack så underbart. Daniel, Olof, Josef och de andra grabbarna har gjort ett kanonjobb. Tack!
Men om man ska titta lite på spelet så känns det väldigt mycket "om". OM Daniel Bamberg, Imad Khalili och Shpetim Hasani orkar bära laget offensivt så kan det bli bra. OM Anders Whass och Petru Racu kan växa ut till ett samspelt mittbackbar kan defensiven räddas upp. OM Mikael Lindskog och Armin Tankovic kan växa in i Superettan-kostymen har vi ett fungerande innermittfält. OM Russell Mwafulirwa får vara fel har vi en targetplayer.
OM OM OM.
The If's and the But's. Det är där IFK Norrköpings svagheter ligger år 2010.
Hade ett samtal med den utomordentlige redaktör Broweus här om dagen. Vi var båda rörande överens i vår oro. Förra årets "fruktsallad" kommer att slå nya rekord i år. Vilket spelsystem ska Bergort använda, 4-2-3-1 eller 4-4-2? Och vilka spelare ska i så fall spela?
Ska Russell spela som ensam target? Är Hasani forward eller offensiv mittfältare? Ska Imad Khalili lira till vänster eller på topp? Eller i en fri roll? Är Daniel Bamberg verkligen ett kaptensämne? Och ska han lira till höger i firma Bambam-Rönneklev eller ska ha diktera spelet centralt? Räknas Dybendal som vänsterback, vänsterytter eller innermittfältare? Och var ska Riki Cakic bändas in?
Frågorna är väldigt, väldigt många tre veckor före premiären. Inledningsvis i dagens match mot Husqvarna syntes verkligen att spelarna själva inte vet hur deras tränare och chef vill att de ska spela. Den där tydliga spelidén saknas. Även om det förra året såg ut som.. ja, skit.. så fanns där ändå en klar modell för hur de skulle spela. Kortpassningsspel i trianglar. Tiki-taka-fotboll á la Barcelona.
2010 finns inte den där tydliga idén kvar. Spelarmaterialet håller inte för det spel Bergort vill spela och det ser ut som att han har svårt att finna någon riktigt bra kompromiss. Det renodlade 4-4-2 med rakt kortpassningsspel och inlägg från kanten ser inte ut att gälla, även om det torde vara det mest funktionella.
Min känsla har de senaste veckorna gått spikrakt nedåt. I takt med att värvningar uteblivit och denna tunna truppen bestått har mina förhoppningar sjunkit alltmer. Anfallssidan ser tunn ut, det centrala mittfältet är oprövat och försvarsmässigt ser det ut att bli ännu ett år där "hönsgård" är det vänligaste tillmälet att använda.
Ett ord, Göran Bergort, ett ord:
Flexibilitet.
//CaddE
