Vilken underbar seger
För första gången på två år stod jag i klacken. Så skönt att vara en vanlig supporter när segern värmer, men när vädret och arrangemanget är iskallt!
Vi är garanterade att vara serieledare, fram till fredag. Vilken säsongsöppning! Hela arbetsveckan kan man vara glad och avslappnad. Har bestämt mig för att införa en ny personlig tradition. Vid varje seger eller oavgjort, och bibehållen serieledning ska jag ta på mig IFK-kepsen på jobbet dagen efter.
Innan matchen
Först en pendeltågsresa till de norra förorterna. Vi samlades på en kinakrog vid Väsby station. Vi var lika med Exilsnokarna Mattias, Per och Rickard. Mattias kom först så vi hann snacka lite extra. Minsann om inte vi har fått en riktig kulturarbetare i vårt lilla glada gäng. Mattias är efter 6 år på Musikhögskolan, snart klar klassiskt skolad violinist. Att hans pappa och jag gick i parallellklass på gamla Lärka gör inte saken sämre. Än bättre blir det då Mattias berättade att han redan gör en del vik och gig i Norrköpings symfoniorkester! På vägen upp till arenan var snacket i full gång om hur vi trodde det skulle gå. Jag var väldigt optimistisk och förhoppningsfull. IFK gör 2 eller 3 mål och Westberg håller nollan mot sitt gamla lag. När man passerat entrén blev det ett misslyckat försök att köpa matchprogram. Gick inte att växla min hundring.
Matchen
Behöver inte skriva några detaljer om matchen, då Magnus redan skrivit matchrapporten från Oslo, via webb-bevakning. Starkt jobbat! Vill bara förstärka vad CaddE redan skrivit om underlaget. Tovorna var fler än antalet grässtrån. Fotbollsförbundet har inte heller riktigt koll på kvalitén på linjedomarnas flaggor. Linjedomarens flagga gick sönder och det tog flera minuter innan han fick en ny. Spelavbrott på grund av skador på ytterligare några minuter ledde till obegripliga bara två minuters tillägg. Men stämningen i klacken var mycket hög. Den var det enda som höll klass i detta arrangemang. Bollkallen på vår sida, tyckte det var roligare att titta på klacken, än på matchen. Fullt begripligt för en kille i hans ålder. Att spela fotboll med någorlunda kvalité är faktiskt omöjligt när förhållanden är som det är på Vilundavallen. Är det någon läsare som undrar varför jag stod i klacken? Jo, för att för första gången som skribent på Svenska Fans fick jag inget svar på min ackrediteringsansökan. Lika så gott det... Att hitta till pressrummet på Vilundavallen, kräver karta och kompass.
I pausen så fanns det i alla fall något som fungerade. En kiosk med kaffe och korv. Kaffet kostade 10 kronor, men jag fick det gratis för de kunde inte växla min hundring... Tack för kaffet! Tre bajamajor till en klack på drygt 100 personer förstärker intrycket av amatörmässighet vad gäller fotboll på den här nivån.
Inga spelavbrott i andra halvlek, förutom spelarbyten. Tilläggstid fyra minuter! Var finns logiken hur man bestämmer tilläggstid? Offsidemålet (?) på tilläggstid för Marcus Johansson, föregicks av en klockren passning från il capitano Bam Bam. Vår kapten var mer eller mindre ren med målvakten. Känns som att han ville ge pojklagsspelaren ett mål för att stärka självkänslan. Jag gillar det på något sätt.
Efter matchen
Man känner sig så lycklig. När man går över parkeringsplatsen så hälsar Exilsnoken Hasse och undrar om man vill ha bilskjuts till stan. Trots att Hasse bor i Solna, så kör han mig till Slussen, så jag hinner skriver några rader här innan sovdags. Tack! Nu tar vi en match i taget och njuter så länge det varar. Det kan vara bra att vara mentalt förberedd på att det kan räcka väldigt långt! Det enda jag är lite sur på, är att jag för andra gången i rad har tippat rätt slutresultat, utan att ta betalt hos något spelbolag...
