Exilbloggen: The youngsters are doing it
En pigg Riki Cakic, en hörnnickande Armin Tankovic och en fullkomligt magisk Christopher Telo. IFK:s youngbloods visar framfötterna.
Ullevaal Sykehus, Oslo, 2010-05-29, kl 18:13
(Värt att påpeka - det här är ingen seriös matchrapport, utan ett personligt reflekterande blogginlägg. En matchrapport kommer under kvällens gång.)
Det händer att man får vara med om fantastiska saker. Vitt skilda, förvisso, men inte desto mindre saker som sätter sig i hjärtat, slår en på käften och får en att både vilja skratta och gråta. Samtidigt.
Igår var jag med om det mest fantastiska någonsin, när min sambo födde en son.
Idag fick jag bevittna IFK Norrköpings youngbloods knock-out-vända mot ett starkt Syrianska på Nya Parken. Med Riki Cakic och Armin Tankovic i startelvan och Christopher Telo inhoppande i halvtid fick vi se Kamraternas framtid avgöra i nutid.
Resultatet som sådant kan väl inte riktigt betraktas som rättvist. Båda lagen hade svårt att skapa de riktigt vassa chanserna och målvakterna hade i ärlighetens namn inga större svårigheter att freda sina mål. Men två saker avgör i den moderna fotbollen; fasta situationer och individuella prestationer. Och misstag.
Armin Tankovic 1-0 och Rabi Elías 1-1 är prov på det första. De tre sista mål prov på det andra.
Att Daniel Bambergs högerfot än en gång fan "Tankens" panna på en hörna känns inte som någon slump, utan snarare som en inövad variant.
Syrianskas 1-1-mål såg jag faktiskt inte ens, eftersom jag skrev SMS.
Men när 1-2-målet kom, då kändes det som att luften gick ur mig. Inte för att SFC varit dåliga, men för att IFK Norrköping kändes för bra för att släppa in det målet. Imad Khalili är ingen försvarsspelare och det syntes givetvis när han i ett pressat läge försöker att konstsparka bort bollen. Han missar och Kutshi Kanga får ostört stå och pricka in vad som ser ut att bli gästernas segermål.
Men. IFK Norrköping 2010, det är grejer det!
Att Christopher Telo länge varit en stor talang, det vet vi sen gammalt. Att han i år börjat producera mål och poäng, det har vi sett. Men att han skulle göra ett sådant konstmål, det hade nog ingen riktigt väntat sig. Magiske Telo fick bollen utanför straffområdet på sin vänsterkant, drog sig inåt, ifrån sin back och sköt innan han nådde mittbackens radie, rakt upp i bortre krysset. Så vackert som ett mål nånsin kan bli och visar än en gång hur effektivt det är med "felvända" yttrar, d.v.s. en högerfotad spelare till vänster.
2-2. En pärs. Skönt med en poäng och fortsatt serieledning. Nöjda med det.
Eller? Inte. En rapp kontring, klockan på 93:30. Bamberg till Telo, snabbt instick bakom backen och där kommer Russell Mwafulirwa älgandes som aldrig förr.
Och vi har ju sett malawiern bränna hårresande klara målchanser. Men icke så ikväll. En iskall liten tå-petning förbi Dwayne Miller (som givetvis skulle visats ut när han hackade ner Russell en kvart tidigare) och segern var i hamn.
Tack för magin, Christopher Telo.
//CaddE