Tack IFK och Svenska Fans för att jag hittat tillbaka
Vad är det jag hittat tillbaka till? Jo, mina rötter i staden jag växte upp i. Fyra dygn hos rondellhunden Johan Hallgren, hjälpte rötterna växa fast stadigare. Vill bjuda PVH:s läsare på vad dessa dagar innehöll! En del bilder på sköna människor och miljöer får ni också på köpet. Sen hur några exilsupportrar bidrog till att Viktor Rönneklev kom till IFK står också att läsa nedan.
Min värd Johan är lika rolig och spetsfundig som han ser ut
Så länge har jag inte stannat i min barn- och ungdomsstad sedan mitten av 80-talet. Det blir lätt så när man inte har några blodsband kvar. Drygt 30 decennier häruppe, bidrar också till att man tappar kontakten med andra man känner. Men i och med att jag blev skribent på den här sidan, har jag fått nya vänner. Tack vare PVH:s genomslagskraft kunde jag också starta Exilsnokarna Stockholm. Ännu fler nyfunna vänner, varav många med rötterna vid Bråvikens västra sida. Vi är nu närmare 100 medlemmar i denna löst sammansatta grupp. Men den inre kärnan är hård som granit! Allt detta sammantaget, ledde till att jag fick ett inrett gästrum nere i källaren hos herr Hallgren. Jag hann med två matcher på den här tiden också, Trollhättan och Mallorca. Allting började med att jag tog bussen från Kungliga Hufvudstaden. Kom fram några timmar innan avsparken på Nya Idrottsparken. Då visste jag inte hur många skönt galna Pekingsupportrar jag skulle få träffa. Inte heller visste jag, att jag skulle få en inblick i hur nära laget Fanzen står.
Vilken underbar söndag
När jag klev av bussen, slog värmen emot mig som en vägg. Kändes som gamla Peking hade flyttat till Medelhavet. Men det var något som inte stämde. Var var alla spårvagnar? Jag noterade att rälsen reparerades, när jag gick över bron. Ett fotbollslag skulle drabbas av detta arbete under onsdagsmorgonen, men det visste jag inte heller då. Väl hemma hos Johan, tog hans charmanta sambo Linda Gustavsson, emot på gården. Givetvis iklädd IFK:s matchtröja. Herr Hallgren hjälpte till att installera mig i källaren. Sen fort iväg till Durkslaget, för att uppleva stämningen innan matchen. Vem träffar man där om inte Exilsnoken Rickard, med nyfunnen flickvän! Hela uteserveringen full av människor med Vita och Blå attiraljer. Man blir bara glad och varm i hjärtat att stå med de sina...
Väl på pressläktaren träffar jag hela redaktionen för PVH. Åtminstone de som bor kvar i gamla Peking. Det vill säga herrarna Åberg, Broweus och Fjellman. När Bruno Santos hoppar in i slutet av matchen, säger jag till Göran: "Bara det här ögonblicket var värt bussresan ner." Caio Mendez debut blev som extra grädde på moset. Efter matchen växlar jag några ord med vår duktiga målvakt Niklas Westberg. Med sonen på armen berättar han att stämningen i laget är väldigt bra, och att barnen är så nära på matcherna bidrar till det. Precis när Niklas säger det, springer Dybendahl in med sina småttingar på planen. Yngsta är bara en tvärhand hög, men springa efter en boll är ett måste. Intrycket av att IFK är som en familj, känns på något sätt genuin när jag står där. Det är mer än en slogan!
Efter att ha gjort sin plikt som skribent, och intervjuat Göran Bergort drar jag till Quebar. Johan hade berättat att fansen skulle träffas efteråt där. Det sista jag ser när jag lämnar Parkens innandöme, är Niklas som kickar lite boll med sin son. Väl på Quebar var stämningen på topp efter 3-0 segern. Alla som satt vid den lilla uteserveringen var Pekingsupportrar. På andra sidan gatan var det också fullt av Fanz vid God Väns uteservering. De sjöng: ”Andra sidan är ni klara?” Vi svarade givetvis: ”Jaja mensann fattas bara!” Jag hamnade vid samma bord med en kille som heter Rickard. Stor, trygg och stark, med en tatuering av IFK:s klubbmärke på armen. Enligt mig välunderrättade källor kommer han att få använda sin styrka, vid en offentlig tillställning senare i år. Tiden bara flög iväg med de här underbara människorna. Men några timmar senare, gick jag genom den ljumma sommarkvällen ”hem” till min källare. Somnade med leende på läpparna....
En lugn skön måndag
Får en smärre chock när jag vaknar! Klockan är 11... Så länge har jag inte sovit sen jag flyttade från Norrköping 1979!! Efter ett tag gick jag upp i lägenheten. Linda och Johan sov fortfarande, en anledning kan vara att de var kvar på Quebar när jag gick. Lägenheten var också mycket varmare än källaren. Johan låg på golvet, som Gud skapade honom för att få lite svalka. Kaffe kaffe skriker kroppen! Jag går ut för att hitta ett frukost ställe. Men nu var klockan 12 och frukost tiden var över. Det blev istället en underbar sallad, på en uteservering bredvid Spiralen. När jag sitter där kommer Santos och Telo gående förbi. De ser min IFK keps tittar och ler. Jag ler tillbaka, och tänker vi tillhör samma familj...
Vid det här laget står solen som högst på himlen, och det känns som att sitta i en bastu inne i stan. Efter att ha druckit dagens viktigaste kopp kaffe, det vill säga den första, skriker kroppen efter något annat. Svalka svalka...! Tar bussen ut till Lindöbadet. På vägen ut dit får jag en annan chock. Min sista arbetsplats som jag jobbade på i Norrköping, Konsum Lindö var jämnad med marken. Det enda som återstod var betongfundamentet huset stod på. På vägen till badet, passerar jag Lindö FF:s hemmaarena. Då när jag växte upp här, låg laget i sista divisionen. Numer har man ett samarbete med IFK. Kanske tack vare det, har man den här säsongen en viss Mikael Blomberg i sin A-lagstrupp. Jag noterade att man har även klubbhus, servering med mera. Så var det inte på min tid. Just nu ligger man på andra plats i division 4, lika med kvalplats till division 3. Men så sent som 2008, låg man i division 2. Vattnet i Bråviken var nästan för varmt för att kroppen skulle kylas ner.
När jag kommer tillbaka till lägenheten, är klockan nästan 15. Johan och Linda har precis vaknat!!! Herr Hallgren berättar om alla påhitt han haft tillsammans med andra, vid rondellen till Idrottsparken. Jag tänker för mig själv att Peking Fanz håller på att utveckla något helt unikt inom supporterkulturen i Sverige. Väldigt mycket humor och ironi, som jag inte sett någon annanstans. Går också väldigt bra ihop, med den komeditradition som många personer representerat i Norrköping. "Tjadden" Hellström, och den kände IFK supportern Magnus Nilsson från filmen Strul. Bara föra att nämna två exempel. Innan jag går och lägger mig den dagen, får jag veta att det är mycket att göra nästa dag. Det ska köras runt med en bil, och inhandlas grejer till ”the peak performance” i rondellen. Det blir anspelning på Sällskapsresan och Mallorca. När jag somnar är jag lyckligt omedveten om hur mycket jobb, det ska bli nästa dag!
En galen tisdag
Än en gång lyckades jag sova ut ordentligt i Johans svala källare. Det blev en snabbfrukost och sen iväg för att hämta en truck med två stora IFK flaggor på.
I den här bilen tillbringade jag en stor del av tisdagen, tillsammans med ett störtskönt gäng.
Sen hämtade Johan och jag upp tvillingarna, Billy och Dennis Petterson. Jag fattade inte än riktigt än vad dagen skulle gå ut på, mer än att vi skulle köra runt och göra reklam för Mallis matchen. Men först tog vi färden ner till Grand Hotell, för att hämta flyers för att sätta på parkerade bilar. Då frågar Johan mig om jag har körkort. ”Javisst har jag det, men vad undrar du det för?” ”Jo, vi ska köra upp Mallorcas matchtröjor till Idrottsparken! Du kan ta IFK:s bil därborta!” Jag tänkte för mig själv: ”Är detta dikt eller verklighet?” Det här skulle absolut inte hända i Stockholm. Att fansen hjälper till med att köra motståndarnas lagtröjor till arenan. Snacka om att laget och fansen står nära varandra, i den här underbara fotbollsstaden. På vägen upp till Parken hämtas även allsångsledaren, Pontus Franzén upp. Materialförvaltaren tackar för matchtröjorna när vi kommer fram. Arenachefen Jörgen Lindström möter också upp, och skrattar så han kiknar. Musiken dånar i högtalarna på flaket, och Pontus provskriker i mikrofonen GOAAAL!!!!
Vi åker runt i princip överallt. Drottninggatan, Kungsgatan, Himmelstalundsbadet, Klockartorpet och Hageby köpcentrum. Nu bara för att nämna några platser. Mitt lilla bidrag blev att jag kom på en slogan: ”Sitt inte hemma och torka, kom och se Real Mallorca!” Pontus var verkligen i högform och gjorde reklam för matchen på bruten svensk spanska. Tvillingarna berättade att det var viktigt att vi såg glada ut och vinkade till alla vi mötte. Jag tänkte för mig själv igen: ” Det här är annat än på Gnällbänkens tid! Här gäller det att vara glad och positiv. Allt var inte bättre förr...” De allra flesta var väldigt glada och vinkade tillbaka. Om de var några som visade sura miner, så var det ett fåtal från pensionärsgenerationen. Några av dem tittade på oss som något katten släpat in. Men å andra sidan var nog flera av dem uppväxta på just Gnällbänken. När klockan är 17 så säger Johan att han måste hem. Linda väntar hemma... Frågar mig om jag kan fortsätta köra bilen med tvillingarna ett tag till. Pontus har vi precis innan släppt av vid hemmet. Jag orkade en timme till, sen säger jag till Billy och Dennis att mina tarmar börjar skrika efter mat. Vad tror ni dem grabbarna gör då? Jo, fixar en annan chaffis och kör sedan säkert till mörkret infaller. Vilka killar!! Innan jag somnar hinner jag tänka två tankar: ”Imorgon är det match igen, och vilka underbara hängivna Fanz Peking har!” Då vet jag inte att jag nästa dag ska få träffa några till som ger hängivenheten och engagemanget fler ansikten...
En het fotbollsonsdag
Johan berättar på morgonen att liveinstallationen skulle vara klar vid rondellen klockan 11. Strax före lunch gick vi dit till grabbarna.
Grabbarna som satt och undrade var Peppes Bodega finns, kallar sig Pelle Pryo och Bluto. De hade sällskap när vi kom dit.
När jag får höra att de ska sitta där hela dagen, tror jag Johan skojar med mig. Lite längre upp på Promenaden finns en skylt som pekar var Peppes Bodega finns. Den pekar givetvis in mot Nya Idrottsparken. De har varit många live installationer på den här platsen. En bra historia jag fick höra, var när Kronblom låg i en soffa. Texten var: ”Varför vara seriefigur, när man är serieledare” En äldre dam hade cyklat förbi, och när Kronblom rörde på sig, blev damen så förskräckt att hon höll på att ramla omkull. Polisen hade sagt, det är roligt det här men ta det lite lugnt grabbar... Efter rondellbesöket började jag förstå, att det här också kunde bli en lång dag. Ville se något annat av staden samt vara för mig själv en stund igen, och tog därför en lång promenad längs åbackarna vid Motala Ström. Det är så underskönt vackert! Hoppas att alla Norrköpingsbor förstår, att det här kanske är av de vackraste stadsparker som finns i Sverige.
Visst har de här vackra blommorna i Motala ström, en viss likhet med IFK:s stjärna
På väg tillbaka till stan, fick jag tag på två sköna exilsnokar som jag visste skulle se matchen. Mia och Håkan Frisk från Jönköping. Jag mötte upp dem vid deras hotell, och det blev ett par timmars härligt snack om läget i IFK. Vi var överens om att det ser väldigt bra ut just nu. Det blev också givetvis lite snack om kvällens match mot Mallorca. Jag berättade att jag var lite sugen på att ställa en fråga till Michael Laudrup på presskonferensen. Detta om IFK gjorde ett likvärdigt resultat som Djurgården gjorde, då man förlorade med 2-1 några dagar tidigare. Mia säger att den frågan måste du ställa i såna fall för den är väldigt bra. För makarna Frisk, är IFK:s match i Jönköping givetvis en av säsongens höjdpunkter. Mia brukar då ha på sig matchtröjan, med Viktor Rönneklevs namn på ryggen. Det är ingen slump... Vad ytterst få personer vet, är att Mia och Håkan starkt bidrog till, att Viktor idag spelar med stjärnan på bröstet. På Håkans förra arbetsplats jobbade en kille som heter Ronny Cetongo. Han var mittfältare från Husqvarna FF och som skulle provspela för IFK. Viktor som hade visat framfötterna i samma lag borde väl också ha en chans? Vad tror ni de sanna supportrarna Frisk gör då? Jo, de skickar ett fax från Mias arbetsplats till IFK:s kansli om Viktors kvalitéer. Några dagar senare är han också med på provträningen, och resten är historia...
Efter att ha umgåtts färdigt med paret från Jönköping var det dax att se till Johan och Linda igen. Nu var det ju inte långt kvar till matchen, men först skulle vi se till rondellen igen. En timme innan avspark sitter grabbarna fortfarande kvar. Fortfarande lika glada, som för sex timmar sedan. Glasen var fyllda med Pommac, för att det liknar en annan dryck till färgen. Nu hade de fått sällskap av en annan skön supporter. Karl-Johan en äkta dalmas, vars hjärta klappar för IFK!
Karl-Johan är som den äkta dalmas han är, också en glad prick. Personer av hans kaliber passar därför extra bra i den supporterkultur som håller på att uvecklas i Peking.
Några minuter senare befinner jag mig ånyo på pressläktaren. Jag blir nästan på gränsen till chockad hur bra IFK står upp i början av matchen. När det står 2-0 till spanjorerna, tänker jag att om Niklas Westberg stått i målet istället, hade han tagit åtminstone ett mål. När sedan Bamberg reducerar, kommer ett pip i mobilen. Det är från Mia, som skriver att nu måste du ställa frågan till dansken. IFK får med sig exakt samma resultat som Djurgården fick. Nere i pressrummet, var det nästan kaos runt Laudrup. Det vimlade av filmkameror och danska journalister som bombarderade honom med frågor. IFK:s pressansvariga fick säga ifrån, för att den mer traditionella delen skulle börja.
Hoppas de här två herrarna får mötas fler gånger.
Efter att de båda tränarna fått säga sitt, så kommer frågan är det någon som har en fråga. Med lätt bultande hjärta sträckte jag upp handen. Är den uppe måste jag ju säga något:” Resultatet mot IFK, var ju jämnbördigt det mot Djurgården. Tycker du att de båda lagen också var jämnbördiga spel och kvalitetsmässigt?” Michael naglade fast mig med blicken och gav mig utförligt svar. Problemet var att jag fattade knappt vad han sa. Hade han inte svalt maten innan kom ner till pressrummet?? Men på slutet förstod jag i alla fall att han menade att båda de svenska lag var likvärdiga. Efter det blev det inga fler frågor, och nästa dag kunde jag läsa Michaels svar i båda lokalblaskorna.
Precis när jag svängde ner på Promenaden så ringde mobilen. Det var Johan. ” Du Göran det är lite party här uppe i restaurangen. Någon av Mallorcas spelare kommer, och lite annat roligt folk!” När jag kom upp dit, så blev jag andäktig. Otroligt fint med bra utsikt över arenan. När Johan visade mig företagslogerna, förstärktes känslan av att imponeras. Slår allt annat jag sett tidigare i det här landet. Sen kom Mallorcas marknadschef upp på scenen tillsammans med en av sina spelare. De blev intervjuade av Jörgen Lindström. De berättade att laget vaknade klockan sex på morgonen på grund av renoveringsarbetet med spårvagnsspåren. Men båda uttryckte trots det sin glädje, över samarbetet med laget och fotbollsstaden Norrköping. Vidare ville de båda herrarna att dagens motståndare, så fort som möjligt skulle spela i högsta serien. Det är bara att tacka ordförande Hunt för det här samarbetet, som kan komma att leda till mycket gott i framtiden. Det är jag helt övertygad om! Sen om inte detta vore nog, kom IFK:s tre brassar upp på samma scen. Jag stod bara några meter ifrån, och kände mig lycklig. Bamberg pratade riktigt bra svenska. Vår lagkapten sa, att laget skulle göra allt för att komma så högt som möjligt i tabellen. "Stanna där ni är nu, tänkte jag i mitt stilla sinne..." När jag lite senare vandrade tillbaka till min källare, tänkte jag att den här dagen kunde inte ha slutat bättre!
Torsdag Bamberg Bamberg överallt denna Bamberg
När jag vaknade och hade käkat frukost, samt tackat Linda och Johan för deras gästfrihet gick jag till Spiralen för att inhandla färdkost till bussresan tillbaka. Vem ser man då om inte...
En mycket bra slogan: ”Vi växer med publiken” Någonting har hänt som är mycket positivt. För bara några år sedan var det nära bojkott av klacken. Men då var det ett annat styre i IFK. Nu verkar det som att alla har förstått att vi alla behövs. Supportrarna, laget, spelarnas familjer och staden. Att lokaltrafiken pryds med IFK-flaggan matchdagarna, är ett exempel som jag tror är ganska unikt. När den här kvartetten bildar en enhet, blir laget mycket svårslaget. När jag sitter på bussen upp till mitt andra hem, känner jag en oerhörd stolthet över mitt första hem. Tack till alla er underbara människor, jag fick träffa då jag var där. Jag kommer tillbaka snart och firar det allsvenska avancemanget!!!
STÅ UPP FÖR NORRKÖPING!
