Mönstret känns igen Del 1
Med lite distans till lördagens förlust match mot Malmö kommer här lite reflektioner kring den.
Årets hemmapremiär innebar en mycket tung förlust med 3-0 och IFK har ännu en gång visat att de inte klarar av spela bra och vinna matcher då det är mycket folk och förväntningarna är höga på laget, samtidigt som det från många håll och kanter har jobbats mycket hårt med att skapa ett intresse och locka folk till Parken. Symboliken med förra årets premiär hemma mot Elfsborg är slående. Vid båda tillfällena har både IFK och Peking Fanz satsat mycket pengar och kraft på att locka folk till Parken. Karaktäristiskt för de båda matcherna är också att IFK till en början totalt dominerat matcherna och radat upp chanser men att de sedan tappar allt mer av spelet för att till slut totalt falla samman och förlora med 3-0. En stor skillnad är dock att i matchen mot Malmö tillkom de två sista MFF-målen i slutminuterna efter att IFK på grund av två utvisningar satsat allt framåt och därmed
gjort sig sårbara för kontringar bakåt. Men samtidigt är sanningen att redan innan de båda utvisningarna hade MFF allt mer tagit över spelet, även om segermarginalen till slut blev lite väl stor. De två sista målen är dock sånt som händer när man måste satsa allt framåt.
Förutsättningarna för matchen var annars mycket bra. I Tennishallen i direkt anslutning till Idrottsparken hade MFF Support och Peking Fanz laddat upp inför matchen i sann kamratlig anda. Till själva matchen bjöds det sedan på solsken och en publik på över 12000 personer som gav matchen en härlig inramning. Lägg därtill att gräsmattan på Parken för en gångs skull var i ganska bra skick, den lyste grön och fin och utgjorde en fin kontrast till den plan som de senaste åren mest liknat en sönderplöjd åker under åtminstone första halvan av säsongen. Med detta i baktanke var förväntningarna på matchen ganska så höga.