En skön och rättvis seger
Efter en tung start lossnade det äntligen för IFK som på Råsunda gjorde årets första mål och tog årets första poäng genom att besegra AIK med 3-1
Matchens startade i ett rasande tempo där Jonas Wallerstedt redan i den andra minuten var nära att ge Norrköping ledningen. Därefter påbörjas en mycket intensiv AIK-period med inte mindre än tre stolpträffar inom några minuter. Först var det Patric Andersson som efter en misslyckad offsidefälla skjuter ett skott som går i de båda stolparna och ut. Minuten senare faller Jimmy Tamandi på känt AIK-manér väldigt lätt efter närkontakt med Jani Sarajärvi. Den efterföljande straffen slår sedan Stefan Ishizaki liksom i förra årets möte i stolpen.
AIK fortsatte efter detta att dominera och äga spelet och Norrköping fick inrikta sig på kontringar. På en av dessa kontringar kom Kristian Bergström till avslut men Daniel Andersson avvärjde till hörna. IFK saknade aggresivitet i sitt spel och de flesta spelarna verkade ha givit upp matchen på förhand. På många håll liknade det mest pojklagsfotboll och försvaret gav allt annat än ett stabilt intryck. Speciellt Patrik Kieback var usel och verkade helt sakna självförtroende. Så fort han fick bollen greps han av panik och slog iväg den. Oftast hamnade den direkt hos en AIK:are eller långt upp på läktaren.
Fullt logiskt var det AIK som tog ledningen i mitten av den första halvleken. Efter ett av försvarets mindre lyckade ingripanden kunde Patric Andersson göra 1-0.
AIK fortsatta att dominera och ha ett stort spelövertag, dock utan att komma till egentliga farligheter. Laget ägde mycket boll men skapade inga vassa chanser. IFK fortsatte att satsa på kontringar.
I den första halvlekens sista minut slog Mikael Ström en perfekt 25 meters passning som Issa Mohammed elegant tog ner och rullade in i mål. Sett till bollinnehav och spel kanske inte helt rättvist men fotboll går ut på att göra mål och därför var det inte helt orättvist. Ser man på antalet skott på mål var det mer än rättvist: IFK hade fem skott på mål mot AIK:s enda som också gick i mål. Dock skall villigt erkännas att jag var mer än nöjd med 1-1 i halvtid och att det fanns en oro inom mig att IFKs tafatta och usla försvarsspel inte skulle kunna stå emot AIK i ännu en halvlek.
I pausen måste IFK fått en rejäl utskällning av B-A för i den andra kom man ut och krigade för fullt. Borta var tvehågsenheten och respekten för motståndarna. IFK tog för sig mer och mer.
AIK skapade ett par farliga chanser, bland annat ett skott utifrån av Mats Rubarth och en farlig frispark runt muren av Stefan Ishizaki. Båda dessa försök räddades dock av Balász Rabozcki. Därutöver har AIK ytterligare två skott på mål i den andra halvleken men Rabozcki tog även dessa. Rabozcki var mycket bra och visade att han mycket väl kan bli den bästa investering som IFK någonsin har gjort.
Ju längre matchen led desto mer tog IFK över. Alexander Östlund, Jonas Wallerstedt liksom Niclas Fredriksson tvingade Daniel Andersson till avancerade räddningar.
I den 75:e minuten drabbades Jani Sarajärvi av sitt andra gula kort och fick lämna planen. Varningarna var med tanke på domarens nivå i övrigt ytterst tveksamma. Bland annat renderade Patric Anderssons överfall bakifrån på en fri Jojje Karathanasis endast ett gult kort och flera andra fula saker passerade domaren helt förbi. Möjligen med en frispark som följd. Samtidigt måste man om man som Sarajärvi redan har en varning tänka sig lite för innan man satsar för fullt i en närkamp där man inte är säker på att nå bollen först.
Utvisningen knäckte dock inte IFK utan de fortsätter att satsa framåt. Sett till matchutvecklingen var det därför både logiskt och rättvist att IFK tog ledningen i den 83:e minuten genom Jonas Wallerstedt som relativt omarkerad kunde nicka in en hörna från Kristian Bergström i mål. I den 89:e minuten blev Bergström nertrampad i AIK:s straffområde och domaren hade inget annat val att göra än att blåsa straff. Straffen klippte lagkapten Thomas Olsson upp i nättaket.
Genom vilja, lagmoral och en riktigt bra andra halvlek kunde IFK åka hem från Solna med tre välförtjänta poäng. Skillnaden mellan den första och den andra halvleken var som natt och dag. Även den i första halvleken kapitalt misslyckade Patrik Kieback lyckas spela upp sig rejält och kan liksom sina lagkamrater lämnade Råsunda med godkänt betyg. Dock visade dagens match som helhet att Kieback inte håller som mittback i allsvenskan. Till nästa match gäller det att IFK är vakna redan när den första halvleken startar och att de lyckas bättre med försvarsspelet. Det måste bli betydligt stabilare och säkrare. Så som det såg ut under stora delar av första halvleken får det helt enkelt inte se ut när man spelar i allsvenskan.
Extra beröm för dagen förtjänar förutom redan nämnde Rabozcki även Jojje Karathanasis som sprang och sprang och gjorde stor nytta både som inner- och efter Sarajärvis utvisning som högermittfältare. Även Issa Mohammed förtjänar extra beröm då han visade att han är en riktigt målskytt. En chans - ett mål är mycket bra men jag kan garantera att detta inte var hans sista mål för året. Hans bollbehandling är enorm och han kan skapa chanser helt på egen hand. Därtill måste Alexander Östlunds härliga inställning och offervilja premieras. Hade alla spelarna gått in med samma inställning från start skulle IFK inte ha förlorat de två första matcherna i årets allsvenska.
