Peking klassen bättre än Moss
Slutresultatet 3-1 spikades redan i första halvlek, då IFK Norrköping radade upp attackerna.
Se även:
[Direktrapporteringen]
[Eftersnack med Roger Lönn]
Matchrapporten blir något haltande av att undertecknad missade de inledande 5-10 minuterna av båda halvlekarna. Dessutom missade jag det faktum att Bergström gjorde hat-trick. Mål nummer två gjordes av Jönsson, trodde jag tills jag snackade med Roger Lönn efteråt (hans kommentarer i annan artikel)... En av de större anledningarna till förvirringen var att under den perioden kom Norrköping i anfall på anfall och direktrapporteringen höll på att braka helt eftersom det fanns nytt att komma med varje minut.
Nåväl, i den första halvleken skapade IFK oerhört mycket, genom snabba kontringar och egenhändigt väl uppbyggda anfall. De senare gick också i ett högt tempo med få tillslag på bollen. Passningsspelet i så högt tempo är det hittills bara Elfsborg som stundtals kunnat visa upp på La Manga. Stor variation i anfallen och många med i desamma var orsaken till IFK:s fina spel. De tre anfallarna fick alltid sällskap av minst en av mittfältarna och Florén gick gärna med.
Mycket kom från vänsterkanten via Bergström och nämnde Florén, men man var bra på att byta kanter och på den andra tog sig Östberg fram bra flera gånger och kom till bra inlägg både i luften och längs marken. Backlinjen agerade hyggligt stabilt, styrda av Eddie, vilket även gäller andra halvlek. Visserligen gick Bild ut på en del feltimade utflykter men inte värre än att de andra kunde täcka upp. Ytterbackarna var mycket bra, där Kieback spelade mycket aggressivt och beslutsamt i defensiven. Det var inte sällan norrmännen gnällde över hans närkamper, som överlag var schyssta men ytterst hårda. Han var så gott som omöjlig att ta sig förbi men gjorde inte alls framstötar i samma utsträckning som Florén. Den senare var med både uppe och nere med gott resultat.
Moss var mycket dåliga på att utnyttja ytorna som brukar uppstå på kanterna hos 4-3-3-lag, särskilt bakom en offensiv ytterback som Florén borde man ha kunnat komma fram bättre före paus. I andra lyckades norrmännen med detta och kom fram till en handfull inlägg från högerkanten. Andra halvlek var jämnare men Norrköping var heller inte riktigt lika rörliga som under de första fyrtiofem. Det blev glesare mellan målchanserna även om sådana fanns.
På mittfältet svarade Blomberg för klokt spel och bra bollar, långa som korta, i djupet och ut på kanterna. Matchens två bästa ihop med ytterbackarna var Jönsson och Bergström som nog sprang mest av alla och syntes överallt, och alltid där de skulle vara. Wallerstedt, Östberg och Bjurström var alla mycket nyttiga, där den senare visade upp ett bra spel med några riktigt vassa skott, men kanske borde ha spelat bollen vidare vid några av tillfällena då Peking hade många spelare med och det snabba trillandet tog stopp vid Jonas.
Överlag var som sagt IFK:s passningsspel mycket bra och rörligheten stor. Att två av Bergströms mål var riktiga praktträffar och att det mesta han företog sig i första halvlek var av hög klass gjorde inte saken sämre. Bland annat var hans hörnor mycket precist och hårt slagna, vilket Norrköping borde kunna utnyttja mycket bättre.
