AIK-bossens avskedsord
Patric gjorde sin sista arbetsdag i fredags. Han är en av gruppcheferna på myndighets sidan inom socialtjänsten för ungdomar, samt inbiten Gnagare. Tänkte att det vore ett ”fanstjänstefel” att inte lära känna honom lite bättre fotbollsmässigt innan det var för sent. Dessutom möts våra respektive lag nu i helgen!
Sagt och gjort jag och en av mina arbetskamrater ”Mini Maria AIK Anders”, går in i hans rum och säger att nu får du stänga av datorn. Vi ska snacka om allvarliga och viktiga saker! ”Ja, jag förstår,” säger Patric lite stressat och nervöst. ”Men jag måste svara i jourtelefonen. Nästan alla socialsekreterarna är på utbildning idag…” Det förstår vi hoppas det inte blir för mycket ring bara. De första 10 minuterna får Patric in två anmälningar som han sin vana trogen hanterar superproffsigt i telefonen! Jag känner i den stunden en oerhörd stolthet att tillhöra samma yrkesgrupp som han. Men det säger jag inte för nu ska vi snacka fotboll!
Hur många matcher har du hunnit se live i år?
- Jag skäms nästan att säga det men jag har nästan blivit lite av en derbysupporter. Men jag har sett alla matcherna på TV. Det är mitt familjeliv som ställer till det där. Min grabb är bara 10 år, och jag vill vara med honom så mycket som möjligt. Barn har man bara till låns en kort tid i livet. Men han är givetvis AIK:are… Ambitionen är så klart att när grabben är större återgå till ett mer normalt supporterliv. Det vill säga se alla matcherna hemma live. Till mitt försvar vill jag dock säga att jag varit på Råsunda 5-6 gånger med lillgrabben. Men mitt bästa minne i år är faktiskt derbyt mot Djurgården som jag inte ens kunde se på plats. Jag såg det hemma hos en granne som är Djurgårdare. Den känslan Anders och Göran, när vi vann mot dem är nog min hittills bästa känslomässiga upplevelse i år. Han satt där i sin Djurgårdsmundering och se honom så där totalt knäckt efter min vinst och hans förlust. Underbar känsla av vällust! Det var så himla lätt att gå till jobbet efteråt. För att inte prata om hur lätt det var att komma hem och hälsa på grannen…
Här ler Anders så där igenkännande som bara infödda Stockholmare, kan göra som växt upp med rivaliteten mellan olika lag. Hur blev du AIK:are då? För det är väl inget man föds till?
- Jo, det är precis så det är fast man vet inte bara om det själv! Jag var nog fem sex år när jag fattade det. Min storebrors bäste kompis var en super Gnagare med tatueringar och medlem i Black Army. När jag såg honom och lärde känna honom förstod jag vem jag var… Innan jag började skolan hade jag en skylt på min dörr där det stod. Man föds till Gnagare allt annat är förlossnings skador! Det är så intressant, jag har fått veta att till exempel att min morfar var inbiten AIK:are. Jag hann inte träffa honom men det är som om det är bestämt i förväg på något sätt!
Du har väl ett idrottsförflutet…
- Jo det stämmer! Jag spelade handboll i pojkallsvenskan för IFK Tumba. Vi blev tvåa i Pojk SM fast vi borde vunnit. Jag tillhörde inte de bästa satt en del på bänken. Flera av dem spelarna var sen dem som spelade upp Tumba i elitserien. Många av mina lagkamrater har varit eller är proffs i höga serier nu.
Men då vet du vad det innebär att satsa och spela på högsta nivå. Blod svett och tårar! Vad tycker du om årets AIK då?
- När året började så tänkte att den här blir väl inget speciellt, men det har den utvecklats till. Klubben har satsat och fått in mycket intressanta spelare, där kanske Goitom är det bästa exemplet! Det är nästan så att man mer ser fram mot nästa års säsong, fast vi är med och slåss om SM guldet och har häftiga matcher framöver. Kan vi behålla spelarna vi haft nu till nästa år, så kan 2013 bli riktigt stort. Dessutom på en nya arena, som också kommer inspirera både spelare och supportrar! Även om jag kommer fälla en tår då kranarna dammar in över Råsunda fotbolls arena. Självklart har jag biljetter till sista allsvenska matchen där mot Malmö. Det är i princip redan utsålt!
Här kan inte Anders hålla sig utan blir reporter på Svenska Fans han också. Vilket är ditt bästa Råsunda minne?
- Det var matchen mot Barcelona där vår nuvarande assisterande tränare Nebojsa Novakovic, gjorde kanske ett av de snyggaste mål som någonsin gjorts på den arenan. Då måste vi också förstå att vi hade ledningen mot BARCELONA! Kommer det någonsin hända igen i svensk fotboll????
Ett bra minne för Patric men ett dåligt för mig
Här tänker jag i mitt still sinne att det är tur att vårdcentralen sitter några våningar upp så man kan hämta läkare vid behov. Patric blir ohälsosamt röd i ansiktet av upphetsning när han berättar om sitt minne! Nu är Patric också så i gasen att intervjun sköter sig själv, han vill berätta om ett annat minne som inte är från Råsunda…
- Men ett annat underbart minne var den sista borta matchen i serien mot Malmö. Jag tror det var 1992 och jag var nog bara 17 år. Det var dessutom min första stora borta match där jag åkte tåg ner med de andra fansen. Det var också så typiskt när man kom utanför Stockholm och landsorts arenorna att man inte kom in i tid. Bara ett insläpp. En superskandal i sig. Precis när jag kommer in på arenan har matchen förstås börjat och Vadim lägger upp bollen på straffpunkten. Han sätter bollen i nätet. Hela bortaklacken exploderar i ett lyckorus! Det var i ungefär femte minuten 1-0! Tänk om jag hade missat det? Sen fem minuter kvar av matchen står det 2-2. Då kommer Guld Gary Sundgren och stänker in segermålet som gör oss till Svenska Mästare före Norrköping! Den du Göran…
Här börjar Anders sluddra om att det var stort att han var där. Jag tänker tyst för mig själv att hoppas att Patric får en hjärtinfarkt och att jag inte hinner skaffa fram en läkare i tid! Men jag behåller min professionella amatör journalist kostym och ställer en ny knivskarp fråga, som får nästan Patric svarslös. Du byter ju lag nu och ska sluta i Huddinge! Kommer inte det vara ett nerköp fotbollsmässigt???? Kommer du att få en lika bra AIK kompis som Anders? Eller en byfåne som mig, som bott här i drygt 30 år och håller på Peking? Eller en super cool Bajen brud som Madde som går på alla hemmamatcherna!!! Bara för att ta några exempel… Här blir då Patric tyst flera sekunder efter att frågan ställts. Eftersom det tillhör mitt yrke att tolka kroppsspråk och psykisk status ser jag också att hans ansiktsfärg vitnar innan han svarar…
- Nej jag vet inte vad jag ska säga! Självklart kommer det att bli ett nerköp. Att hitta en sådan här arbetsplats fotbollsmässigt måste vara nästan omöjligt. Du glömde ju nämna Bajen Micke som kom tillbaka hit för att få träffa dig igen och alla andra sköna fotbollsmänniskor. Det tog ju bara drygt tre månader innan han var tillbaka! Det enda jag kan säga till mitt försvar i den här frågan är att det är en stadsdel norr om stan som ligger närmare Råsunda än Huddinge. Faktisk samma stadsdel som Goitiom kommer ifrån. Men vi Gnagare är ju som råttor vi känner lukten av varandra. Kommer säkert sniffa upp någon annan Gnagare även om han eller hon omöjligt kan vara lika skön som Anders!
Nu kommer ett läge som, jag njuter av i det här samtalet! Jag känner mig inte som en amatör längre. Nu vill jag bara symboliskt döda intervjuoffret! Men du har ju glömt en sak med Röntgenvägen Patric! Jag hör inga Djurgårdare här. Det går rykten om att det finns ett fåtal apor här från Skansen men de hörs inte… Tänk om det finns högljudda Djurgårdare på din nya arbetsplats vad gör du då???? Nu blir Patric ännu vitare i ansiktet.
- Jag vet inte en tyst Djurgårdare är en skön Djurgårdare. Men om de hörs för mycket så kan det vara som tortyr! Om det blir så får jag nog överväga att komma tillbaka även jag…
Precis då räddas Patric av att jourtelefonen ringer igen. Jag och Anders går ut ur rummet med ett leende och tänker att han kommer kanske tillbaka igen!
