Camp Portugal del 3
Här kommer ytterligare en rapport från lägret i Portugal. Denna gång signerad av Nicklas Bärkroth. Här får vi bland annat veta vem som är bäst och sämst på TV spel, och varför Dale Reese letar förgäves efter sin musikspelare!
Tjena kära IFK kamrater, då var det dags för mig att ta mig an skribentrollen efter två lysande inlägg av mina vänner Falk och Telo. Precis som på fotbollsplan är det mesta jobbet redan gjort av dessa två herrar. För i ärlighetens namn händer det inte så mycket intressant på ett sådant här tränings- och "matchläger" att det finns så mycket mer att skriva om. Linus är fortfarande sämst på NBA enligt tv-spels ryktena. Till och med så kass att dem nu bytt spel i tv-spelarummet till Rory Mcilroy, som är ett golfspel. Enligt första rapporten från okänd källa är Ante "el capitano" Johansson bäst på det, trots att han aldrig spelat innan. Någon som är förvånad? Troligtvis inte..
Marcus F O går som bekant runt med kameran i högsta högg även såhär i slutet på lägret, man vet aldrig när man får en blixt i fejjan. När han faktiskt släpper ifrån sig kameran eller sin älskade kaffekopp, ja då brukar han slå världsrekord i att äta frukt, helst apelsin och ananas. Jag och min Roomie Arnor Ingvi Traustason eller "icefuck" som jag kallar honom, gör inte många knop mellan träningarna/matcherna. Det blir mycket musik, från Dale Reeses musikspelare. Han letar fortfarande efter den och undrar vilka som "lånat" den. Mycket iPhonespel blir det också, framförallt Color Switch. Sen är förmodligen jag och Arnor dem två som känt på Hotellets jacuzzi överlägset mest, har dock tyvärr ingen statistik på detta. Hinns även med ett och annat extrapass i gymmet. Det finns likadana stories om oss alla, man håller sig till det man gillar, och det är så det ska vara tycker jag. Vi har ett fantastisk gött häng allihop, och både träningar, matcher och fritidsaktiviteter osar klass.
Ett matchläger? Ja det är precis vad detta är, i alla fall om vi lyssnar på vår allas coach Janne Andersson. Det vet vi väl alla, att det är bäst att göra. Alltså den absolut största fokusen här nere är på matcherna, vilket jag som spelare älskar. Och som ni vet är två matcher avbockade och en sista match står kvar på schemat. Matchen senast mot Zenit är avklarad och vi kommer därifrån med raka ryggar. En tuff uppgift som grabbarna som spelade löste väldigt fint. Framförallt under 30-35 minuter av andra halvlek visade vi att steget inte alltid behöver vara så extremt stort som man tror till Europas stora klubbar. Det handlar bara om att göra rätt saker på och utanför planen hela tiden dag in och dag ut, precis som vi gör i nuläget så kan man vara där och nosa om allt klaffar.
Idag är det match igen och till min stora personliga glädje så är jag åter med i matchtruppen, betydligt tidigare än vi räknat med från början. Det har känts väldigt bra på träningarna både flås och touch tycks sitta kvar rätt så bra, mycket tack vare Jonas Hellberg och Dale Reese hårda upplägg på min rehabträning dessa veckorna jag varit borta. Så det ska bli kul att få ett gäng minuter på plan innan vi lämnar Portugal och åker hem från 2016 års läger, känner mig otroligt sugen och motiverad inför denna säsongen. Tro mig, vi blir livsfarliga även i år!!!
Och ja just det, höll på att glömma det viktigaste. Så ni som undrar om jag vuxit 1 meter och bytt position sen i fjol kan slappna av, det är Erik Smith som har tröja nummer 14 numera. Jag har bytt till 8:an...
Vi ses, tack för mig!
