Den slingriga vägen till Talangfabriken Guldköping – Del 2

För 10 år sedan lades fabriksgolvet i talangfabriken IFK Norrköping. En långsiktig plan där lokala förmågor och egna produkter skulle lyftas fram har år 2015 visat sig vara ett vinnande guldkoncept. Hela nio egna produkter hjälpte till att bärga det allsvenska guldet och flera av lagets framstående spelare har i år representerat svenska landslag.

I början av 2000-talet återfanns endast Patrik Jönsson som egen produkt i A-laget. Några lovande spelare tog sig upp ur ungdomsleden, men tog aldrig det sista klivet in i startelvan. En mix av genomgående bristande ledarskap i ungdomsverksamheten samt dåligt förberedda ungdomsspelare var till stor del förklaringen.

Tony Martinsson, mannen som hunnit med att testa på de flesta positioner i IFK Norrköping. Allt från bollkalle, A-lagsspelare, ass. tränare och nu rekryteringsansvarig i ungdomsverksamheten. Är det någon som kan IFK:s historia och ungdomsutveckling är det han.

Det var ett arbete som startade för dryga 10 år sedan med att höja kvalitén på spelare och ledare så att vardagen med träningar blev bättre.

Och resultatet av förändringarna på vägen ser vi idag då IFK Norrköping har spelare med i varje landslag från 15 upp till U-21. Ungdomar som Muamer Tankovic och Kristoffer Olsson fostrade i klubben färgar numera i lag ute i Europa. Klubbar i Sverige blickar nu avundsamt Norrköpings väg för att ta del av det framgångsrika receptet.

Viktiga gestalter i förändringen
Vägen fram var dock inte spikrak. 2009 klev affärsmannen Peter Hunt in i bilden. En tid då klubben befann sig i ett minst sagt prekärt ekonomiskt läge, precis trillat ur Allsvenskan och i fritt fall mot konkurs. Peter Hunt blev den räddning som behövdes. Han såg till att det blev en ny styrelse i stora stycken. Han satte in pengar både via riskkapitalbolag som han tidigare pumpat in pengar i och han hjälpte klubben att några år senare köpa Nya Parken.
Året efter han tillträtt som ordförande knöt IFK till sig Janne Andersson som tränare/manager. Managerrollen blev en nyprövad variant där tanken var att Janne skulle ha del i hela processen i det långsiktiga arbetet inom klubben. När Peter Hunt gästade Olof Lundhs podcast tidigare i år diskuterades just detta och Hunt beskrev hur Janne växt in i rollen som Manager och vikten av kontinutet i sättet att bedriva verksamhetens arbete. Denna kontinutet har även praktiserats i ungdomsleden där Tony Martinsson basar över ett stort ansvar och fungerar som en brygga mellan A-lag och ungdomsleden. Tonna som varit en integral del i klubbens ungdomsutveckling pekar på flera väsentliga faktorer som ligger bakom framgången.

Under åren har vi haft mycket diskussioner och möten där vi har fått till en bra spelarutbildningsplan från tidig ålder upp till juniorverksamheten. Kravbilden har därför höjts för varje år på spelarna. Dels sen några år tillbaka, bedriver vi all träning på konstgräs. Jag vågar säga att vi har bäst faciliteter i Sverige för våra ungdomar. Det påskyndar också utvecklingen med att man blir väldigt teknisk och att man alltid har tillgång till bra träningsförhållanden. Spelare har triggats av att se egna spelare gå hela vägen vilket gjort att spelarna ser att man kan komma till A-laget. Vi har haft bra träningstrupper totalt sett med både bra spelare och ledare.

IFK Norrköping har 80 ledare (anställda, arvoderade och ideella) i klubben som utbildar och stöttar föreningens 375 ungdomsspelare. En viktig bit i pusslet är barn- och ungdomsmanagern Daniel Bäckström, som anslöt för knappt två år sedan. Han menar att Peking hittat en väg som alla i klubben tror på; en bred och fungerande verksamhet med bra ledare, utbildningsplan och anläggning.

Ungdomsarbetet gav till slut utdelning
En av de spelare Tony Martinsson pushat genom åren är Christopher Telo. Han var en av dem som bemästrat det tuffa klivet genom Akademin hela vägen till A-laget. Telo som kom till klubben i tidig ålder från Kimstad blev den första lokala egna produkten att slå sig in i truppen på många år. Men övergången från junior- till seniorfotboll var allt annat än enkel. Han gick från att ha en dominerande roll i juniorlaget till en något mer blygsam sådan i A-laget. Men genom att vara ödmjuk och visa framfötterna lyckades han med det många gått bet på.

Jag är extra stolt över att jag lyckades ta just det steget då det skedde under en tid då väldigt få spelare lyckades göra det. Det var säkert 7-8 år innan mig som senaste egna produkt kom fram från de egna leden. Förhoppningsvis kunde man visa för de yngre att det var något som var möjligt.

Telo var med och blåste liv i en annars avsomnad ungdomssatsning och det gav mersmak då Cristoffer ”Totte” Nyman och David Mitov Nilsson var några av dem som följde efter. En som befann sig två årskullar under Telo var just målvakten Mitov Nilsson. Fram till att David var 13 år hade han inte några större tankar om att förvandla fotbollen till ett framtida yrke, men när han blev uttagen till Akademin förändrades målsättningen. Från att ha tränat några gånger i veckan beslutade sig David för att höja träningsdosen och istället köra sju pass i veckan. Med hjälp av hans dåvarande tränare Stefan Kuivanen fick han de rätta förutsättningarna för att utvecklas.

Upp till jag var 13 år tyckte jag fotboll var ett roligt fritidsintresse, men jag var en liten mullig grabb som hade 50% träningsnärvaro och hellre spelade tv-spel än att cykla till träningen. Så från att knappt träna, tog jag tag i mig själv och körde 7 pass i veckan (fotboll och kampsport) som 13-åring och slutade äta godis/chips i 1 år. Min kropp förändrades helt och det gav mig de fysiska förutsättningar att orka träna på en högre nivå.

Att växa upp i klubben, att stå bollkalle på parken och sedan representera staden Norrköping gör såklart att hjärtat slår lite hårdare för den blåa stjärnan på bröstet. Telo var den första lokala förmågan på länge att klara steget.

Det var ju alltid drömmen som liten när man var ung supporter. Man vet hur det är att sitta på läktaren och vara nervös för hur det ska gå när IFK spelade. Man har själv känt glädjen och frustrationen. Det har gjort att jag alltid lämnat mitt hjärta ute på planen för att göra mitt bästa för att göra fansen och publiken glada. Som spelare får man chansen att översätta alla tusentals människors känslor för IFK ute på planen och det är något man gör med stor stolthet och hjärta.

Mitov Nilsson är inne på samma spår och talar om en trygghet och gemenskap inte bara i sig själv utan sammanhållningen i laget och staden.

Det betyder oerhört mycket att spela för laget man växte upp med då man vet hur allt fungerar. Fansen, träningarna, laget, staden, allt! Det är också en enorm trygghet att ha familjen och vännerna nära samtidigt som man spelar allsvensk fotboll. Man kan koppla av på ett annat sätt och alla har inte den lyxen.

Our lads from our town in our local club

Nu får de egna chansen
Det finns såklart många förklaringar till att den långsiktiga planen redan nu fallit väl ut. En av anledningarna är ledarsidan med många kunniga och kända tränarprofiler. Med Sören Cratz ansvarig för 19-årsgruppen bidrar han med stor erfarenhet kring vad som krävs för att bli en elitspelare och förbereder de yngre talangerna för vad som väntar i A-laget. Han ingjuter självförtroende och spelarna får en känsla för seniorfotboll. Där kommer också samarbetet med farmarklubben IF Sylvia in i bilden. Spelare får i ett tidigt skede känna på seniorfotboll i Division 2 och steget till Allsvenskt spel (jämfört med steget från juniorfotboll) blir då betydligt mindre.
Den pedagogiska och sociala biten är också utav yttersta vikt då det är oerhört krävande att som ung spelare komma in i ett Allsvenskt lag. Peter Karlsson talade i del 1, just om bristen på förberedelse både mentalt och fysiskt när han kom upp till A-lagstruppen som juniorspelare för 15 år sedan. Den bristen har numera reparerats och kommunikationen mellan juniorverksamheten och A-laget är väldigt betydelsefull. Både Telo och Mitov talar om en försiktig inslussning till en början då träningsdosen är betydligt högre i Allsvenskan än i Tipselit. Dessutom genomförs personliga samtal med respektive tränare beroende på position och en individuella träningsplaner täljs fram.

Ytterligare en produkt av den lyckade ungdomssatsningen är underbarnet och förra årets stora utropstecken, den unge Linus Wahlqvist. 2015 har han tagit ytterligare kliv och växt in som en viktig del i lagets stomme. Wahlqvist lovordar organisationen och tränarstaben och hur de vågat satsa på de unga.

Vi har haft bra tränare i ungdomsleden och Janne Andersson, Stefan Hellberg och Mathias Florén jobbar hårt med oss för att vi ska utvecklas hela tiden i a-laget. Är man tillräckligt bra så får man chansen. Det tycker jag klubben har visat hittills, säger han i en intervju med allsvenskan.se.

Alexander Fransson håller med:

Numera får många av oss chansen att visa att vi håller. Och ser man att någon annan lyckas sporrar det oss andra också. Självklart är det roligt också att vi är så många lokala spelare, jag har spelat tillsammans med nästan alla på vägen uppåt.

Det betyder mycket att ha en manager som värdesätter de egna produkterna och det sänder signaler ner i ungdomsleden att det faktiskt går att spela för stadens stolthet om man kämpar tillräckligt hårt. Det är något som fattats under stora delar av 2000-talet, men IFK har funnit sin melodi. Nu gäller det att agera smart och och inte falla av vågen som man rider på.

Framtidens stjärna lyser högst över allt
Guldköping har under säsongen skördat sensationellt stor framgång, men är det för tidigt att sia om framtiden? Det är kanske bäst att förbli försiktigt optimistisk, även om SM-guldet får låta oss sväva på moln ett tag till. Dock ser framtiden onekligen bra ut för Sveriges Manchester och fotbollsälskarna på gnällbänken har i år äntligen fått njuta av toppfotboll som de inte varit bortskämda med under 2000-talet.
Vad som talar för att IFK ska fortsätta på den inslagna vägen är den uttalade planen inom klubben att två spelare per år från ungdomsleden ska ta en plats i A-truppen. Om det är möjligt återstår att se, men låt oss hoppas att framtidens talanger kan leverera lika mycket glädje och stolthet till staden som säsongens upplaga lyckats med i år.

Fjolårssäsongens bottenstrid är ett minne blott och nu lyser vår stjärna för första gången på väldigt länge faktiskt högst över allt. Inför säsongen låg oddset på Peking som vinnare av Allsvenskan på 40 gånger pengarna. Guldet hämtades ändå hem från Swedbank Stadion och glädjetårarna avbytte varandra på planen, läktaren och i tv-sofforna. Den långa längtan efter guldet är nu över. Stoltheten över staden, fansen, de egna talangerna gör att det smakar extra fint att IFK Norrköping nu förevigas på Lennart Johanssons pokal. Vad var nyckeln till framgång? Ja, var ska vi börja egentligen? Mixen av Janne Andersson, Kujovic, Kaptenen Ante, den tolfte spelaren, men kanske roligast av allt stadens egna talanger.

Historien om den dystra återväxten är som bortblåst och nästa år väntar Champions League-kval på Nya Parken. Det känns rätt så overkligt, men du läste rätt. Låt oss nu hoppas att klubben får behålla sina egna åtminstone en säsong till. Om deras hjärtan slog hårt för klubben innan, så bör de slå ännu hårdare nu när de är guldhjältar med hela hemstaden Norrköping.

*****

Gästkrönikör John Karlsson är copywriter och skribent, för närvarande bosatt i Paris. Han skriver även för kelbet.se.