Sirius - IFK Norrköping
Elegi över en förlorad blå stjärna!
Jag vaknade relativt tidigt idag av att min hjärna, jag har en sådan, gick "bananas" efter måndagskvällens traumatiska upplevelse på Idrottsparken i Norrköping! Då hade jag för första gången under alla år jag följt IFK höra publiken bua ut laget! Nu är IFK sämsta IFK-laget i Allsvenskan igen!
Jag vet också att "traumatisk" inte är ett ord som borde användas vid dessa tillfällen, men i min lilla hjärna var det en sådan händelse. Det säger inte så lite då jag gått igenom två "strokes" och inte alltid är så pigg och alert som jag önskar. För er som som inte känner mig kan jag berätta att jag snart är en 70-årig gubbe med keps som under 90% av den tiden följt laget i mitt hjärta i vått och torrt. De senaste 59 timmarna har det varit dyblött och det kanske inte är så konstigt då vi befinner oss i bottenträsket.
Jag är uppvuxen i Norrköpings hamnområde med en ensamstående sjuklig mamma som jobbade deltid. Varför berättar jag detta? Jo, jag hade en bra uppväxt och mycket har gått bra under åren, nu när jag sitter och skriver på mitt favoritställe, en balkong med milsvid utsikt i "gnagarland", läs Solna! Där gnagarna, läs bävrarna, simmar omkring i den mycket närliggande Brunnsviken. Jag ser både Stadions strålkastare, Globen och Friends Arena härifrån men jag har älskat "Parken" över allt annat (läs INTE Platinumcars Arena) under alla dessa år!
Det som blev min räddning under barndomen var en boll, en fotboll! Oavsett om jag var ensam eller tillsammans med en massa kompisar på Oxelbergen så var fotbollen alltid med!
Jag började från grunden då jag som 7-8-åring gick på mina första matcher där. Först Östra Promenaden och så den södra.
På Parken fanns det då löparbanor där ungdomar gick runt planen och drog vagnar med korv och godis under matcherna. Där nådde jag knappt över det trästaket som var närmast läktaren så jag såg väl bara de mål som gjordes, det var rätt många på den tiden. Givetvis sprang vi över till den andra sidan under halvtidsvilan för att se IFK göra mål där!
Efter en tid så insåg vi att det gick att istället sätta sig över ingångarna till läktaren som nu kallas Curva Nordah där man nu står upp för Peking. Då var det en ynnest att kunna sitta på ståplatsläktaren, jag hade inte råd att varken gå på Östra eller VM-läktaren, så att få sitta och dessutom inte skymmas av några vuxna var en ynnest under de första barndomsåren på Parken!
När jag vuxit upp och blivit en lat tonåring så blev Berget den absolut bästa platsen. Det var ju sällan fullsatt så det var bara att slå sig ner i gröngräset och ligga och se på fotboll. Kalla det för lyx, det var inte många Allsvenska arenor som erbjöd liggplatser med perfekt utsikt, tror inte ens dagen loger har sådan lyx?
Åren gick, matcherna avlöste varandra och jag blev vuxen, blev tvungen att flytta från Peking, först till Linköping, sedan till Stockholm, Solna, Enebyberg och så Solna igen, men fortfarande var Parken en mer eller mindre viktig plats. Efter att Norrköping fått vara med att arrangera EM 1992, blev Parken aldrig sig lik igen. Mina besök blev färre och färre, egna barn kom, dessa skulle lära sig att sporta och spela fotboll, på en för mig annan klassisk arena med många kopplingar till IFK, Enebybergs IP. Den första blev att min gamla klasskamrat, Thomas Westerberg, gick på GIH och spelade då för lokala lila laget EIF! Detta hände innan jag flyttat dit.
När jag flyttat dit så kom IFK på besök och spelade en cupmatch mot de lila och vann med typ 8-0.
Sean har många spelare kommit och gått med både EIF och IFK som klubbadresser.
Efter Thomas så har Ranko Djordjic, Martin Åslund och Kristoffer Khazeni passerat förbi Enebyberg. Tro´t om ni vill men under Khazenis tid var min kära hustru ordförande i Fotbollssektionen i föreningen.
Hon avsäger sig dock all inblandning i att han spelade för Enebyberg. Däremot lärde jag känna en annan gammal Norrköpingsbo, Conny Andersson, som jag nu tror kan känna sig glad över att ha sett till att Khazeni passerade förbi EIF på sin väg mot toppen. Gissa om jag längtar till att få se Khazeni skadefri spela för IFK igen! Det låter som om det inte ligger alltför långt borta, han verkar behövas för IFK!
Under ökenvandringen för IFK i andra serier än Allsvenskan har jag haft erfarenhet av dessa också. När IFK åkte ner i division 2 1983, för första gången på 43 år, hade jag givetvis flyttat till Stockholm och minns att jag såg matchen mot dåvarande Brommapojkarna på Grimsta och hamnade av en slump på förstasidan i DN, Matchen slutade givetvis 3-0 till BP! Dock vann IFK serien och kom tillbaka direkt.
Värre blev det i början på det nya seklet eller millenniet då IFK åkte ur Allsvenskan 2002 och återkom inte förrän 2008 men åkte ur direkt och missade Allsvenskan under 2009 för att återkomma 2011. Sedan dess har de inte ramlat ner utan bara vunnit den en gång.
Nu är det då frågan om en nedflyttning är på gång?
Hur pass allvarligt är detta? Om jag bara minns vad som hände i måndags så är läget riktigt akut! Under mina år som fan har jag aldrig varit med om att publiken har buat ut laget! 0-4 mot ett lag som jag knappt visste om för ett antal år sedan!
Jag misstänker att detta även kan beröra sponsorer, spelare och ledare. Storsponsorn tycker att spelarna behöver kärlek istället för buarop. Jag själv orkar varken bua eller ge kärlek, jag är enbart deppig och försöker skriva av mig mina känslor!
Tränare Alm som jag pratade med på upptaktsträffen i våras önskade jag lycka till och hoppades att han skulle bli kvar längre än tränarna som passerat revy före honom. Jag fick då en motfråga, vad händer om IFK ligger i slutet på tabellen? Där är vi nu, vad händer?
Själv tror jag inte att sparka ytterligare en tränare är en lösning! Har du hamnat i sjön med en båt så får du ro eller ta dig i land! Ingen rolig situation, men nu är vi i denna sjö! Så det finns inget annat att göra än att ro, förhoppningsvis till land och fast mark!
Inför Värnamomatchen var vi sex "gamla" Norrköpingskillar som skulle återses i Norrköping under trevliga och roliga former. Besök på Parken ingick! Det började bra med strålande väder ute vid kusten, Vi övernattade på lämpligt hotell, så vi skulle få gå gå den klassiska promenaden i motsatt riktning till den väg som Ulf Lundell gick och sjunger om "Du kanske tycker Norrköping är en jävla stad, då har du inte gått på stadens Södra Promenad"!
Vi gick förbi mitt gamla kära bibliotek, där jag tillbringat många timmar och dagar då det inte gick att spela fotboll! Vi fortsatte förbi vår gamla "alma mater lärka" där det tydligen bildades för en massa år sedan.Därefter var det dags för ett depåstopp hos klassiska Halvars Glass. Där finns nu även en IFK-glass! Sedan förbi brandstationen, vars brandmän inte längre kan stå på taket och kolla in matcherna på Parken, då det känns som om varje kvadratmeter runt Parken är bebyggd! Vi hade bra platser i kvällssolen på Östra läktaren, så vad kunde gå fel?
Ja, vad kunde gå fel! Allt, dagen började som den klassiska uppgående solen och slutade, inte med pannkaka, men med en pubrunda och begravningsöl för vårt kära IFK. Jag har fortfarande svårt att ge kärlek enligt önskemål från sponsorn! Men jag kommer på lördag eftermiddag, inte åka till Parken, men sitta förväntansfull med exilsnokar på en pub i Stockholm och vänta på att ett nytt mirakel ska ske och IFK vinner mot Sirius med två före detta IFK:are i laget! Det är väl allmänt känt nu att i många lag i Allsvenskan och Superettan huserar tidigare IFK-spelare som verkar ha blivit bättre än de var i IFK?
På tal om detta så har det diskuterats om det är bra eller dåligt att ta hem guldmedaljörerna från 2015 igen. Det är 9 år sedan, så jag tvivlar. Att ta hem ytterligare målvakter efter att IFK enbart har nyttjat en under de senaste 100 matcherna och ett otal har nött resevbänken till leda, eller vad säger David Andersson, Felix Jakobsson, Willy Jakobsson, Otto Lindell, Julius Lindgren och Tommy Vahio?
Nu är det dags att blicka framåt mot Siriusmatchen på lördag!
Som vanligt så finns det släktingar där också som säkert vill sätta käppar i hjulen på IFK. Även om det ryktas att Sirius befinner sig i en liknande situation som IFK. Siffermässigt räcker det att nämna att de på 11 matcher lyckats ta en poäng mer än IFK och att de har hemmaplan. Ja hemmaplan hjälpte ju IFK mot Värnamo! (Obs! Ironi.) För IFK ligger ju Kalmar otäckt nära IFK, en poäng efter men med 6 mål bättre målskillnad! Mörkret närmar sig!
Vad kan vi hoppas på för att inte elegin ska behöva bli så långrandig?
Hålla nollan vore väl trevligt?
Att Prica avancerar i skytteligan?
Att Totte hänger på?
Att Traustason sätter en av sina patenterade rökare i krysset?
Att IFK överraskar positivt? (Med tanke på tabellen undrar jag hur IFK kunde vinna mot GAIS och dessutom hålla nollan?, gör gärna om den bravaden!)
Sirius då? Ett lag från en stad som gått om Norrköping invånarmässigt och kanske också fotbollsmässigt?
Nu en poäng före i tabellen och betydligt bättre målskillnad (vem har inte det?)
Nu kvittar det hur Sirius ställer upp, här gäller det bara för IFK att bryta den trista trenden och ta några fler poäng än 0! Går det att Sirius gjorde i en liknande situation mot AIK, att "stänga huset"?
Då måste man dessvärre oftast göra mål! Går det? Vi får se!
Såg till min glädje att Khazeni kan komma med i truppen och kanske kan spela?!!
Framåt Kamrater!
