En härlig vår med IFK Norrköping
Andra raka förlusten. Helsingborg dominerade hela matchen och ett skakigt försvar hade släppt in sju mål på två matcher. Jag svor och var irriterad resten av dagen precis som efter 4-0-förlusten mot Elfsborg. ”Nu kommer vi åka ur.” Hoppet var bortblåst. Efter en fin inledning så hade allt rasat och Janne var tvungen att ändra något om inte förra säsongens bottenplacering skulle återupprepa sig.
Janne gjorde några ändringar, sedan försvann oron för nedflyttning ganska snabbt. Wiklander ersatte Dagerstål, Fransson kom tillbaka från sjukdom och Tkalcic fick chansen på högerkanten. Alla vet ju hur det gick sedan. En storseger mot Gefle, 2-0 mot Häcken borta och en underbar derbyvinst senare så låg vi på en sjätteplats i tabellen.
Nu är IFK obesegrade i nio raka matcher. Vi har hållit nollan i 5 av 13 matcher och bara släppt in 2 mål på de 5 senaste matcherna. Stundtals har spelet varit väldigt vackert och i första halvleken mot Kalmar var Pekings dominans total. Alla dessa framgångar har skett utan två på förhand omtalade nyckelspelare. Nyförvärvet Bärkroth blev skadad i premiären och målskytten Kamara lånades ut för en stora summa pengar bara några dagar innan säsongen skulle dra igång.
Utlåningen av Kamara kanske till och med har varit sportsligt positiv eftersom det har öppnat för ett nytt anfallspar. Kujovic och Nyman har fungerat fantastiskt bra tillsammans och har sammanlagt gjort 14 mål. Kujovic har verkligen kommit igång med målskyttet och är mycket viktig som targetspelare och bollmottagare även om han ibland ser lat och långsam ut. Om han fortsätter göra mål i denna omfattning så kan man tolerera att han inte alltid tar jobbet utan boll. Dessutom kompletteras Kujovic perfekt av en kille som jobbar ofantligt hårt. Nämligen publikfavoriten och hemmasonen Christoffer Nyman. Han har alltid spelat bra och visat mycket talang, men nu har Nyman äntligen fått ett erkännande från riksmedia när målproduktionen har ökat. Ingen kan säga emot att vi har ett av allsvenskans vassaste anfallspar.
Inte bara anfallet har presterat. Framförallt tror jag att lagets fantastiska form beror på att alla elva spelare på planen har hållit en jämn, hög nivå. Spelarna har fungerat bra ihop och jobbat för varandra. Laget tillsammans har varit det största framgångsreceptet med ett kollektivt försvarsspel som aldrig förr och ett samspelt mittfält som förstår varandra. Allt detta ska Janne ha beröm för. Han har äntligen fått laget att prestera match efter match. Vi vinner till och med när spelet fungerar dåligt och en vinnarkultur börjar sprida sig över IFK Norrköping.
Självförtroende. Kanske det viktigaste för ett fotbollslag och för en fotbollsspelare. En spelare som symboliserar detta är Nikola Tkalcic. När det går dåligt vill man helst slippa se den snedsparkande kroaten på planen, men nu har Tkalcic fått tränarens förtroende och får spela i en ny position. Han har tagit chansen med bravur. Efter den där hemska matchen i Helsingborg trodde man verkligen inte att Bärkroth skulle få det svårt att komma in i startelvan igen.
Jag har hyllat laget, enskilda spelare och Janne, men här kommer något som har varit väldigt viktigt. Vi. Fansen. Den tolfte spelaren. Publiksnittet har äntligen varit godtagbart och Norrköpingsborna har engagerat sig. Hela tiden har det stått ett stort antal tongivande fans på Curva Nordahl. De har sjungit, gjort tifon och stöttat laget i med- och motgång. Stämningen på läktaren är alltid positiv och på Curvan spelar det ingen roll hur olika alla är. Man hejar på samma lag och skapar en gemenskap. I derbyt stod jag där och rycktes med i sången och gemenskapen. IFK gjorde mål och helt galen av eufori sprang jag outtröttlig fram och tillbaka och viftade med min halsduk. Jag var inte ensam om glädjen. En känsla av ”vi gjorde detta tillsammans” spred sig över läktaren.
Nu sitter jag här i solen och njuter. Jag njuter av att IFK har gjort den bästa säsongsstarten sedan 1992. Jag njuter av att IFK har vunnit fem raka hemmamatcher. Jag njuter av att IFK vann derbyt och fortsätter sin svit att vara obesegrade i ett allsvenskt derby sedan 2004. Jag njuter av att kunna blicka framåt mot resten av säsongen. Man ska inte förvänta sig för mycket, men det är roligt att kunna fantisera om en Europaleague-plats och veta att det är möjligt. För att kvalificera sig till Europaleague-kval gäller det att komma topp tre, men eftersom IFK Göteborg vann Svenska Cupen kan det räcka med en fjärdeplats förutsatt att Göteborg kommer trea eller bättre. När uppehållet är över väntar tre tuffa toppmatcher varav en mot Malmö och två mot IFK Göteborg när serien vänder. Det blir tufft, men efter denna vår kan man hoppas på några poäng i dessa matcher.
Även om topplaceringen inte håller hela vägen ska vi vara stolta över den fantastiska våren som säkert blir ihågkommen ett bra tag. Vi vet att Peking kan spela denna roliga fotboll och kommer prestera i framtiden också. Vi ska fortsätta stötta laget även om det kommer några förluster. Om spelet och de fina resultaten ändå håller i sig under hösten kan vi vänta oss en fantastisk framtid för IFK Norrköping. Vi är på god väg att bli ett riktigt topplag.
Efter den där hemska matchen i Helsingborg trodde jag inte att något som liknar detta skulle ske. Jag trodde inte att jag skulle springa runt som en galning på derbyt. Jag trodde inte att Peking skulle ligga trea i tabellen efter 13 matcher. Framförallt trodde jag inte att jag skulle ligga här i solen och njuta av hur bra vårt kära IFK är.
