Gästkrönika: IFK satsar mot toppen, men utanför planen då?
Efter att en till synes svårflirtad ordförande Hunt äntligen fingrat fram plånkan ur den trånga jeansfickan, lättat på lädret och till alla supportrars glädje gett det Jensa under en längre tid pekat på, Jordan Larsson, 20 år och Simon Thern, 26 i september, kunde jag tills vidare lägga mina sportsliga grubblerier på hyllan och bara utbrista i ett: Wow!
Efter det och de senaste årens fina placeringar 1, 3 och 6 ruggigt många ekonomiskt fördelaktiga förädlingar/försäljningar, inkomstbringande mark och ytterligare fastlagd utveckling av arenan (Berget/kortsidan/hörnet) är det nu bara en rad i bokslutet som irriterar och oroar.
Siffror som jag efter guldsäsongen hade trott skulle växa kraftigt.
Jag pratar om sponsor- och marknadsintäkter. Eller snarare uteblivna sponsor- och marknadsintäkter.
Här är klubben långt efter hyggligt jämförbara klubbar som till exempel Örebro SK.
Att Örebro drar in mycket mer än IFK Norrköping är en gåta. Då har ändå ÖSK stenhård kamp på marknadssidan av hockeylaget Örebro som spelar i högsta serien.
I en färsk och intressant artikel på www.kamraterna.net är IFK Norrköpings kassör Kjell Jonzon Branzell ärlig:
”Vi måste bli bättre på marknadssidan”.
”Vi måste bli världsmästare utanför fotbollsplanen”.
Med tanke på att klubben haft ett väldigt gynnsamt läge och vunnit guld 2015 och slutat trea 2016 borde varumärket vara långt mycket mer värt.
Själva insatsen på marknadssidan är långt ifrån världsmästarklass, snarare division I-nivå.
Det förvånar. Det här är sorgebarnet bland allt det bra och goda som görs i klubben. Har man väl byggt upp en bra bas med samarbetspartners så hänger de ofta med ett tag om man bara ger hyggligt tillbaka. Kulorna tickar hyggligt säkert in år efter år.
Gjorde IFK bara ett godkänt jobb på marknadssidan skulle skillnaden vara marginell till Örebro SK.
Och skulle Hunts klubb legat i framkant borde man kunnat vara en bra bit före närkingarna. Eller – borde inte det vara målet i alla fall?
Jag tror att jag, delvis, har svaret på varför IFK är uppemot 15 miljoner kronor efter jämförbara klubbar.
Man har saknat en kreatör, en profil. En som alla känner till. En stark person. En som öppnar dörrar, bygger broar.
En IFK-kapten, en profil, som kan leda marknadsgänget mot en topplats i denna liga. Eller en ledare likt Landslags-Janne, klubbens bästa värvning någonsin, eller? Där snackar vi världsklass. ”Tack, Janne!” och ”Grattis, Sverige!” Som det stod att läsa på den fina och gigantiska avskedshyllningen till Janne.
Kanske har man snålat med personal, varit svagt organiserade.
De senaste klubbdirektörerna Magnus ”Munken” Karlsson och Patrik Selin har antingen varit felvärvningar, inte tillåtits ta plats eller fått för lite resurser och därför har man har några förlorade år bakom sig.
Den allra senaste, Selin, såg fram emot att jobba med ett av landets starkaste sportvarumärken.
Det sa han till Sveriges Radio Östergötland i februari 2016. Knappt ett år senare var han ute i kylan.
Två dyrbara missar av IFK-ledningen oavsett orsak. Missar som fått organisationen och arbetet att hacka inne på kansliet.
Är Lisa Lundh, ny försäljnings- och marknadschef sedan 1 februari i år, den som ska ta på sig kaptensbindeln och ta in 10-15 millar till?
Kommer hon att få chansen?
Kan hon växa ut till en IFK-profil? Vet ni vad klubbens koncern-vd heter? David Bergström.
Håller Lisa, David och alla andra utanför planen (läs inne på kansliet) världsmästarklass? Jag är inte så säker. Det känns lite anonymt. Hoppas att min osäkerhet kan stillas.
Jag hade gärna sett att man värvat en marknadsmänniska från idrottsvärlden, en profil med stor erfarenhet av att jobba i en elitklubb. Kanske någon utifrån.
IFK måste snart nå högsta klass för att på sikt kunna stå sig stark.
För den dagen kommer då talang- och förädlingsfabriken går ner på sparlåga eller i värsta fall slår igen nåt enstaka år eller värsta fall över tid.
Det finns många exempel på det i idrotts-Sverige.
I vart fall kan vi inte räkna med samma produktion och miljonintäkter på försäljningar som årligen täcker det stora underskottet på fotbollsdriften. Det går upp och ner. Det går i cykler. Det måste vi vara förberedda på.
Vinstlotten när det gäller markförsäljning är också snart utnyttjad.
Därför måste klubben år efter år få in stabila och goda bra intäkter på sponsor- och marknadssidan. Det är en förutsättning för att IFK över tid ska kunna vara en toppklubb.
Larsson och Thern var ett par härliga spänna-musklerna värvningar. Klara signaler om att vi kanske, kanske kan vara med i den absoluta toppen igen.
En liten brasklapp, som tidigare tränaren och numera fotbollsexperten Alexander Axén varit inne på, är att IFK kanske har för många spelare offensivt som är lite för lika varandra.
Vi får inte heller glömma att detta är spelare som valt Norrköping för att få fart på sina karriärer och förväntningarna bör vara där efter.
Men låt oss hoppas att de snabbt hittar sig själva, utvecklas och drar igång Peking på högsta möjliga varvtal.
Inte bara på planen…
