Gästkrönika om Spelare vi minns: En isländsk lastbilschaufför körde rakt in i mitt hjärta
Genom IFK Norrköpings historia finns det många spelare vi minns extra mycket och flera kan klassas som legendarer. Men det är enbart en spelare som fått sitt tröjnummer pensionerat på Parken, och det fick han som ett tecken på den uppskattning supportrarna kände. Sällan har en spelare visat så mycket hjärta och enorm vilja för sin klubb som han gjorde. Det handlar självklart om Stefan Thordarson!
En isländsk lastbilschaufför körde rakt in i mitt hjärta
- Men va f-n, får han sitt andra gula kort för det där lilla?
Jag ställer frågan till min far, som just då var experten på fotboll i familjen. Han var lika tveksam till den efterföljande utvisningen som jag. Sedan händer det. Islänningen Stefan Thordarson knyter snabbt upp snörena på hans blöta fotbollsskor. Sedan ställer han dem precis framför domaren i en tyst protest. Ingen förstår någonting. En ensam sårad islänning, vandrar ut från Idrottsparken i Norrköping med tunga steg i bara strumplästen. Regnet öste ner. Trots utvisningen väckte denna elaka och fräcka anfallare någonting inom mig, och jag utbrister:
- Om jag någon blir utvisad i framtiden, då ska jag banne mig ställa skorna i ren protest framför domaren!
Min far nickar instämmande. Jag hade fått en ny idol.
Stefan Thordarson kom till IFK Norrköping 2005. En tid då resultaten, gick allt annat än bra för östgötarna. En målmässigt svag första säsong följdes upp av två säsonger då han blev en pålitlig målskytt i jakten mot toppen. Med hans tio mål 2007, var han en stark bidragande orsak till att laget gick upp till Allsvenskan igen, efter fem års ökenvandring i Superettan.
Men Thordarsson valde att inte följa med laget upp till den så efterlängtande Allsvenskan. Lastbilsjobbet för familjeföretaget på Island, kunde inte vänta längre. Utan en stark viking i anfallet, åkte Norrköping ur Allsvenskan efter enbart en säsong.
Raset nedåt fortsatte. Den tuffa andradivisionen, Superettan, är ingen serie för ett lag med ett stukat självförtroende. Förlusttrenden från säsongen innan fortsatte och anrika IFK Norrköping var på väg med stormsteg ner mot gärdsgårdsserierna. Ett sista tappert försök görs för att vända på förlusttrenden. Samtalet gick till lastbilschauffören från Island. Han sviker inte klubben i sitt hjärta, utan tar tjänstledigt från jobbet och åker tillbaka till staden som inte glömt honom.
Och han gör sig odödlig i klubben och staden. Och framförallt får han en cementerad plats i mitt hjärta.
Med sitt slit och med flera viktiga poänggivande insatser räddar Thordarson klubben. Med bara en omgång kvar räddar han landets fjärde mest meriterande klubb från att åka ner, och en hel stad kan andas ut. Han kan åka hem till lastbilen med gott samvete.
Men det var inte för målen som Stefan Thordarson blev en hjälte och idol för mig och flera andra. Många sevärda och duktiga spelare har huserat i den vitblåa tröjan genom åren. Framförallt under lagets glansperioder. Men det var en inte så glamorös spelare som vann mitt hjärta, redan innan han ställde skorna framför domaren. En isländsk viking som slet enormt för laget och som ständigt visade hjärta för klubben.
Thordarson blev hedrad med att hans tröja, nummer 18, aldrig mer kommer att användas i IFK Norrköping. Som första spelare någonsin i klubben och dessutom utan att ha representerat klubben i Allsvenskan. För att få perspektiv på det, ska man veta att erkända legendarer som Gunnar Nordahl, Nisse Liedholm, Janne Hellström, Åke ”Bajdoff” Johannsson och Ove Kindvall spelat i klubben, utan att ha få ett nummer ”fryst”.
I sin sista match för klubben blev självklart islänningen utvisad. Dock utan att ställa skorna framför domaren. Men ändå ett värdigt och symboliskt farväl till publiken och mig, för det är fler än jag som tog den isländska lastbilschauffören till sitt hjärta.
Skriven av: Anders Ekström, gästkrönikör
