Gästkrönika: Starkt transferfönster av IFK - nu är det upp till bevis
En habil och för oss välkänd mittfältare, en omskriven anfallstalang och en jagad mittfältare som vill få fart på karriären. Dessutom en lovande målvakt och en spännande sydamerikan. IFK Norrköping har sannerligen gjort ett starkt transferfönster och gett oss supportrar hoppet tillbaka.
Jag, och många med mig, var kritiska mot IFK Norrköping förra året. Efter en stark vår föll laget tungt kring sommaren och framåt – och blev sexa. Sådär lagom sexigt. Halvt godkänd tabellposition kanske, men med en sur eftersmak. Bärande spelare såsom Eliasson, Telo, Bärkroth och Langer försvann. Likaså skyttekungen Sebastian Andersson. Ersättarna och övriga truppen lyckades inte prestera samma fotboll längre och resultaten gick därefter. Jag var mycket tveksam till IFK:s agerande på alla plan från sommaren och framåt. Vad ville klubben egentligen? Spara kulorna, vara ett övre mittenlag och bygga på sikt? Hoppas att det löser sig ändå?
Nej, nej IFK ville mera än så, det vet vi nu med ”facit” i hand. Efter ett starkt övergångsfönster kan vi konstatera att IFK visat att de ville leka med de stora grabbarna igen. Isak Pettersson gjorde det bra i HBK och bildar en stark målvaktsduo med David Mitov Nilsson. Ian Smith känns intressant och med Lars Gerson vet vi precis vad vi får – en stabil truppspelare med karaktär. Jag gillar idén med honom som mittback på sikt.
De största värvningarna till 2018 är onekligen Jordan Larsson och Simon Thern. Peking har värvat ”stora spelare” tidigare, men unga svenska spelare av denna dignitet och rykte (DMK får ursäkta) var länge sedan sist. Värvningar som vi snokar knappt kunnat drömma om. Kolla på en sådan som Jordan Larsson. Allsvensk debut som 17-åring och därefter totalt tio påsar, varav sju 2016. Därpå ett okej proffsspel I Holland. Många klubbar var ute efter honom, men han valde IFK. Guldstjärna nummer 1.
Simon Thern gjorde det okej i AIK, men slog aldrig igenom i Solna. Han var inte den första och heller inte den sista som inte gjort det. Eliasson är ett färskt exempel. Även om karriären gått lite i stå för 25-åringen får vi in en spelare med proffserfarenhet, fem allsvenska säsonger och två SM-guld. Den här övergången blir inte sämre av att Simon själv sagt i media, att både Malmö FF och IFK Göteborg var intresserade av hans signatur på ett kontrakt, men att han tyckte att Norrköping var ett bättre alternativ. Kanske vi har Franssons efterlängtade ersättare äntligen är på plats? Guldstjärna nummer 2.
Dessutom är det två spelare med karaktär och som vet vad de vill. Att få fart på karriärer igen verkar ha blivit ett signum för klubben. Spelarexemplen är många. Ett fint rykte att få och sannerligen välförtjänt. Däremot skapar ju värvningarna en del lyxproblem. Oavsett spelsystem (lutar väl år 3-4-3?) ser jag ingen naturlig plats för Daniel Sjölund, Filip Dagerstål och kanske Lars Gerson. Jag tycker att Dagerstål förtjänar att starta, dock inte som innermitt. Att ha ”Daja” som någon sorts back up känns heller inte värdigt en guldhjälte med en del finess kvar i benen. Och när ska Vall kliva ur mörkret och när börjar de unga islänningarna tinas upp?
Men jag tar lyxproblem alla gånger hellre än att ha en sämre trupp på pappret. Ledningen har gjort vad de kan och visat vad de vill. Nu är det upp till bevis. Måtte vintern gå fort, temperaturen i Norrköping har i alla fall stigit!
