IFK Norrköping - AIK: 2-4
IFK Norrköping började matchen väldigt bra och var det klart bättre laget i första halvlek. Men en match består ju som bekant av två halvlekar och efter halvtid var IFK Norrköping knappt med i matchen. Slutresultatet skrevs till 2-4 till slut.
IFK Norrköping hade fått tillbaka Andreas Johansson och Alhaji Kamara efter avstängningar och båda två gick självklart direkt in i startelvan. Kujovic var avstängd efter spektaklet i förra matchen och Kamara bildade därför anfall tillsammans med Totte Nyman, medan Ante Johansson fick Fransson bredvid sig på mittfältet. I övrigt såg startelvan ut som förra matchen.
Sett till tabellen så skiljer det ju en hel del mellan IFK och AIK, men senast lagen möttes så tog IFK Norrköping en väldigt komfortabel seger. Det gjorde att det fanns gott hopp om poäng i den här matchen också, även om IFK:s form inte direkt pekat uppåt senaste tiden.
Det var även IFK som började den här matchen bäst. Det tog inte mer än 20 sekunder innan det blev riktigt farligt när Kamara kom fri mot målet, men bollen hamnade för långt ifrån hans fötter och målvakten hann komma ut och avstyra avslutet och returen som Totte var först på letade sig inte heller i mål. Riktigt riktigt nära att IFK tog ledningen där!
Men IFK började som sagt matchen bäst och skapade en del chanser och halvchanser, ofta efter fint anfallsspel. Bland annat så testade Telo lyckan med ett distansskott men avslutet då var för rakt på.
Cirka 15-20 minuter in i matchen började det kännas ganska jämnt och båda lagen skapade en del även om det inte blev riktigt nära åt nått håll. Men då började helt plötsligt IFK slappna av och såg lite loja ut. I den 23:e minuten hade man alltså gett AIK lillfingret och bortalaget svarade med att ta hela handen och gjorde 0-1 efter allt för dåligt försvarsspel av IFK.
Trots underläge såg IFK pigga ut och jagade en kvittering. Det blev återigen riktigt farligt när Nyman frispelade Kamara, men avslutet räddades med minsta marginal ut till hörna. Matchen började svänga fram och tillbaka men AIK började kännas ur balans och var ytterst nära att göra självmål. Det kändes verkligen som att kvitteringen hängde i luften och borde ha kommit strax före halvtid när Christoffer Telo kom fri mot målet, men en solklar tröjdragning gjorde att hans avslut gick utanför. Otroligt nog valde domare Hansson att fria trots att tröjdragningen var väldigt tydlig såväl live som på reprisbilderna. En straff och en möjlig målchansutvisning hade kunnat bli till en vändning för IFK, men så blev det alltså inte.
8-5 i avslut till IFK hade alltså inte resulterat till något mål alls för hemmalaget, vilket kändes väldigt typiskt för IFK nu. Spelmässigt så såg det bra ut så långt, men skärpan och självförtroendet såg ut att saknas runt om.
I den andra halvleken var det tydligt att IFK hade fått direktiv att gå framåt, men det skapade samtidigt mycket öppna ytor bakåt som flera gånger ledde till kontringar för AIK. IFK såg lite väl stressade ut i jakten på kvittering och det böljande spelet såg ut som "Hawaii-fotboll". Anfallen såg slumpartade ut åt båda hållen och det var inte samma uppbyggnad som under första halvleken.
Det skulle till slut resultera i att AIK gjorde både 2-0 och 3-0 på kort tid och matchen kändes död redan efter 2-0 då halva IFK såg uppgivet ut.
Trots det tunga underläget så skapade IFK en del väldigt bra målchanser kort därpå men uppoffrande motståndare stod i vägen. Det fanns ett par spelare i IFK som inte såg ut att ha gett upp hoppet, en av dem var Skagestad och det var norrmannen som gjorde IFK:s tröstmål efter en hörna i den 79:e minuten! 1-3, men det kändes för sent. Till råga på allt så gjorde AIK 1-4 en stund senare, mer eller mindre på samma sätt som tidigare då en kontring ställde IFK:s backlinje totalt!
På övertid gjorde Kamara ytterligare ett tröstmål när han löpt sig fri och lättade bollen över målvakten in i mål till 2-4! Men det var för sent och IFK lyckades inte ta någon poäng i den här matchen.
Dagens match var inte en sådan match som IFK förväntas vinna, men samtidigt behövs alla poäng och det fanns verkligen en god chans till poäng idag! Med lite flyt, skärpa och möjligtvis ett annat domslut i första halvlek så hade matchen kunnat sett annorlunda ut. För i den första halvleken tycker jag att IFK var bättre än AIK, men ser man till hela matchen så tog AIK en rättvis seger. IFK höll inte i närheten av samma kvalitet i andra halvleken som i den första. Hela laget hade fått minst godkänt betyg i halvtid, men som helhet efter matchens slut så är det inte många som kommer undan med hedern i behåll. Kamara och Nyman såg riktigt bra ut tillsammans i början, där Kamara visar att han håller en hög nivå. Vissa spelare visar viljan att gå framåt och hela tiden kämpa, medan allt för många vek ned sig efter 0-2.
Det känns ofta som att Andreas Johansson hamnar i en spelfördelande roll vid underläge, då resten av mittfältet trycker upp. Johansson är en väldigt bra allsvensk spelare, men främst som defensiv bollvinnare och inte som offensiv spelfördelare. I den positionen hittar Fransson oftare rätt ytor kan jag tycka.
Det är ju tydligt att avsluten inte vill sig och med totalt 16 avslut för IFK:s del så var det ju inte brist på möjligheter. Frågan är vart problemet sitter, då avsluten under uppvärmningen såg betydligt mer skärpt ut än under match. Såklart är det en annan situation när det är match, men jag tror att det största problemet sitter i huvudet hos spelarna. Många tvekar istället för att skjuta direkt och väljer att peta en gång extra på bollen såväl i skottläge som vid inlägg. Mental träning kanske skulle vara något?
Men att släppa in fyra mål är ju helt klart vad som gjorde att IFK förlorade matchen! Det funkar inte att släppa in så många mål som IFK gör gång på gång, framförallt inte när det egna målskyttet går segt.
Nu under landslagsuppehållet finns det tid för nästan alla spelare i truppen att jobba extra hårt. Kanske kan Janne ringa in en mental tränare också så att vi får se ett pånyttfött IFK ta emot BP hemma på Parken nästa match. För då måste det bli vinst och tre poäng!
