- -
IFK Norrköping - Helsingborg: 3-2 När fotbollen segrade
IFK Norrköping ångar på i toppstriden efter tre nya poäng mot Helsingborg. Men vägen dit var inte helt rak trots att större delen av matchen dominerades av Peking. Två snöpliga insläppta mål gjorde att IFK fick jaga ledningsmålet in i matchens sista övertidsminut innan man bärgade vinsten. Rättvist och blytungt!
IFK Norrköping hade fortfarande Hadenius och Telo på skadelistan sedan tidigare och nu hade även Falk-Olander gjort dem sällskap. Det kombinerat med att det inte fanns några avstängningar gjorde att startelvan var given. Telos offensiva kvaliteter kan saknas men förutom det så var det den bästa tänkbara elva Janne kunde ställa upp med. Kamara har sett het ut i U21, Svenska Cupen samt inhoppet mot Åtvidaberg men än så länge ligger Totte Nyman steget före.
Inför matchen hade det pratats lite om Pekings urusla statistik mot tränare Henke Larssons lag, men nu är det nya tider och det kändes som helt rätt läge att krossa den statistiken. Även om HIF haft stigande form så kändes allt annat än en seger för IFK som otänkbart och den svaga statistiken lär inte ha varit något spelarna i IFK funderat över.
Men så till matchen så blev det fort tydligt att Helsingborg mest ville lyfta långt på deras anfallare Simovic, ganska likt så som IFK förra säsongen sökte Kujovic. Skillnaden i år är att IFK har ett mycket mer varierat spel och ganska sällan lyfter långt och när man gör det så är det genomtänkt. Hur som helst så fick IFK inte igång spelet i matchens inledning utan det var en del spel fram och tillbaka. Helsingborg såg enkelspåriga ut, men inte ofarliga för det då nämnde Simovic var tuff att möta för Ante o Co. Daniel Sjölund fick ta uppgiften att stångas med Simovic på utsparkar, något som Sjölund faktiskt gjorde bra trots längdskillnaden. Samtidigt låg Ante Johansson som understöd och allt som oftast löstes situationerna. Bortalaget skapade några halvchanser men inget som direkt kändes farligt då Mitov Nilsson såg säker ut i målet. IFK kämpade på och försökte men kom inte till några direkta chanser även om det fanns en del lägen. Ofta slogs inlägg med för dålig kvalitet och många bra lägen kastades bort. På liknande sätt slog IFK bort en del bollar i uppspelsfasen, vilket inte är likt IFK som brukar rulla runt bollen inom laget samtidigt som man tar många löpningar för varandra. Det spelet såg man inte mycket av första tjugo minuterna, även om det fanns ljusglimtar.
Men så gjorde Janne en rockad, ett riktigt genidrag, när han bytte plats på Ante Johansson och Linus Wahlqvist. Det skedde även mot Akropolis och nu testade Janne alltså det igen och det skulle visa sig ge effekt direkt! Positionsändringen gav Ante mer möjlighet att kliva framåt i planen och det var därifrån han serverade Traustason i ytan utanför straffområdet och islänningen gjorde inga misstag när han satte bollen i krysset via en ribbtouch! Vackert som vanligt när Traustason gör mål och det stod 1-0!
Det blev startskottet för en konstant press från IFK:s sida som skulle hålla i sig hela halvleken ut. Bara minuterna efter ledningsmålet anföll IFK på bred front och Sjölunds avslut var värd ett bättre öde än att smita utanför.
Traustason löpte flera gånger fint i djupet och kom i två till bra lägen, men avsluten höll inte samma klass som vid 1-0. Även Totte Nyman löpte bra och skapade flera lägen även han. Men avsluten gick antingen utanför eller blockerades i IFK:s försök att öka på ledningen. Vissa stunder var det mer eller mindre bara ett lag på planen, men ändå stod det bara 1-0 när det var dags för halvtidsvilan.
Första tjugo minuterna hade varit jämna och rätt svaga för IFK:s del, men därefter var det total dominans i spelet för hemmalaget. HIF stack upp några gånger, men avsluten kom en bit från mål och var lätta att ta för Mitov Nilsson. Försvarsmässigt så hade IFK gjort det bra och backlinjen gjorde sitt jobb. Dock så slog både Tkalcic och Wahlqvist bort några uppspel och man tappade då boll i onödan. Hela laget hade så lång gjort det bra, men Kujovic hade varit lite osynlig och där fanns det mer att ge. Fransson hade stundtals varit väldigt elegant med bollen och även vunnit mycket boll, för att sedan slå bort enkla passningar även han. Lite bättre skärpa fanns att önska.
Den andra halvleken tog vid där den första slutade och IFK kändes som numret större än HIF. I den 54:e och 55:e minuten radade IFK upp två riktigt bra chanser, där antingen Kujovic eller Traustason kunde ha ökat på ledningen. Istället kom 1-1 som en blixt från klar himmel när Bojanic sköt ett långskott som Mitov Nilsson inte nådde. Spelarna i IFK såg smått chockade ut och tappade helt sitt fina spel. Det såg ut att behövas ny energi i laget, men inga byten var på gång.
Men IFK jobbade sig in i matchen igen och tog tillbaka spelet, men skärpan saknades framförallt när Kujovic fick bollen i straffområdet men sköt utanför. Där borde ledningen varit återtagen!
IFK spelade bättre och bättre och gick för ledning. Kamara kom in och ersatte Bärkroth, vilket gjorde att Totte blev högerytter. Chanser skapades och 2-1 hängde i luften. Men så istället lyckades HIF göra 1-2 efter en horribel domarinsatts, då IFK borde haft två klara frisparkar i sekvensen innan. Men domaren friade och bortalaget tog till vara på det mycket märkliga agerandet. Janne och spelarna var rasande och det var lätt att förstå vad de syftade på.
Men IFK gav inte på något sätt upp utan bytte in ännu en offensiv spelare i form av Genta Citaku istället för Tkalcic i 80:e minuten. Redan minuten därpå satt 2-2! Traustasons hörna skarvades vidare av Wiklander till Sjölund som dök upp framför mål och nickade elegant in kvitteringsmålet! Otroligt viktigt och nu kokade Parken igen! Men 2-2 var inte IFK nöjda med utan gick för seger. Ledningsmålet var nära att komma två minuter senare när Kujovic drog en frispark i ribban, men studsade ut. Medan IFK skapade chanser så försökte Helsingborg bara förstöra spelet med fula tacklingar och maskning. Rade Prica byttes in för bortalaget och anfallaren hann dra på sig ett gult kort för en ful tackling innan han fick rött direkt efter ett slag i bakhuvudet på Wiklander. Det var ganska talande för matchbilden i det skedet. Men det gav IFK ännu mer möjligheter att anfalla vilket man skulle göra till den 95:e minuten och så man gjorde det! Efter en hörna och flera försök att få bollen i mål så hamnade bollen till slut hos Andreas Johansson som var så kylig när han placerade in 3-2 i bortre hörnet i den lilla lucka som fanns där! Det kunde inte ha blivit bättre och mer spännande än att avgöras i sista minuten. Till slut hade IFK tagit den rättvisa vinsten man förtjänade och segervrålen hördes länge över staden!
Det går att summera matchen på många sätt, men enklast är nog följande:
Rättvisan segrade, fotbollen segrade och IFK segrade!
Det här laget har verkligen allt, vårt kära IFK Norrköping!
