IFK Norrköping - Örgryte1 - 1
IFK Norrköping - Örgryte: 1-1 Poängtapp efter sent mål
IFK Norrköping tappade ledningen i slutminuterna och fick bara med sin en poäng. Detta trots att man förde nästan hela matchen, men svaga avslut och bristande markering är sällan något som leder till seger.
Äntligen var det dags för 2017 års första hemmamatch och formkurvan pekade uppåt, så det kändes på förhand som ett bra tillfälle för IFK att gå in i Svenska Cupen. Visserligen var Daniel Sjölund fortfarande borta efter sin knäskada, men i övrigt fanns inga nya skador i laget. Därför var det en väntad startelva där Smith och Dagerstål fick starta på mittfältets mitt, med Eliasson och Bärkroth på kanterna. Vilket betydde att David Moberg Karlsson började på bänken. Jag gissar att just Moberg Karlsson var den av avbytarna som låg närmast en startplats.
Startelvan:
Langer
Wahlqvist - Johansson - Fjolúson - Telo
Bärkroth - Dagerstål - Smith - Eliasson
Holmberg - Andersson
Matchen
IFK Norrköping tog avsparken, men det tog en stund innan hemmalaget tog tag i matchen. För inledningsvis var det ÖIS som fick hålla i bollen och skapa en del anfall, även om det inte direkt hotade Langers nolla. Men IFK jobbade sig in i matchen och redan efter knappt tio minuters spel så hade man tagit över och ordningen var återställd. IFK skapade en hel del bra lägen, men med lite sämre avslut som ofta inte ens träffade mål. Riktigt nära var det dock på en av många hörnor där Sebbe Andersson hade ett avslut som rensades bort på mållinjen! Den målchansen följdes upp med flera avslut som gick tätt utanför eller över och trots att siktet inte verkade vara riktigt inställt så skapades ändå chanser.
I den sista minuten av den första halvleken trodde nog alla för en sekund att IFK Norrköping skulle ta ledningen, när Sebbes nick friställde Smith i straffområdet men avslutet gick rakt på en utrusande Stojan Lukic i bortamålet! Ett sådant läge måste sättas, men istället var ställningen i halvtid fortfarande 0-0.
Den andra halvleken började som den första slutade och IFK skapade fina målchanser, men där avsluten var för dåliga. Andersson och Holmberg på topp löpte bra och kom till chanser, men som anfallare måste man kunna ställa högre krav på avsluten. Visserligen är det tidigt på säsongen, men helt klart fanns det chanser att ha gjort ett par mål så långt. Istället var det Eliasson som skapade mest med sina framspelningar och som när han efter drygt timman spelad träffade ribban med ett distansskott. Kort därefter flyttades Eliasson in centralt på mittfältet när Smith byttes ut mot Moberg Karlsson som tog platsen som vänsterytter. Det var helt klart ett offensivt drag från Jens sida för att få in mer offensiv kraft och mer fart på det centrala mittfältet. Det visade sig vara ett lyckat drag för först stod Moberg Karlsson för en framspelning som Sebbe Andersson så när satte och det kändes som att ledningsmålet hängde nära. Kort därpå tog sig Eliasson fram centralt och måttade ett perfekt inlägg som touchade Kalle Holmbergs panna och in i mål! 1-0 i den 73e minuten och äntligen var nollan spräckt!
Man hade kunnat tro att det skulle ge någon form av positiv effekt och att fler mål skulle ramla in nu när man trodde att ÖIS var slutkörda. Så var det inte direkt, för även om ett till mål trillade in så var det i fel mål sett med "IFK-ögon". Detta efter att avsaknaden av markering i IFKs straffområde var total och då var det inte svårt för inhopparen David Johansson att sätta kvitteringen för ÖIS.
Med tre ordinarie minuter kvar att spela behövde IFK alltså ställa om och börja jaga ledningen igen, men minuterna gick fort och IFK Norrköping fick nöja sig med en poäng.
IFK hade varit klart bättre än ÖIS under nästan hela matchen, men faller på alla missade chanser. Samtidigt bjuder man på kvitteringen genom att inte ta ordentlig markering, vilket man hade kunnat leva med om ledningen var ett par mål större.
Matchen i sig kändes som en ganska typisk försäsongsmatch och inte som en riktig tävlingsmatch egentligen. På det centrala mittfältet gick det för långsamt och skapades allt för lite. Det fanns ingen som satte tempot på mittfältet som Sjölund brukar göra och istället blev det för enformigt med backlinjen som rullade runt för att hitta lösningar som inte fanns. Sebbe Andersson blev oftast lösningen då han fick agera bollmottagare på långa bollar istället för att hugga på chanser i offensivt straffområde. Den som gjorde det bäst enligt min mening var helt klart Niclas Eliasson som gång på gång tog sig förbi motståndare och levererade inspel och även avslut. Positivt var även att Kalle Holmberg fortsätter att göra mål, även om övriga avslut inte alltid var kliniska.
I slutändan tror jag ändå att IFK kommer vinna sin grupp, men jag är tacksam för att det här var första matchen i Svenska Cupen och inte första matchen i Allsvenskan!
