Kamara lämnar Peking
Om nyheterna stämmer på Sportexpressens websida lämnar tio mål från förra säsongen för en utlåning till en liga i Malaysia. Detta bara några dagar från den allsvenska premiären. Just nu känns det som att jag älskar ett lag som är den fattiga kusinen från landet!
Nyheten som nådde mig nyss känns som ett käftsmäll som också träffar mig i magen, som gör att jag tappar andan. Sportexpressen skriver att budet är så bra att man inte kunde tacka nej. Rent ekonomiskt får man hoppas att det är väldigt bra! Men sportsligt sett kan priset bli väldigt högt. En dyr ombyggnad av en arena, ett avtal vid övertagandet som har kostat mycket. Pengarna styr fotbollen det vet väl alla! Men varför har vi stolta Peking, blivit en fattig kusin från landet, som gör sig av med en av våra viktigaste spelare några dagar innan premiären? Optimism inför säsongen har bytts till motsatsen. En av de viktigaste faktorerna för att få folk till arenorna är de sportsliga framgångarna. Håller Peking på att svälta sig ihjäl för att klara sina finansiella svårigheter? Kommer vi få poäng i premiären mot Örebro? Vi möter ett lag som tippas bli den stora överraskningen i allsvenskan. Kommer vi återigen bli indragna i bottenstriden i år? Om svaret är ja, vad kommer det att kosta i minskat publikstöd och miskade intäkter? Kommer det i såna fall att balansera upp de inkomster utlåningen av vad Kamara ger?
Många frågor inga svar så här långt. Varför skriver jag detta överhuvudtaget? Svaret är att jag är besviken och ledsen. Jag kanske är ensam om den känslan, men jag tror inte det. Så en annan fråga blir: Vilka signaler skickar det till oss supportrar, att vårt lags interna skyttekung lämnar strax innan premiären? Kanske är svaret, ni måste gilla läget att vi är de fattiga kusinerna från landet. Gilla läget och vänta och se. Bättre tider kanske kommer...
