Krönika: Därför kan det bli guld i år
Om att Allsvenskan är precis lika äkta som alltid, om IFK:s fina säsongsstart och varför det kan bli ett nytt 2015.
Borussia Dortmund mot Schalke 04 på Westfalenstadion. Vilken match! Och dessutom den första ordentliga fotbollsmatchen efter ett långt coronauppehåll. Jag bänkade mig framför tv:n med en folköl i handen. Dortmund briljerade och vann med 4-0 efter flera snygga mål. Jag kände ingenting. Lite småkul, visst, men inte mer. Ett ekande Westfalenstadion gav intrycket av en betydelselös träningsmatch. Inga publiksånger, inga känslor, ingenting.
Efter Ruhr-derbyt den 16 maj såg jag inte en minut fotboll på nästan en månad.
Sedan kom Allsvenska premiären. Jag befarade att det skulle bli samma antiklimax som Bundesliga-uppstarten. Att tomma läktare skulle ta bort känslorna och underhållningen.
Men icke. Så klart är det tråkigt att se alla matcher på tv istället för live, men nerverna försvinner inte. När IFK Norrköping klev in på banan och spelade ut Kalmar FF var glädjen precis lika stor som vanligt. När KFF kvitterade snöpligt var frustrationen precis lika stor som vanligt. Och när Peking nu leder Allsvenskan efter blott två omgångar känns det precis lika härligt som det alltid gör att leda Allsvenskan.
Nu har jag i flera dagar gått i någon form av besatthet, där hälften av tiden går åt till att tänka på, läsa om och prata om Allsvenskan och IFK Norrköping. Ärligt talat vet jag inte om det tidigare har varit så här mycket IFK i mitt huvud under den Allsvenska inledningen. Kanske har den ovanligt långa väntan på Allsvenskan spelat in. Kanske är det hypen kring Haksabanovic, det spännande laget och den fina starten som påverkar. Men oavsett anledningen kan jag nu slå fast att Allsvenskan 2020 inte är mindre viktig eller mindre känslofylld än någon annan upplaga.
Sportsligt då? Jodå. Redan efter att Sead köptes loss satte jag – med ett visst mått av överdriven supporteroptimism – IFK Norrköping först i mitt tabelltips. Men de flesta IFK-anhängare kunde nog se att Jens Gustafsson hade ett spännande bygge på gång.
Att det skulle gå så här bra från början fanns dock inte i tankarna. Visst, det har bara gått två omgångar, men redan nu går det att se mycket som talar för en guldstrid den här säsongen. Medan de andra lagen börjar knackigt och letar efter formen ser Peking nästan helt färdiga ut. Här har vi ett komplett, ihopspelat och effektivt lag. Och med tanke på den unga snittåldern på truppen lär det bara bli bättre.
Haksabanovic har redan visat sina kvaliteter, och har ändå en växel till. Nyman ser pigg ut, Levi är spännande och kan växa ut till en offensiv nyckelspelare. Simon Thern har hittills varit ännu bättre än när han var som bäst 2018, då han var bland seriens bästa. Dessutom finns en trygg backlinje, ett fräscht tillskott i Eric Smith och Allsvenskans bästa målvakt.
När Alexander Fransson kommer tillbaka från sin skada har Peking ett av Allsvenskans bästa mittfält. Och så finns det sparkapital på bänken i form av flera supertalanger, som kan blomma ut och bidra ordentligt när som helst.
Märks det att jag är positiv? Kanske lite för positiv. Det har sett oförskämt bra ut tidigare säsonger också. 2017 lekte sig IFK fram till final i Svenska Cupen, med bland annat en Kalle Holmberg i toppform. Jag satte Peking som mästare i mitt tips, och ni vet hur den säsongen slutade…
Men i år känns det annorlunda. Truppen verkar fokuserad och målmedveten. Simon Thern sa till Dplay att han själv har guld som mål. Det skulle han inte sagt utan att verkligen tro på laget.
Det går på många sätt att likna detta vid guldsäsongen, 2015, även om det så klart finns skillnader också.
- Janne Andersson hade då varit IFK:s manager sedan 2011, och gick in på sin femte säsong. Detta är Jens Gustafssons femte säsong vid rodret i Peking. Nu har han, likt Janne, haft tid att bygga upp laget precis som han vill ha det.
- IFK avslutade 2014 riktigt starkt, vilket gjorde att de kunde bygga vidare på den formen till guldåret 2015. Den här gången har Peking en höst bakom sig där de var bland seriens formstarkaste lag. Spelartappen känns inte direkt blytunga. I stort sett är det samma lag som går ut på banan nu, kanske är laget ännu starkare nu.
- Den där ”håll käften”-värvningen. 2015 var det Nicklas Bärkroth, nu är det Sead Haksabanovic. Med båda dessa värvningar visade klubben för supportrar, spelare och andra lag att de menar allvar och är målmedvetna. Bärkroth-värvningen är så klart inte jämförbar med Sead rent ekonomiskt eller sett till kvalitet, men han var en av Allsvenskans mest eftertraktade spelare och intresse fanns för klubbar som då ansågs bättre än IFK.
- Slår underifrån. Det är så klart sällan IFK varit den största guldfavoriten bland riksmedia. Men den här säsongen har av någon anledning de flesta förhandstipsen varit lägre än på länge. Många har trott att Peking kommer misslyckas. Så även 2015, då en del till och med trodde på nedflyttning.
- Nytt i ledarstaben. 2015 gick Mathias Florén från att vara spelande hjälptränare till att bli assisterande till Janne. Nu har Kim Hellberg kommit in med nya idéer till ledarstaben. Kanske finns en koppling där, att en ny röst och nya tankar kan förbättra laget.
Det finns väldigt många utmaningar också. Det täta matchandet skapar osäkerhet. Antingen kör Jens på med samma elva, och då finns risk att spelarna blir slitna. De kan kosta poäng. Eller så väljer han att rotera, med mer oprövade kort. Även det kan kosta poäng. Det gäller att hitta en balans.
IFK har fortfarande mycket att bevisa. Kalmar ser starka ut och visst gjorde Peking en bra match mot dem, men de borde ha kunnat avgöra tidigare. AIK-mötet är svårt att dra slutsatser från. Vi har sett att Peking kan vinna när de lyckas med spelet, men kan de även få med sig poäng när de kanske inte riktigt förtjänar det? Jag hoppas och tror det, med tanke på att Peking kan anfalla och göra mål på så många sätt.
Nästa utmaning blir att ta tre poäng hemma mot Djurgården på söndag. Vi alla kommer ihåg avslutningen på förra säsongen, och Peking har revansch att utkräva. Lyckas de med det, ser utgångsläget riktigt bra ut efter bara tre matcher.
Tillåt mig nu drömma lite, och hoppas att coronaviruset snart kommer under kontroll. Så att ett fullsatt Parken kan se Alexander Fransson lyfta Lennart Johanssons pokal i december. Och så att hela Norrköping kan samlas på Tyska Torget för att hylla ett mästarlag.
Men en sak i taget, först och främst ska Peking slå ett regerande mästarlag.
