Krönika: "Som taget ur ett filmmanus"
Lagkaptenen Andreas Johansson var i tårar i spelargången innan matchen mot Örebro. Det var nog många supportrar som var i tårar efter matchen när lagpapporna Ante och Daja tackades av efter en känslosam seger. Nu är frågan, blir det tårar även efter slutsignalen på Bravida Arena nästa söndag?
I en krönika den 27:e augusti, efter att IFK hade vänt mot IFK Göteborg hemma med 1-1 i 91:a minuten och 2-1 i 95:e, jämförde jag matchen med den heroiska vändningen mot Helsingborg guldåret 2015. Ni kan historien. Antes sena mål, den klassiska viskningen till Janne efter slutsignalen och senare guldfirandet i Malmö. Jag frågade mig även i krönikan om historien från 2015 kunde upprepa sig och IFK kunde ta guldet efter den galna vändningen.
Nu har det hänt igen. Peking har gjort ännu ett sent och extremt känslosamt avgörande hemma på Parken. Och ännu bättre, precis som mot Helsingborg 2015 gjorde Daniel Sjölund mål. Just Daniel Sjölund. Guldhjälten som inte fått spela alls mycket den här säsongen, men kämpat på lojalt ändå och bidragit massor i omklädningsrummet. Daniel Sjölund som gjorde sin sista hemmamatch i Peking och tackades av rejält. Daniel Sjölund som tillsammans med Andreas Johansson blev kallad egen produkt, av klackledaren på Curva Nordahl. Att just Daniel Sjölund fick göra mål, var närmast sagolikt vackert. Som taget ur ett filmmanus. Och att Daniel Sjölund, tillsammans med Andreas Johansson fick avsluta deras epok på Parken med sådan stämning, sådan dramatik och sådana känslor. Magiskt.
Andreas Johansson och Daniel Sjölund har betytt enormt mycket för IFK Norrköping, såväl på som vid sidan av planen. Ante kom inför säsongen 2012 och tillsammans med dåvarande managern Janne Andersson inledde han arbetet med att förändra kulturen i klubben. Bättre laganda, nytänkande fotboll och positiv inställning. Sedan klev han ner som mittback i slutet av 2014 och blev Allsvenskans bästa spelare. Eller det var han i och för sig innan också.
Daja kom inför 2015 och avlastade Ante som lagpappa. Han bidrog till guldet och har gjort många fantastiska prestationer för laget. Han har också hjälpt till att bygga upp den miljö och allt positivt i laget och föreningen idag. Nu har dessa två hjältar gjort sin sista hemmamatch för Peking. För undertecknad, som följde matchen på Curva Nordahl, blev det väldigt känslosamt både efter 3-2-målet och efter matchen när lagpapporna höll tal och sjöng med publiken. Ett vacker och värdigt avslut.
”Vi lyfter den tillsammans”
Det sportsliga då? Jo. Det sena ledningsmålet hade stor betydelse inte bara av sentimentala skäl. Peking satte press på serieledande AIK i guldjakten och ”Gnaget”, som spelade precis efter lyckades inte få hål på Sundsvall inför över 50 000 åskådare hemma på Friends. Nu är det två poäng upp inför sista omgången och guldstriden lever. Tack vare IFK. Tack vare Daja. (Och lite Sundsvall)
AIK ska möta Kalmar borta i sista matchen. Som vi IFK-supportrar fått erfara är det inte nödvändigtvis en enkel bortamatch och det är inte alls omöjligt att AIK förlorar. Då kan Peking ta guld och det blir, om möjligt, ett ännu vackrare avslut för Ante och Daja på Bravida Arena än det blev på Parken. Det kan också bli ännu mer känslosamma glädjetårar.
Nu tycker jag att alla med minsta lilla sympatier för IFK Norrköping tar och köper sig en biljett till Häcken – IFK nästa söndag. Så ser vi till att lyfta den där bucklan. Och - som Ante viskade i Jannes öra efter segern mot Helsingborg - vi lyfter den TILLSAMMANS.
