Spelare vi minns-intervju med Harry Bild
Guldköping fortsätter att presentera spelare som gjort avtryck i IFK Norrköpings stolta historia. Harry Bild med smeknamnet ”Granit-Harry” är definitivt en sådan spelare. Smeknamnet säger väl något om vilken sorts spelare han var. När åren i IFK Norrköping avslutades 1964 med en övergång till FC Zürich hade Harry spelat 165 allsvenska matcher i obruten följd, Samma år fick han Guldbollen, en utmärkelse han för övrigt delar med 10 andra IFK-are.
Mellan Värnövallen i Värends Nöbbele och Värendsvallen i Växjö är det bara drygt 25 km fågelvägen. Men för fotbollslegendaren Harry Bild tog resan 11 år. Efter värvningen till IFK Norrköping 1956 följde en lysande karriär med drygt 7 fantastiska säsonger i Idrottsparken, sedan proffs i Zürich 1964-65 och därefter 2 år i Feyenoord, Holland. 1967 gick flyttlasset tillbaka till hembygden för några lyckosamma år även i Östers IF.
IFK hade många duktiga profiler i slutet av 50-och början av 60-talet. Utöver Harry Bild är väl Bengt ”Julle” Gustafsson, Bengt ”Zamora” Nyholm, Åke ”Bajdoff” Johansson, Holger Nyman, Sven Axbom, Olle Håkansson, Herbert Sandin, Henry ”Putte” Källgren, Torbjörn Jonsson, Örjan Martinsson, Gösta Löfgren, Hans Rosander, Björn Nordqvist, Bill Björklund och Ove Kindvall de som vi som håller på IFK främst kommer ihåg. Samtliga flerfaldiga landslagsspelare och spelare som nästan alla representerade IFK under mycket längre perioder än vad som är vanligt på 2000-talet. Det är nog en rimlig förklaring till att laget under Harrys tid i IFK aldrig blev sämre än 2:a i Allsvenskan. Klubbkänsla var ordet, ett nästan okänt begrepp för dagens spelargeneration där jaget går före laget i jakten på ett proffskontrakt.
Nedan syns guldlaget från 1960.
Övre raden från vänster: tränaren Vilmos Varszegi, Ulf Jansson, Harry Bild, Örjan Martinsson, Åke Johansson, Gösta Löfgren, Hans Rosander, Keith Pettersson, Gösta Persson, lagledare Georg Ericson. Nedre raden från vänster: Stig Gustafsson, Rune Lind, Bengt Nyholm, Sven Axbom, Torbjörn Jonsson.
Debutåret 1956/57 blev han som 20-åring svensk mästare med IFK då IFK försvarade titeln från föregående år. Inte nog med det, han vann skytteligan med 19 mål, 1 mål före alla tiders bäste målskytt i IFK, Henry Källgren och med den tidens målkungar som ”Bebben” Johansson, IFK Göteborg och Karl-Alfred Jakobsson, GAIS i det slagna fältet.
Efter att ”Lill-Mulle” Holmqvist missat en straff under höstsäsongen blev han ordinarie straffläggare och satte alla 4 resten av spelåret. Den sista, mot AIK på Råsunda innebar seger med 1-0 och att IFK säkrade seriesegern. Dagen före hade klubben firat sin 60-årsdag med pompa och ståt i Norrköpings stadshus så den åttonde seriesegern sedan 1943 kom lägligt.
Lagledare under Harrys alla år i IFK var Georg ”Åby” Ericson, en profil i fotbolls-Sverige och pappa till tränaren för årets framgångsrika U21-landslag, Håkan Ericson. Tränare guldåret 56/57 var Karl Adamek och under Harrys sista tid i IFK 1963-64 Vilhelm Luger. Alla år däremellan var legendariske ungraren Vilmos Varszegi IFK-s tränare. Harry och Vilmos skulle sammanstråla igen efter Harrys proffskarriär när de bidrog till att Öster som nykomling sensationellt vann Allsvenskan 1968.
Guldköping har haft det stora nöjet att samtala med en av artikelförfattarens absoluta favoritspelare om hans lysande karriär.
Hade du någon att brås på när det gällde fotboll?
”Nej, min storebror Åke var min förste läromästare hemma på gården men jag brydde mig inte så mycket om att lyssna på de goda råd jag fick av honom. Jag var nog ganska envis och målmedveten redan som ung och det var något som säkert hjälpte mig i min karriär senare. Åke och jag hade inte så mycket annat att göra på gården än att sparka boll. Mina föräldrar var i det hela totalt ointresserade av idrott. Brorsan talade om för mig hur jag skulle göra, men jag kan inte påstå att jag tog råden så bokstavligt utan ville göra på mitt sätt.
”
Harry med familj i föräldrahemmet. Han och blivande hustrun Maud förlovade sig på guldfesten 1960 och gifte sig 3 år senare.
Senare i sitt fotbollsliv blev Harry känd för att gräva fram bollen i närkamperna och komma till överraskande skott med båda fötterna. Säkert var det bland grästuvorna på gården grunderna lades. Han beskylldes ibland för att vara alltför bollkär, men hans och lagens prestationer då det begav sig talar för sig själv. Han var en sann fighter på banan, ska han jämföras i spelstil med någon av dagens spelare ligger väl utlånade Alhaji Kamara närmast till.
Tilläggas kan att släkten Bild efter Harrys karriär producerat flera framstående spelare som Harrys systerson Per Olof(Öster) och dennes söner Andreas(Öster, Hammarby, BP) och Fredrik(IFK, Öster)
Hade du någon förebild i dina unga år?
”Där blir svaret utan tvekan Gunnar Nordahl, han var väl de flesta unga fotbollsspelares idol i slutet på 40- och början på 50-talet. Utländska fanns ju många duktiga, men ingen som gick upp mot Gunnar. Jag kan inte minnas att jag hade någon annan förebild än Gunnar”
Hur gick det till när IFK värvade dig?
”Sommaren 1955 spelade IFK en vänskapsmatch mot ett förstärkt Lessebo GIF, vars ordförande Sture Liljedahl var en av många som IFK på den tiden använde sig av som tipsare av lokala förmågor. Jag och några andra spelare från mindre klubbar i Växjö med omnejd blev uttagen. IFK vann matchen med 7-0, men tydligen gjorde jag tillräckligt intryck på legendariske ”Nalle” Halldén för att han gärna skulle se mig i IFK-tröjan. Till sin hjälp tog han dåvarande ytterhalvbacken i IFK Holger Nyman. Civilt arbetade han i mina hemtrakter och efter att han varit besök hos mig och mina föräldrar ändrade de sin från början stora tveksamhet till att deras yngste son skulle lämna fädernegården för en osäker framtid som allsvensk fotbollsspelare.” Harry blir glad när jag nämner att jag talade med Holger i samband med hans 90-årsdag i januari och att han mådde bra. Harry menar att han har Holger att tacka för att han hamnade i IFK med lyckat resultat.
Steget var stort, från div 6 till allsvenskt spel som 18-åring och nymuckad från det militära. På den tiden hade alla spelare civila jobb, i Norrköping arbetade flera inom brandförsvaret, men Harry var målare och fortsatte med det ända fram till han blev proffs i Holland.
Målade även i det civila
Du var ju känd för dina hårda skott. Björn Borg nötte in sina slag mot en garageport, tränade du också på att skjuta när du var ung?
”Så var det faktiskt! Jag stod och sköt mot ladugårdsväggen på föräldragården Hyltetorpet.Det bidrog säkert till att jag skaffade mig hårdhet i benen i unga år.”
Inte nog med att skotten var hårda, ofta satt de välplacerat i något av kryssen. Var det något inövat eller bara en slump?
Harry skrattar nästan generat när han får frågan. ”Nej, min enda tanke var att hålla skotten tillräckligt lågt att så att de träffade inom målramen, så något inövat var det inte.” Harry kan inte låta bli att ge en känga till dagens fotbollsgeneration som har svårt att dels träffa mål eller inte har tillräcklig kraft i skotten. Om det beror på bollarna eller man väljer speltaktiska övningar framför skotträning låter han vara osagt
Är det någon match i din långa karriär som du är särskilt stolt över?
”Vi slog Danmark på Idraetsparken i Köpenhamn 1959 med 6-0, jag gjorde 2 mål. Det är svårt att glömma en sådan match. Att vi var 5 IFK-are i laget gjorde inte saken sämre. Det var vid det tillfället proffsklubbarna började visa intresse, men det tog ändå några år till innan jag skrev på kontraktet med Zürich.”
Någon match du helst vill glömma?
”Det skulle vara min debut i landslaget 1957 i så fall. 0-1 mot Österrike borta. Hade jag gjort bättre ifrån mig där kanske jag kommit med i VM-truppen 1958. Nu fick jag vänta till efter VM på att bli uttagen igen, det grämer mig lite fortfarande. En annan skuffelse var att jag blev skadad(benbrott) när jag just kommit till Zürich och därefter inte kunde göra mig själv rättvisa på planen. Det var de tråkigaste åren i min karriär, annars hade jag turen att slippa värre skador”
Svåraste motståndaren i din karriär?
”Det fanns en hel del hårdingar, ska jag nämna några svenska får det bli Krister Kristensson i MFF och Örebros ”Totten” Gustafsson. Jag mötte många svåra motståndare även internationellt, men ingen som sticker ut mot de övriga. Jag försökte alltid spela mitt eget spel utan att tänka på vem som fanns i motståndarförsvaret”
Harry var inte typen som lät sig skrämmas, att han vann skytteligan redan under debutåret i Allsvenskan 1956-57 är väl bevis nog.
Din bäste medspelare i karriären?
”I IFK utan tvekan Örjan Martinsson, vi hittade varandra otroligt bra på banan. Örjan hade en fantastisk blick för spelet och serverade osjälviskt bollar till sina lagkamrater. Det klickade mellan oss redan från början, Örjan var en otroligt intelligent spelare, tyvärr lyckades han aldrig bli proffs. Måste även nämna Agne Simonsson, som jag fick spela med i landslaget en hel del.
Harry började som vänsterinner i IFK men när han bytte position till högerinner startade målproduktionen på allvar.
Har du sysslat med någon annan idrottsgren?
”Jag har spelat mycket tennis, var hyfsat duktig på regional nivå och golf har jag spelat mycket efter den aktiva karriären och en och annan runda blir det fortfarande både hemma i Växjö och runt sommarstället i Halland.”
Harry har handicap 13 just nu, inte illa när man är nästan 79 år tycker Guldköping.
Vad säger du om dagens IFK? Varför har det gått så bra så här långt under säsongen?
”Den medvetna satsningen på ungdomar ur de egna leden skapar en samhörighetskänsla liknande den vi hade i IFK på 50/60-talet med kontinuitet båda bland spelare och ledare. Man har tagit tid på sig att spela ihop ett lag utan ständiga spelarbyten, det är väl det som nu börjar betala sig. Det betyder mycket att kunna ställa samma lag på benen match efter match. Där talar jag av egen erfarenhet”
Fakta om Harry Sven-Olof Bild, född 18 december 1936,
Han startade sin karriär 1956 i IFK Norrköping. Han blev svensk mästare 1956/57, 1960, 1962 och 1963. Han blev silvermedaljör 1957/58, 1959 och1961. Aldrig sämre än 2:a således! På 175 matcher i IFK gjorde Harry 120 allsvenska mål.
1964 blev han utlandsproffs i FC Zürich(6 mål på17 matcher). Han spelade 10 matcher(13 mål!) för IFK 1964 innan han gick till Zürich. Hans betydelse för laget visade sig genast då IFK ”bara” blev 4:a det året.
Från Zürich gick han vidare till Feyenoord där han gjorde 39 mål på 52 matcher. Hemlängtan hos honom och familjen gjorde dock att Österhövdingen Stig Svensson lyckades övertala honom att återvända till Småland och Öster 1967 Övergångssumman från Feyenoord till Öster var 142 000 kronor. För Öster blev det ändå en lönsam affär. Med Harry Bild som dragplåster höjdes publiksnittet till 16 000 personer på Värendsvallen.
Harry blev spelklar till seriefinalen mot Halmia. Till den matchen kom 21 000 åskådare, och Bild började betala av direkt genom att göra ett av målen i matchen. Att jämföra med publiksiffrorna för dagens Öster är inte uppmuntrande för Växjöklubben där ishockeylaget Lakers helt tagit över publikintresset.
I det påföljande allsvenska kvalet gjorde han båda målen i den första kvalmatchen mot Sandviken, seger med 2-0 borta. När Öster sedan slog Brage med 1-0 hemma behövde den tredje gruppmatchen mot Åtvidaberg aldrig spelas, bägge lagen var redan klara för Allsvenskan.
Hur det gick sedan? Öster vann Allsvenskan 1968 som nykomling, något endast Elfsborg tidigare gjort, nämligen 1961. Mellan 1968 och 1973 gjorde han 42 mål på 115 matcher för Öster
Harrys betydelse för Öster kanske ”hövdingen” Stig Svensson själv uttryckt bäst i sina memoarer:
"Öster låg illa till i Allsvenskan 1970. I bortamatchen mot Åtvidaberg var laget i underläge med 2-0 och division 2 var nära. Harry vände matchen med två snabba mål och till slut fick vi oavgjort och kunde därmed säkra en plats också i 1971 års allsvenska. Harry Bild hade sannerligen betalat sig."
Numera harvar Öster i lägre divisioner men det hindrar inte Harry från att ibland gå på deras hemmamatcher på Myresjöhus Arena..
Harry Bild gjorde 13 mål på 28 matcher i landslaget och vann Guldbollen 1963.
Vad kanske inte alla vet finns det en bok om Harrys liv som fotbollsspelare. Den skrevs i samband med att han blev proffs och heter ”Från Nöbbele till schweiziska proffsligan”. Spökskrivare var den kände sportjournalisten och radiokommentatorn Ulf Jansson. Har man tur hittar man den på antikvariat. Det gjorde artikelförfattaren!
Guldköping vill gärna skicka en passning till de som nominerar spelare till fotbollens Hall of Fame. Harry Bild passar utmärkt in i den skaran legendarer efter allt han gjort för Sverige och de klubbar han representerat. IFK har redan 7 spelare som representerat klubben invalda, nämligen Gunnar Nordahl, Nils Liedholm, "Bian" Rosengren, Ove Kindvall, Björn Nordkvist, Tomas Brolin och den senast invalde Åke "Bajdoff" Johansson (2014). Harry Bild kan bli den åttonde.
Källor: Harry Bild själv, IFK-s 100-årsbok, Fotbollboken,boken om Harry Bild.