- -
Total frustration när IFK fortsatte tappa i toppen
Kanske gick det för lätt när IFK Norrköping rusade ifrån seriekonkurrenterna i början. För nu går allt emot, och måndagens bortamatch mot Helsingborgs IF var inget undantag. Mängder av målchanser och spelmässigt övertag räckte inte till poäng, utan HIF vann med 3-2.
1-0 i tredje minuten. Äntligen en bra start för IFK Norrköping. Kanske kunde det bli en ganska bekväm resa för en gångs skull, efter en tuff period.
Oj så fel jag hade, som tänkte så. Det blev allt annat än en bekväm resa. Förmodligen var det de mest frustrerande 90 minuterna den här säsongen.
IFK Norrköping var revanschsuget och i stort behov av tre poäng inför matchen mot Helsingborg. Alexander Fransson sköt i straffområdet och en Helsingborgsförsvarare styrde bollen tillräckligt mycket för att ställa den egna målvakten.
Men bara 6 minuter efter Pekings 1-0-mål fick HIF:s bäste spelare för dagen, Marin Olsson en bra passning. Han tog med sig den in i straffområdet, Lars Krogh Gerson klev in framför och domare Kristoffer Karlsson pekade på straffpunkten.
Anthony van den Hurk satte dit bollen säkert och IFK var tillbaka på ruta ett. De skulle få ta ett steg tillbaka, till ruta noll. För i 22:e minuten studsade bollen upp på Isak Bergmann Johannessons axel och återigen pekade domaren på straffpunkten. Isak Pettersson räddade, men van den Hurk satte sin egen retur.
Trots två riktiga käftsmällar med insläppta straffmål fortsatte IFK köra på som tidigare. Det visade vilket fokus de hade på sin egen prestation och att göra det som krävdes för tre poäng. Bra. Och fast laget var i underläge efter första halvlek hade spelet sett ganska bra ut och IFK skapade en hel del chanser. Däremot var det lite ostadigt bakåt, och HIF kunde komma till lite väl många chanser. Känslan var att Filip Dagerståls avstängning och Lars Krogh Gersons inträde i mittbackslåset påverkade en del.
I andra halvlek kom Pontus Almqvist in istället för Jonathan Levi, IFK gick över till ett rakare spel. Mer 4-4-2, även om rollerna och positionerna var rätt fria och spelarna rörde sig fritt. Men förändringen gav resultat. Från minut 45 och framåt var det spel mot ett mål. Helsingborg hotade inte ens med några kontringar, utan tjongade bara iväg bollen och väntade på en slutsignal.
Med timman spelad pangade Isak Bergmann Johanneson in ett mycket vackert kvitteringsmål. För dem som minns islänningens volleymål mot IFK Göteborg var detta ännu snyggare.
IFK fortsatte trycka på och hade många hundraprocentiga målchanser. Totte Nyman sköt rakt på målvakten från två meter. En stund senare nickade han rakt på i bra läge. Dessa var bara några av alla bra lägen gästerna skapade.
Kamraterna pressade för 3-2, men som så ofta den senaste tiden kom målet istället i andra änden. Helsingborg fick en kontring och Rasmus Jönsson placerade in 3-2 efter ett bra anfall.
Linus Hallenius kastades in och IFK gjorde ett halvdant försök att kvittera på nytt, men matchen blåstes mest sönder. Minuterna gick åt till att lägga upp bollen på rätt grästuva för att skjuta frispark och det blev aldrig riktigt någon ordentlig forcering, även om ett par halvchanser dök upp.
Förlust med 3-2 mot Helsingborgs IF och Peking är nu sex poäng efter Malmö FF i tabellen. Oavsett om det är på grund av straffar emot, missade chanser eller för dåligt försvarsspel kan vi konstatera att IFK fortsätter tappa poäng. En serieledning på sju poäng har blivit en tredjeplats med sex poäng upp. Inför HIF-matchen var det dags att vinna igen om inte en guldstrid skulle rinna Peking ur händerna. Nu är det ännu mer dags att vinna när IFK spelar hemma mot Hammarby på torsdag.
Fram till dess väljer jag att ta med mig Rasmus Lauritsens frustration efter att ha blivit avblåst för femhundranittiotredje gången (är det regelbrott att vinna dueller i fotboll). De känslorna den danske mittbacken visade där är något jag tror alla supportrar hemma i Peking-stugorna kan identifiera sig med. För det har varit allt annat än trivsamt att heja på IFK de senaste två veckorna.
