Nostalgi och kvalspöken
Lördagen 6 oktober 2012 blev en dag då alla tänkbara olika sorters känslor väcktes till liv. En dag då tårar, från allt mellan vacker och djup nostalgi, till bottensvart vrede och frustration, fuktade mina bleka kinder.
Först ut var det kära återbesöket av ett gäng oslagbara hjältar som återvände till centrumets allra heligaste kärna för att hyllas för den oförglömliga bragden som ägde rum år 1972, då bronset och silvret äntligen blev till GULD för Åtvidabergs FF, som blev Svenska mästare och stoltserade allra överst och som nummer ett över hela den stolta Svenska fotbollshimlen.
Ett historiskt vingslag som för alltid kommer att leva som ett kärt och vackert minne och blivit som en oförglömlig milstolpe i själen och i hjärtat hos Åtvidabergs FF och i den Svenska fotbollshistorien.
Andetagen, fotstegen, framgångarna och de feta polisongerna från GULDLAGET 1972 är och förblir för alltid en del av Åtvid, liksom stjärnorna de tände och som så högtidligt lyser kväll efter kväll över Åtvidabergs oändliga fotbollshimmel.
1972 och 1973 var lilla Åtvid störst av alla.
En magi som aldrig bleknar bort, en stolthet som vaggar lika tryggt och evigt som vattnet över Bysjön.
Innan nostalgin, skratten och minnena fortsatte att mingla, skåla och hålla hov på Stallet framåt kvällningen, så skulle dagens ÅFF hjältar inta Kopparvallens allsvenska scen i möte med en annan allsvensk klassisk broder, nämligen anrika IFK Göteborg.
Änglarna eller Blåvitt.
Kärt barn har många namn.
Real Göteborg däremot blev ingen långlivad hit.
Mitt första minne av IFK Göteborg var nog de långrandiga och fräckt snygga matchtröjorna och sen den härliga dialekten som omgav laget och de goa supportrarna. När sedan mitt livs första fotbollsidol Thomas Wernersson lämnade mig och mitt ÅFF för just Blåvitt inför året som var 1981, då blev det början på en lång och framgångsrik period för IFK Göteborg.
Stephan Kullberg kom senare till Blåvitt från vårt ÅFF, efter karriären blev Wernersson klubbdirektör i IFK Göteborg och vår ÅFF son Tomas Olsson hamnade han också i detta Blåvitrandiga lag.
Så visst har IFK Göteborg och Åtvidabergs FF genom åren haft en viss betydelse för varann.
Matchen igår bar på en enormt stor betydelse för hur framtiden skulle te sig. ÅFF börjar bäst, skapar målchanser som bränns och istället gör motståndarna det vi alla fått lära oss att fotbollen går ut på.
0-1, nytt blytungt underläge och mental istid i humör, känslor och framtidstro.
I några minuter, tills årets skyttekung Prodell äntligen hittade rätt adress igen och fick hoppet att återvända i ett slitet och naggat hjärta.
14 juli var det sist han nätade den gode Viktor Prodell. Sedan dess är det inte bara sommaren och Magnus Eriksson som flytt sin kos. Flytt har nämligen också den då oerhört tjusiga tabellen gjort, liksom effektiviteten framåt som då var närmast gudomlig och sen höll vi nollan då och då också vid den här tiden som utspelade sig bara några månader bakåt i almanackan.
Tillbaka till gårdagsmatchen så var det vi som gick för ett segermål efter kvitteringen och herregud vilka lägen som brändes bort och istället så är det återigen våra motståndare som hittar rätt efter diverse generösa blunders i försvarsspelet och så vips var det becksvart underläge igen.
Ett underläge som tyvärr förblev evigt.
Förlusten igår var grymt jobbig att behöva bära med sig inför dagens ruskigt nervpåfrestande drama med Gefle och Sundsvall som huvudaktörer.
Däremot så har alla bilder och röster från festligheterna från gårdagskvällen på Stallet fått mig att le inombords denna höstliga söndag. Det bor ju så fruktansvärt mycket vacker nostalgi och så mycket härlig sammanhållning och sprudlande humor i vår härliga förening, vilket tillsammans med det spel vi långa stunder bjöds på i mötet mot Blåvitt igår, väl ändå borde tala sitt tydliga språk att det är i allsvenskan vi ska spela år 2013.
Men vägen dit blev än mer snårig och krånglig den här söndagen.
Tokiga Gefle vänder numera in och ut på det mesta under sitt sanslösa segertåg mot nytt kontrakt. Denna gången var det guldjagande AIK som fick uppleva mardrömmen att släppa till en förlust på övertid. Något Gefle numera har som vana, är ju att döda motståndarna i det absoluta slutskedet .
Lite senare på kvällningen så höll nästa mardröm på att våldföra sig på den verklighet vi numera lever mitt i. Sundsvall såg ut att greja med sig en trepoängare hem till Norrland, vilket skulle inneburit att det endast skulle skiljt två poäng mellan våra lag, inför de 12 poäng som återstår att slåss om under de fyra sista rafflande omgångarna.
Men Örebro SK ska ha ett stort Tack för den sena kvitteringen som var så ruskigt viktig för våran del.
Nu väntar ett nytt uppehåll, innan avgörandets sista timmar ska gå av stapeln.
Bakom kulisserna är det dock inte frågan om något uppehåll. Pligg aviserar i Corren att han kan tänka sig ytterligare en säsong som aktiv i ÅFF.
Fram med papper och penna, Mats Karlsson.
Mildaeus hävdar att det finns skvaller som viskar att Thomson kan vara på väg bort från ÅFF. Inte alls omöjligt att det blir så, säkert har firma Karlsson/Almgren krokarna ute och fiskar efter tänkbar ersättare om nu Thomson drar vidare ut i karriären som tränare.
Hur som helst så är det absolut mest primära att Åtvidabergs FF framöver tar de poäng som kommer att krävas för att slippa ett kvalspel mot ett formstarkt BP eller HBK.
Det återstår fyra ruskigt tuffa matcher. Två på Kopparvallen och två på bortaplan. Tufft motstånd väntar mot fyra riktigt svåra motståndare, dessutom kommer det att medverka en massa kvalnerver nu också framöver.
Vem tänkte på något sådant som hot om degradering och kvalspel efter segern mot AIK den 14 juli, då en välkänd ÅFF legendar till och med kände doften av sjuttiotal över det fantastiska spel ÅFF laget då ägde och bjussade på.
Fotbollslivet kan byta skepnad väldigt fort.
Nu är det där kvalspöket hotfullt nära, vi har fortfarande "saken i egna händer" vilket vi haft ett bra tag, men dessa ord behöver gå till handling och verkställas med de nödvändiga poäng som vi måste ha om det här ska gå vägen.
Nyss fredag kväll, plötsligt är ännu en måndag morgon här.
Tiden och känslorna står aldrig still...
/// Allas Broder
