Nu är det alldeles strax kört
Efter många fina intensioner, bra kantspel och ren otur att det inte blev minst en poäng mot Halmstad trodde man att vi var på väg i rätt riktning. Men nu vet jag att vi sitter ännu djupare ner i skiten. Jag uppmanar alla LSK-anhängare att skaffa sig andra fritidsintressen till våren, för det här är antagligen det sista vi ser av klubben i någon av högstadivisionerna.
Vi måste vara fullkomligt ärliga här. Det finns inga ursäkter eller ljuspunkter från gårdagens match. Jakob Olsson fick en fin träff på en slumpboll efter en hörna - när Dalkurd ledde med fyra mål och hade slagit av på takten. "- Vi gjorde fler mål än Dalkurd i andra halvlek". Det är det enda jag kan komma på som var orättvist igår. DFF borde ha gjort två eller tre mål i andra halvlek sett till lägena. De kunde gott gjort mer än fyra i första halvlek också. Precis som känslan varit tidigare var det bara att traska in i LSK:s straffområde och sätta bollen. Inte en enda markering togs. Istället rusade man in som pojklagsspelare, EFTER det att motståndaren fått bollen, och orsakade I BÄSTA FALL frispark. Det normala var dock att man blev rundade eller på annat sätt överspelade utan större ansträngning från Dalkurdspelare.
Målet efter sju minuter var inte otur. Det hängde i luften redan från start. Jag var bombsäker på att det skulle bli fler. Fan vad roligt det såg ut att vara DFF-spelare, medan LSK-spelarna var helt ointresserade. Man hade bytt ut passningsspelet från Halmstadsmatchen mot att Chibsah, som knappt slagit en enda passning rätt på hela säsongen, skulle slå långbollar till spelare som knappt vunnit en höjdduell på hela säsongen. Ihop med David Frölund har denna duo flera hundra allsvenska matcher, vilket minst sagt gör att man oroar sig för kvaliteten på den serien. På kanterna har vi duktiga inläggs- och genombrottsspelare i Olsson och Amrani. De fick inte vara med. Jag har tjatat om det här sedan premiären, när man såg hur förjävligt det såg ut när man försökte spela boll utan mittfält. Men de involveras om möjligt ännu mindre nu.
Dalkurd, Athletic, Sirius, Syrianska, Varberg, Trelleborg. Där har vi sex matcher där motståndarna snabbt avgjort matchen och LSK knappt haft någon målchans (utöver tröstmålen mot Dalkurd och Sirius).
Och då behöver man inte spela dum. Vi har alltså inte ”spelat upp oss” i någon av dessa matcher. Motståndaren har slagit av på tempot och låtit oss ta över en del av bollinnehavet.
I en tredjedel av våra matcher har vi alltså aldrig varit med och slagits. (Därtill är det ordentligt sjukt att vi fick med oss poäng från Assyriska-matchen, då det såg ut att skilja ett par divisioner mellan lagen). Resten av matcherna är *skapligt* jämnt fördelade mellan vinst, oavgjort och förlust. Men det håller inte att vi ger bort tio matcher på en säsong. Två eller tre på sin höjd. Det är redan mer än det dubbla. Matcher där vi varit helt underlägsna motståndarna, i en serie som kanske är sämre än någonsin.
Såhär är det: vi byter antingen ut tränarstaben NU, eller så byter vi Superettan mot division 6 i vinter. Förbered er på det senare, för förändringsviljan verkar inte finnas. Vi har inte lärt oss ett dyft av våra misstag under året. Fundera vad ni kan tänka er att göra på helgerna istället för att gå på elitfotboll (äh, fortsätt förresten att se LSK, de behöver helt klart stödet i division 6 också!). Personligen tror jag att det är klippt, men dum spiro – spero, antar jag.
