"Ordet kris är överanvänt i dagens sportsliga värld, men nu, nu är det kris på riktigt"
En bild som summerar säsongen hittills.

"Ordet kris är överanvänt i dagens sportsliga värld, men nu, nu är det kris på riktigt"

Media brukar ofta slänga sig med ordet kris så fort ett av de stora lagen startade trevande. Ordet kris är överanvänt i dagens sportsliga värld, men nu, nu är det kris på riktigt. Det rotar sig långt djupare än 0-1 hemma mot Mjällby, men prestationen senast är inte en prestation. Hoppet har lämnat allt fler supportrar och det kommer ta tid, mod och kapital för att bygga upp hoppet igen. Det har gått två dagar sedan förlusten, men något i mig kan inte släppa matchen. Det handlar nödvändigtvis int

Hur har det gått till egentligen?
Miljonfrågan som saknar svar eller som har miljontals svar. Det är givetvis omöjligt att bena ut och peka på enskilda individer. Framförallt med tanke på att föreningen på flera sätt börjar må bättre jämfört med tidigare år, dessutom står damlaget för otroliga prestationer. Det är egentligen bara i den sportsliga kretsen kring och i herrlaget allt är närmast ruttet. 

Jag vill tro att det började gå riktigt illa när Poya Asbaghi fick sparken. Jag var pro Poya, trots att resultaten inte alltid var med oss. Då fanns den viktiga speliden, det fanns en tro på ungdomen och jag lever fortfarande med tanken att Poya hade lyft oss med mer tid. Tiden var knapp och det går att förstå varför Poya fick lämna. Det som inte går att begripa är kursen som sedan sätts, nästan som att föreningen vill gå bakåt i tiden. Roland Nilsson anställs, kontrakt på 2,5 år, men för undertecknad som tillhör det yngre gardet var det 0 kittlande med detta. Det blev en sorts interimslösning, trots att det i själva verket inte var avsikten att sluta så. 
19 januari 2021 anställs Håkan Mild, en person som brinner för föreningen, som alltid gör allt för föreningens bästa. Det är inte lätt att kliva in som klubbdirektör och skapa magi. Problemet för Mild var att hans ansvarsområde tillslut blev för stort, dit kommer vi. I mitten av sommaren får Rolle lämna och då fanns det en del riktigt intressanta namn på marknaden. Andreas Brännström var tillgänglig, Freddie Ljungberg likaså (kanske orealistisk) och ironiskt nog Stefan Billborn. På gränsen till skrattretande skulle det vara, om ryktena stämmer och Stefan Billborn tillsammans med Jocke Björklund nu anställs av IFK Göteborg. Det är oundvikligt att använda ordet “om” i spekulationer, men om Billborn blir ny huvudtränare finns det en hel del ironi i det hela. Självklart ska inte yttre faktorer underskattas varför Blåvitt inte valde Billborn 2021. 
Istället väljer Mild och kompani att anställa Mikael Stahre, med sitt 4-4-2 och dunka långt. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nöjd, för det var jag, oavsett efterspel i nutid gillade jag Mikael Stahre och hans passion där och då. Det jag inte gillar, och där jag tror det gick fel, är spelsätt, men framförallt tron på ungdomen. Jag vet för att jag själv spelat mot en del av de unga i akademin, att det finns extremt mycket talang. Men allt för många försvinner. Stahre får inte världens bästa trupp att jobba med och slutar där man numera förväntar sig att IFK Göteborg ska hamna. 

Säsongen 2023-Då allt gick snett
Inför säsongen kände jag med många andra att det verkligen fanns en framtid att tro på för herrlaget. Klubben var tydliga med att man ville öppna plånboken rejält, vilket man även gjorde. Det ska alla inblandade ha cred för. Värvningarna har hittills inte blommat ut som önskat, men att ge upp hoppet på exempelvis Elias Hagen redan är vansinne. Vi hade hoppats på mer och vi förtjänar mer, men det tar också tid, något vi alla behöver ta hänsyn till. Något vi inte ska ta hänsyn till däremot, är hur man kan kliva ut, inför 14 000 när man ligger på kvalplats och göra en sådan insats som man gör. 
Förväntningar, något Mikael Stahre med stab inte kunde konvertera till verklighet. Visst, Mild och Berkling gjorde en del absurda uttalanden. Att Håkan Mild talar inför säsongen om att seniorlaget ska och jag citerar “Vara där uppe”, är såklart rent struntprat. Fastän alla kring klubben vill detta, måste det finnas något att grunda uttalanden som dessa i. I detta fall fanns det inget. Truppen är, trots värvningarna, för dålig för att ta en topp-3-placering. Dåvarande tränaren var alldeles för dålig för att nå topp 3, med tanke på att han inte klarade att spela 4-3-3 utan fick kliva tillbaka till 4-4-2 mot slutet. Tengryd och Lundin kliver in som interim och jag tycker klubben gör helt rätt i att “vänta tills rätt namn kommer” annars hade historien bara upprepat sig. Dessvärre har inte Tengryd och Lundin riktigt fått ut speciellt mycket, och sommaruppehållet blir extremt viktigt för organisationen i stort. 

Framtiden
Jag har aldrig sett ett sådant uddlöst IFK Göteborg som jag fick bevittna i lördags. Jag hoppas aldrig jag får se det igen. Jag tror på detta laget, jag tror framförallt att de kommer förstå att de måste resa sig, inte för deras egen skull utan för stadens skull. För de människor som lägger ner stora delar av sina liv för föreningen, till stora delar gratis. För supporterklubben Änglarna, för tifogruppen, för varenda blåvit vare sig ålder. Denna text är skriven i affekt, samtidigt fråntar det inte känslan som kommer följa med mig tills att skutan har vänts. Jag kräver inte ett SM-guld i år, jag kräver vilja, tro och hopp. För alla oss som älskar klubben med hela våra hjärtan. 

 

Charlie Ahlgren2023-06-06 09:44:00
Author

Fler artiklar om IFK Göteborg

Styrelsen för IFK Göteborg spelar ett högt spel