Jeahze och Eguren - Stilstudier i spelare som sagt fuck you till hela Hammarby

”Man skulle vilja nu att Hammarby sa här har du ett liv i HTFF i två år, vi hörs”. Så kommenterade Alexander Axén situationen kring Mohanad Jeahze och jag kan inte göra annat än att hålla med. Det är antagligen också vad många av oss Hammarbyare känner för dig Mohanad, du som valde att ge långfingret till oss alla.

I halvtid mellan Hammarby och IFK Värnamo så diskuterade kommentatorerna vad som utspelat sig kring Jeahze föregående helg. Turerna om nämnde spelare belystes och frågan kring hur så kallade bråkiga spelare ska hanteras ställdes till Alexander Axén. På sitt vanligt frispråkiga sätt gav han ett svar som är värt ett längre citat.

”Han bråkar sig till Mjällby och han bråkar sig från Mjällby till Hammarby, då är det inget konstigt för mig att han kommer bråka i Hammarby också för att komma vidare. Det är en sån typ av spelare, de finns överallt och så är det bara. På det sättet är det inget konstigt för mig. Däremot skulle man ju vilja nu att med Hammarbys alla pengar man har säga såhär: här har du ett liv i HTFF i två år, vi hörs. Det är det jag skulle vilja för det kan inte vara så att en spelare vill göra något annat när man har skrivit på ett kontrakt utan du ska spela ut ditt kontrakt, man måste vara så professionell. Sen att man vill något annat är något helt annat men du måste vara lojal mot laget.”

Det var minst sagt befriande att höra detta när vi Bajare i dagarna tycks ha varit en smula chockade och osäkra på hur vi skulle ställa oss inför vad som utspelat sig. Supportrar från olika lag kan sällan enas kring särskilt mycket men en sak som definitivt förenar oss är en viss typ av förakt. Jag avser föraktet mot spelare som sviker oss, de som falskt anspelar på kärlek till klubben eller vilka lättvindigt är beredda att peka finger mot supportrarna. Alla föraktar vi spelare som uttrycker en falsk lojalitet och sedan överdrivet tydligt visar att de anser sig vara större än laget och de supportrar de representerar. 


Inlägget på Hammarby Fotbolls hemsida som var den första officiella kommentaren.

Just den typen av spelare utmärks av att de ger sig själva rätten att agera omdömes- eller karaktärslöst utan en tanke på vilka konsekvenser det kan ha. På något sätt kan vi kanske intellektuellt förstå dem och deras ambitioner, det handlar ju till viss del om deras karriär och framtid. Varför ska jag inte skrota allt jag byggt upp för lite mer pengar på kontot? Många av oss är nog beredda att förpassa kollegor och dylikt till historien om vi erbjöds väsentligt bättre möjligheter. Men skillnaden på oss och en representant för någon av sveriges största idrottsföreningar är många. Få av oss har nämligen ett arbete där vi med ett enda litet beslut kan förstöra hela vårt arv eller image. Vi är dessutom ännu färre som har ett arbete där tiotusentals personer följer varenda minsta sak vi gör och därigenom kan förväntas förstå att exakt alla våra beslut, små som stora, kommer att definiera vilka vi är.

Därför är det effektivaste sätt på vilket en fotbollsspelare kan döda det arv och historia de uppnått hos en förening och dess supportrar att agera likt Jeahze gjort. Vad som av denna kategori av spelare uppfattas som mindre vilktiga beslut skapar enorma svallvågor av känslor och reaktioner hos oss supportrar Att denna typ av spelare överhuvudtaget är kapabla att ta den typ av beslut han gjort bevisar även deras genomruttna karaktär samt otacksamhet för vad de har. Jeahze är det senaste exemplet men jag jag vill dra en parallell som snart är nästan 20 år gammal.


Eguren grinar illa - eventuellt är det själslig smärta orsakad av färgerna.

Sebastian Eguren

Detta är ett namn som för all framtid kommer ha en bitter bismak hos Bajare. Det var en spelare som närmast lyckades nå ikon-status under sin relativt korta tid i föreningen. Eguren var en väldigt bra spelare som utgjorde typexemple av en kämpe, en pådrivare och lagspelare. I derbyt mot AIK 2006 var det han som med sina två mål såg till att bidra till dödandet av vårt dåvarande derbyspöke och säkra en enorm dos självförtroende för tiotusentals Hammarbyare. Match efter match slog han sig för klubbmärket på bröstet och bedyrade sin så kallade kärlek till laget och supportrarna. Det var idel forza Bajen och mycket annan, som det senare skulle visa sig, falsk skit som rann ur hans mun. Kvar blev han inte utan resan gick mot större ligor och vi var väl där och då mest glada för hans skull. En spelare från Hammarby gick till Villareal och blev på kort tid ordinarie där, något annat än en saga var det inte. Så klart var vi även då övertygade att när dagen för en ”hemkomst” till Sverige kom skulle det givetvis vara till Hammarby Eguren återvände.

Efter en period med bristande speltid och med den självuttalade målsättningen att spela sig till en plats i Uruguays VM-trupp så valde Eguren 2010 att göra det som hos supportrar är det förbjudna: att gå från en stads lag till ett annat. Han valde att gå på ett korttidslån till AIK. Turerna och uttalandena var många och grunden för beslutet tycktes någonstans vara att ett Hammarby i Superettan inte var aktuellt. För oss blev det än mer fel då en spelare av hans kaliber rimligtvis kunde valt många klubbar i många andra länder. Det hela blev inte bättre när han ställde upp i intervjuer och försökte förklara sitt val.

”Jag är inte här för att bli någon ny AIK-idol, jag ska ge allt för laget men om fem månader sticker jag.”

"Sånt här är en del av fotbollen. Sen var det AIK som hörde av sig först."


Eguren i intervju med SVT efter sin flytt till Villareal.

Reaktionen lät inte vänta på sig. Det var hot, AIK-träningar som stormades och framför allt blev Egurens sejour i AIK minst sagt misslyckad. Efter ynka 7 matcher för solnaklubben for han sin kos och verkade inte riktigt förstå vad han faktiskt gjort. Det bästa exemplet på sin totala oförmåga till förståelse syntes flera år senare när han 2014 i en intervju med Fotbolldirekt tydligen tänkte att för honom var Hammarby inte uteslutet.

"Jag har alltid tänkt att jag någon gång ska komma tillbaka till Hammarby, jag trivdes väldigt bra där. De gav mig chansen att gå till Villarreal. Jag vet att Hammarby har haft det tufft de senaste åren, men man vet aldrig vad som händer i framtiden. Jag skulle gärna komma tillbaka dit."

Lojalitet är en egenskap som särskiljer människor vilket ni alla vet från er familj, vänner eller arbete. I fråga om spelare, klubbar och deras supportrar kan det däremot vara närmast livsviktigt. Det värsta blir därför de spelare som hävdar, förkunnar och anspelar på sin kärlek till oss men sedan med en axelryckning enkelt skakar av alla sådana uttalanden och uttryck för att det inte längre passar dem. Många begrepp kan användas för att beteckna den typen av människa som säljer sig själv på det sättet. Jag vet att H-ordet använts flitigt i dagarna men för mig räcker inte det för att beskriva denna typ av agerande. Jag anser att det inte enbart är en kropp som säljs utan betydligt mer än så. Spelare som agerar likt Eguren säljer mer av sig själva, enligt mig säljer de sin själ.

För några hundra år sedan skrev författaren Johann Goethe en pjäs med titeln Faust. Berättelsen cirkulerar kring mannen Heinrich Faust som väljer att sälja sin själ till djävulen. Det finns många anledningar till detta men pjäsen är kanske främst tänkt att skildra en typ av människor vilka är beredda att offra det viktigaste de har för att uppnå högre materiella mål. Ur denna berättelse härstammar därför det eleganta engelska uttrycket Faustian bargain och även vad vi i vardagsmun brukar kalla att göra en överenskommelse med djävulen. Vi är alla bekanta med uttrycket och för mig är ett typexempel på detta när fotbollsspelare aktivt väljer att sälja det viktigaste de har i relation till sin förenings supportrar: lojalitet och kärlek. Det är att sälja sin själ till djävulen.


Vad Jesper Jansson tänker i dagsläget är svårt att föreställa sig.

Mohanad Jeahze

Inför Hammarbys möte med IFK Värnamo söndagen 31/7 2022 så publiceras en matchtrupp där Jeahze ej ingår och vars frånvaro ur truppen föreningen inte ens kommenterar. Skälet till detta är enligt mig att spelaren inom loppet av några dagar sålt sin själ och raserat sin ställning hos föreningen, andra spelare men främst oss supportrar. Turerna har varit många men en övergripande bild av händelseförloppet ser ungefär ut såhär:

1. Mohanad har velat bli såld och tycks ha varit på väg tidigare men det blev inte av.
2. Besiktas har kommunicerat med honom utanför klubbens kanaler och sedan kommit med ett skambud vilket Hammarby inte accepterar.
3. Jeahze blir sur/grinig/besviken vilket gör att han vägrar eller är motvillig att träna och/eller spela match som är ett för honom tidigare beprövat sätt att bråka sig bort och få sin vilja igenom.

Jag vet inte om det bara är jag men formuleringen och den efterföljande kommentaren av spelaren gör mig inte optimistisk. Jeahze själv kommenterar det hela på Hammarbys hemsida såhär:

"Jag har ett mål att en dag spela i en annan liga, men jag har hela tiden sagt att det ska vara något riktigt bra. Det var det i det här fallet, men klubben kunde inte möta Hammarbys krav, och det accepterar jag. Medan det här pågick tog jag ett par ogenomtänkta beslut, runt matchen förra veckan och efteråt, vilket jag ångrar, och som jag ber jag om ursäkt för. Vi har pratat igenom och utrett detta internt, och nu ligger som sagt mitt fokus här och nu, och jag kommer att ge allt för Hammarby."


Tisdagskvällens kommunikation från Hammarby Fotboll.

Att "ta ett par ogenomtänka beslut"

Vad Jeahze med sina handlingar under mindre än 24 timmar såg till att skapa var inget annat än en plats för sig själv i en väldigt liten grupp: en plats bland de spelare som visat sig beredda att sälja sin själ. Vi kommer aldrig få veta hur många miljoner han erbjöds i sign-on eller hur hög lönen var. Överdrivet mycket pengar i dagens värld kan det däremot inte handlat om vilket dessutom bör säga oss att det pris han satte på sig själv inte var särskilt högt. Han var alltså även beredd att sälja sig billigt. Dessutom är det en fenomenal uppvisning i otacksamhet mot det lag som gett honom möjligheten att ens erbjudas spel utanför Sverige. Vare sig det kan kallas avbön eller ej så övertygas inte jag av den officiella kommunikationen under tisdagen och framför allt är ursäkten bland det mer ynkliga jag sett. Dessutom är det naivt om föreningen tror att en sådan kortfattad kommuniké skulle kunna släta över den senaste tidens händelser. 

Den här artikeln skrevs innan tisdagskvällens uppdatering och även om slutdelen inte längre är aktuell vill jag ändå ha kvar den för att kunna förmedla min syn på saken. Såhär hade jag skrivit:

Vad som händer framöver vet vi inte än. Till min (skade)glädje tycks Besiktas tagit in en annan vänsterback, Hammarby har fortsatt stått på sig och spelaren i fråga sitter därför som det heter i skiten. Jeahze är avstängd från träning och spel, han har blivit utskälld av medspelare samt gjort sig till en paria hos oss supportrar. Turerna kring Eguren är nog ingenting Jeahze känner till. Att han för oss supportrar däremot gjort sig själv till vår tids Judas lär han däremot antagligen blivit plågsamt snabbt införstådd med.

Även om det nu alltså finns ett officiellt besked står jag fast vid att Jeahze fortsatt sitter i skiten. Som jag skrev ovan, en enkel ursäkt att du tog ett par ogenomtänkta beslut duger i alla fall inte för mig. 

Mohanad, radera hur mycket Instagram-inlägg du vill. Formulera gärna en otroligt feg ursäkt och kalla det hela för ogenomtänkta beslut. För mig har dina handlingar redan sagt allt som behöver sägas och kan inte göras ogjorda, hur mycket du än önskar det. Jag vet inte heller om vi "har råd" men önskar innerligt att Hammarby här och nu tog ansvar i fotbollssverige. Lyssna på Axén och markera genom att förpassa dig på ett lån till HTFF kontraktet ut för som han sa: man måste vara lojal mot laget. 

Och till sist min personliga replik till dig Jeahze.

Som mitt svar till ditt långfinger mot och pissande på Hammarby vill jag bara säga en enda sak:

Fuck you too.

0 kommentarer

Theodor Bittner2022-08-02 20:20:00