Nummer 14 har varit saknad
Rent defensivt har MFF gjort en godkänd säsong men framåt gjorde man endast 37 mål. En del av förklaringen är att man tappade kreativiteten i anfallsspelet men även att man har saknat Guillermo Molins offensiva egenskaper.
När Allsvenskan nu är avslutad kan man börja analysera vad som har gått bra och vad som har gått mindre bra. Defensivt tycker jag att MFF har gjort en bra säsong med 30 insläppta mål på lika många omgångar. Då ska man även komma ihåg att den tilldömda förlusten mot Hif (0-3) är inkluderad i detta. Däremot är det helt för dåligt med endast 37 gjorda mål framåt. En del av förklaringen är att laget tappade sitt kreativa anfallsspel från 2010 men även att man har saknat Guillermo Molins offensiva egenskaper, speciellt i matcher som har stått och vägt.
Under 2010 spelade MFF fyra oavgjorda matcher mot nio under årets säsong. Hade man vunnit fem av dessa nio oavgjorda matcher istället hade laget haft ytterligare tio poäng och hamnat på 64 poäng, det vill säga en poäng före Helsingborg. MFF hade alltså vunnit serien! När en spelare lämnar laget är det inte alltid lätt att förutse vilket tomrum denna kommer att lämna efter sig. Nu i efterhand känner jag att Gische har saknats i anfallsspelet och man har inte riktigt kunnat ersätta honom.
Att ha matchvinnare likt Molins i laget är det som kan vara skillnaden mellan en fjärdeplats och en första plats. Molins hade en fantastisk egenskap och det var att han hade en förmåga att ta fram det där lilla extra när matcher stod och vägde. Det hade varit skönt att ha haft kvar Molins i laget i matcherna mot exempelvis Göteborg borta (0-0), Trelleborg hemma (1-1) och Norrköping borta (0-0).
I år tycker jag laget har saknat spetsen som Molins bidrog med i anfallsspelet för vem minns inte Molins två projektiler hemma mot Örebro när vi låg under med 1-0 vilket gjorde att vi vann matchen med 2-1, eller hans kanon i högra krysset ifjol som innebar viktiga 2-0 borta mot Häcken. Molins var en spelare som var direkt i sitt sätt att spela och väldigt ofta när Molins fick bollen satte han full fart framåt för att antingen ta sig runt sin markering på kanten, eller för att bryta in i plan och gå på skott.
Det som Molins bidrog med förutom sin riviga spelstil, sitt fruktade skott och sin individuella skicklighet, var att han även var en delikat framspelare. Molins var en riktig poängspelare och bidrog med 7 mål och 7 assist under 2010 vilket i praktiken betyder att han låg bakom 14 mål från sin högerytterposition. Under 2011 startade han 7 matcher och hann med att göra 3 mål.
Ytterligare en sak som har saknats i år, vilket måste korrigeras till nästa säsong, är konkurrenssituationen som fanns bland yttrarna under 2010. När man hade Molins, Durmaz och Hamad som ytteralternativ medförde detta att om man inte var på topp, fick man inte heller spela. Detta gjorde att spelarna fick anstränga sig mer och när man väl fick chansen att spela gällde det att visa vad man gick för.
I år, efter Molins övergång till Anderlecht, har konkurrensen saknats vilket jag tror har gjort att Hamad och Durmaz omedvetet har kunnat slappna av lite mer. Det är inte bra för lagets prestation och det gynnar inte heller spelarnas utveckling, utan för att laget ska prestera maximalt måste man ha en konkurrenssituation, helst på varje position.
Jag tycker därför det känns väldigt bra att man tagit in en högerytter som Filip Tronét på provspel för han verkar vara en poängspelare och dessa växer inte på träd. Tronét gjorde under förra säsongen 11 mål när Västerås spelade i division 1 norra.
I år har Tronét fått större delen av säsongen spolierad på grund av en skada men blev skadefri till hösten och gjorde då 3 mål och 2 assist på 13 startade matcher i Superettan. Vem vet, kanske blir det Filip Tronét som kommer att bära tröjnummer 14 till nästa säsong och delvis fylla ut det tomrum som Guillermo Molins har lämnat efter sig.
