Nu flyger vi in i säsongen
Under Andreas Alms ledning har AIK varit ett topplag i Allsvenskan varje år. Lägg därtill en bragd (av mamma-mått) i Moskva och ett Europa League-gruppspel hösten 2012 där vi sånär knockade Serie A-laget Napoli en mörk novemberkväll under Råsundas skälvande sista dagar som AIKs Hemmaborg. 2012 års-säsongsavslutningen var i symbios, spelarna tillsammans med Norra, Östra, Västra och Södra var ett. Vi tog oss an Europa tillsammans. Jag har saknat den symbiosen, den mellan spelare och fans.
I samma ögonblick som domaren stoppar pipan i munnen och förkunnar säsongen avslutad blickar man genast fram emot nästa. Analyser om vad som gjorts fel görs. Drömmarna tar vid och potentiella värvningar diskuteras flitigt på Gf. Där börjar vår hybris, känslan av en fräsch nystart med grundstommen kvar i laget, kryddat med ett par nyförvärv. Då känner man sig oslagbar, oövervinnlig. Den känslan som finns i och ibland oss gnagare. Den oövervinnliga känslan som vi kallar AIK-hybris. Den AIK-hybris som vi alltid går in med i säsongerna.
Trots det har ett gångbart scenario under de senaste säsongerna varit ett trögstartat AIK. Ett AIK som med ett enormt intresse från supporterhåll byggt upp varje säsong med lyckade publikkampanjer (Paint it Black, Vi är inte ni etc.) som enat supportrarna i det enda målet som är att vinna. Detta har också kryddats av publikdragande värvningar från ledningens sida. De senaste åren har bland andra Celso Borges, Teteh Bangura och i år Dickson Etuhu presenterats som storvärvningar inför säsongen. Värvningar som spär på och kastar bensin på oss supportrar. Inför varje år känns det som att det här blir året. Det känns liksom ända ut i fingerspetsarna. Pirret i magen när man för första gången för året tar sig ut till ett kylslaget Skytteholm för att bevittna den första träningsmatchen mot Vasalund. Spänningen när man för första gången ser nyförvärven in action. Samma känsla varje år. Det här blir året.
AIK har historiskt sett haft tuffa säsongsinledningar på Allsvenskan. Det har inte förändrats sedan Alms intåg i klubben. Som guldtörstande supporter har AIK inte haft de starterna man önskat sig. Det har förvisso sett stabilt ut defensivt några år (jag tänker på 2011 och 2012, då man gick obesegrade länge), men då var problemet att man inte gjorde några mål framåt. Till att man de två senaste åren haft förtvivlat svårt att vinna och således tappat i striden om topplatserna de första 10 omgångarna. Lägg därtill att man stått för ett cupfiasko 2013 som inbringat ännu mer dålig energi in i säsongen samt brottats med inflyttning på en arena som varit allt annat än lätt för supportrarna och en tragisk bortgång av en av de stora hjältarna och grundstenarna i AIK, nämligen Ivan Turina, vår nummer 27. Ur tragiken av Ivans bortgång gick vi dock starkare ut som klubb.
Säsongsinledningarna har varit dåliga rent resultatmässigt och kantats av bekymmer utanför planen. Fokuset har hamnat snett. Vi har inte tagit vara på den energi och kraft som vi bygger upp varje år i och med de svaga starterna. Laget har förvisso klarat av att komma igen på sensommaren och hösten och klarat av att landa Europaplatserna när säsongen summerats. Men trots detta finns (och bör så fortsätta finnas) kritiska röster från oss supportrar. För en klubb som AIK räcker inte detta. För en klubb som AIK räknas bara Guld.
Supportrar och ledare är enheliga. Varje år, säsong efter säsong samma visa. AIK är ett höstlag. Det visar statistiken. Man börjar för svagt och poängskörden har varit alltför liten när man går in i maj, juni och det är först då som jakten på de andra topplagen på riktigt kan börja. Säsongsinledningarna har varit i obalans. Symbiosen supportrar och spelare har varit i obalans. Fansens, vår, hybris har inte fått de energiinjektionerna som skulle behövas från laget för att storma in i säsongen och sätta sig i ”pole situation” för att äntligen landa det tolfte guldet i vår historia. Efter varje säsong har man tänkt: "vad hade hänt om vi fått med en bättre start? Hur hade det slutat då? Varför kan vi aldrig komma igång på våren?”
Nu är det 2015,
Med endast en förlust under försäsongen, full pott i cupen samt förkrossande målskillnad på 7-0 under de två första gruppspelsmatcherna har AIK gett sig själva perfekta förutsättningar inför cupderbyt mot Bajen på lördag. Det är det första Bajen-derbyt på 6 år. Och AIK har allt i egna händer för att avancera vidare.
Hittills i Svenska Cupen har vi förvisso bara mött Division1-motstånd, men AIK har bjudit på ett imponerande spel och visat att man har en bred trupp. Bland annat har man sju olika målskyttar under dessa två inledande cupmatcher. Nyförvärven har presterat på ett sådant sätt att pirret i kroppen fortfarande finns kvar med endast veckor till Allsvenskan börjar. En sorts fortsatt pirrig nyfikenhet på hur Johan Blomberg slår fasta, hur Bangura dansar med bollen, hur Dickson dominerar mitten, hur Hauksson forcerar fram på högerkanten. Detta i samband den grundstomme som landat topp-4 de senaste åren gör att man kan börja drömma på nytt. Vi har ett nytt år framför oss. Ett nytt år att göra om de misstag vi gjort tidigare år. Jag känner att trots en del stök med hot och årsredovisningar finns det en viss känsla i årets AIK. En blandning av spelarnas ödmjuka, hårda jobb i samband med oss supportrars framväxande hybris ger mig känslan av det här kan vara året.
***
Jag minns det sista derbyt på Råsunda, det mot Djurgården som slutade med att vi vann med förkrossande 3-0. Jag minns att jag i segerruset efter såg om matchen på repris när jag kom hem. C Mores reporter Jonas Dahlquist intervjuar Alm inför matchen och ett tifodränkt Norra fälls in i bild. Alm får frågan:
Dahlquist: ”Du har pratat om AIKs positiva hybris nästan hela säsongen, hur kommer det att märkas här med 33 000 på läktarna osv?”
Alm: ”Den där hybrisen, det är många som tror att den där hybrisen betyder att man ska vara oödmjuk och respektlös inför motståndarna, men det är inte alls så. Det handlar om att när man äntligen har lyckats flyga, i Europa, i allsvenskan att behålla dom vingarna. Men också att veta vad moståndarna är bra på. Det är den bästa AIK-hybrisen, och med publikens hjälp så kan vi flyga.”
Den derbyvinsten mot Djurgården ökade på den hybris och den stolthet som vi tagit med oss från Moskva och sedan gick in i Europa League med. Låt oss nu lägga grund för den här säsongen med en derbyvinst mot Hammarby på lördag och öka på den hybris som vi tillsammans med spelarnas hårda jobb behöver för att storma in i säsongen med all den energi som det kan tänkas ge.
Nu flyger vi in i säsongen, spelare och publik tillsammans.
