Ny målsättning behövs för fastkört Gefle
En kompis skulle skriva en uppsats men hade total idétorka. Så han skrev en uppsats med titeln "Fastkörd". Jag skrattade när han berättade det för mig. Det var så jäkla smart gjort. Och det var ett sådant bra ord. FASTKÖRD. Jag brukar tänka på det ordet då och då, när allt låser sig och jag känner att jag står och stampar. Och jag anar att Gefle IF:s herrars A-lag befinner sig precis där efter 0-3 (0-2) mot Dalkurd. Det är fastkört.
Det som kännetecknat Gefle IF hela säsongen, från första träningsmatchen och framåt, är att man vill så mycket men får ut så väldigt lite. Insatsen är stor, men utfallet litet. Det ser fastkört ur på planen. Ingenting går per automatik, varenda passning känns stressad. Det är för många tankar och för lite känsla. Som någon skrev på forumet: Spelarna ser inte ut att ha kul.
Att man efter några katastrofala insatser inte har hittat nyckeln tror jag inte beror på inkompetens eller ovilja, man vill nog verkligen komma till rätta med spelet och insatserna. Men i dagsläget verkar det inte som om de inblandade har nycklarna, därför skulle jag föreslå att man tar in någon utifrån som ger lite input. Alltså göra som när en människa inte fungerar eller en organisation inte gör det: Strunta i prestigen, erkänn "vi behöver hjälp" och öppna upp för alternativa idéer.
En hjälp skulle nog vara att sänka målsättningen. Att gå upp direkt känns avlägset just nu. Att slappna av känns viktigare. Varför inte samlas och formulera en ny målsättning som inte sträcker sig längre än till maj månads slut?
Något måste hända i alla fall. Något som bryter förlamningen. Just nu verkar inte laget ringa in problemen. Att säga att det låsta spelet beror teknikaliteter som till exempel på försvarets agerande fram till den och den minuten känns som bortförklaringar hellre än insikter. Dalkurd hade kunnat göra betydligt mer än 2-0 efter den första halvleken, det var återigen stora hål i försvarsspelet. Och det fanns återigen alldeles för lite lugn och för få linjer i anfallsspelet.
Det här är bra spelare som skulle kunna utgöra ett av de mest exalterande GIF-lagen i klubbens 135-åriga historia. Men just nu presterar Gefle IF under sin förmåga. Och det är ett lidande att stå vid sidan och titta på. Det är som att se en höjdhoppare vara rädd för ribban, som att se en örn inte lita på att den kan flyga. Det är fastkört.
