Häcken - Djurgården
4 - 1

Ny storförlust mot regerande mästarna efter ledning i halvtid

Med ett oväntat starkt bortafölje för en vardag kom Djurgården till Bravida Arena för ett möte med regerande mästarna Häcken. Matchen präglades av hårda tag, och två halvlekar som skiljde sig mycket från varandra. Bortalaget stod länge för en fin matchinsats, innan Häcken kunde dra ifrån ordentligt i slutskedet.

Efter de fem inledande matcherna i serien har Djurgården helt klart underpresterat sett till ett antal faktorer. Främst får man kanske prata om den ringa poängskörden, mot på förhand klart överkomligt motstånd. Utöver detta måste även nämnas hur såväl det generella spelet som målskyttet har hackat under en klart längre period än så. Tar man med i beaktande att det senaste mötet mot Häcken, i Svenska Cupens semifinal i vintras, slutade med storförlust kunde man tydligt se Blåränderna slå ur underläge på förhand.

Något oväntad spets i startuppställningen
Som väntat startade Tommi Vaiho i mål, med Marcus Danielson och Jesper Löfgren framför sig i mittförsvaret. Elias Andersson och Piotr Johansson fick fortsatt förtroende på vänster respektive höger ytterback. Laget ställde upp i en 4-2-3-1-formation där Hampus Finndell och, lagkapten, Magnus Eriksson startade i mittfältets två balanserande roller. Offensivt sett skulle Oliver Berg få fortsatt förtroende som tia mellan mittfältet och anfallet, vilket tillsammans med formationen skryter om att DIF-tränarna trots allt varit nöjda med norrmannen i nämnda position.

Gustav Wikheim startade till vänster i anfallet, med Oskar Fallenius på motsatt kant. Som central anfallare i kvällens uppställning skulle Joel Asoro få chansen. Detta får ses som trendbrytande dels eftersom Asoro inte tagit de chanser han fått centralt, istället har han som bekant spelat klart mest som högerytter. Dessutom har den unge anfallaren inte kommit till start särskilt mycket under säsongen hittills.

Stor respekt från båda sidor
Inför avspark blev det snabbt tydligt att många blårandiga supportrar, trots att matchen spelades på en vardag, hade tagit sig ner till Göteborg. När spelet sedan drog igång ska även nämnda bortasektion premieras för en stark volymmässig insats. Matchen inleddes med en längre period av tålamod från båda sidor, samtidigt som det helt klart smälldes på i typisk toppmötesstil. Visserligen slogs ett par bollar bort lite väl enkelt, från Djurgårdens sida, men på det stora hela stod man upp bra mot och utmanade Häcken. Inte minst Asoro verkade vara ett ständigt orosmoment för hemmaförsvaret.

På högerkanten lyckades Fallenius efter en knapp kvart hitta en snett-inåt-bakåt-passning till Eriksson, som därmed var första DIF-spelare att riktigt testa Peter Abrahamsson i Häckenmålet. I de efterföljande minuterna skapades flera halvchanser från den blårandiga sidan, även om hemmalaget knappast var ofarliga för den sakens skull. Den första halvleken präglades tydligt av två lag med stor respekt för varandra. Det var tillknäppt, rent chansmässigt, och inget av lagen verkade särskilt sugna på att ta större chanser i anfallet än nödvändigt.

Efterlängtat ledningsmål
Framåt slutet av halvleken sänktes tempot en aning från båda lagen, men kanske främst från Häcken som i allt större utsträckning började ta tillbaka bollinnehavet. På samma gång skulle hemmalaget också komma att utmana Vaiho i DIF-målet vid flera tillfällen. Blåränderna fortsatte på inslagen väg med långt mycket fler långbollar på djupledslöpande forwards än vad man vant sig vid under Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf. Defensivt var DIF-spelarna positionssäkra och samarbetet såg ut att klaffa klart bättre än under de inledande fem omgångarna av serien.

Efter 45 spelade minuter såg matchen ut att gå till halvtidsvilan utan några gjorda mål, något som bortalaget Djurgården hade något att säga till om. Stockholmarna hade etablerat tryck gentemot Häckens mål under en längre spelsekvens, varpå Eriksson fick bollen till sig snart innanför straffområdet på vänstersidan. Lagkaptenen slog ett högt inlägg som Asoro kunde möta framför den bortre stolpen. Anfallaren gjorde inga misstag och slog bollen förbi Abrahamsson i Häckenmålet till 1-0.

Nytt Häcken och tidig kalldusch för Blåränderna
Häcken inledde den andra halvleken mer framåtlutade än i den första, vilket också syntes på hemmalagets ökade bollinnehav. I den 49:e minuten skulle de också få chans att kvittera då Benie Traoré tvingade Vaiho till en räddning med ett skott utanför straffområdet. Djurgården var inte heller ofarliga, bland annat såg Asoro ut att ha fått rejält mycket självförtroende efter sitt ledningsmål. Med det sagt var Blåränderna nu ett tydligare bortalag, då man till skillnad från tidigare pressades ner mer i försvarsspelet varpå man fick förlita sig än mer på kontringar.

Häckens anfallsvilja efter halvtidsvilan skulle också tidigt ge utdelning då Lars Olden Larsen, i den 53:e minuten, slog till med ett vackert långskott som skruvades in i Vaihos vänstra hörn. Någon minut senare byttes Fallenius ut mot Haris Radetinac, efter att den tidigare kämpat på bra utan att haft någon större inverkan på matchen. Efter målet lade Häcken i en ny växel i presspelet, vilket försvårade för DIF:s uppbyggnad. Lättare blev det inte heller av att domare Glenn Nyberg verkade tillåta klart hårdare tag från hemmalaget i den andra halvlekens inledning. Djurgården skapade fortfarande en del chanser, även om man inte alls hade samma flyt i offensiven som under den första halvleken.

Uppenbar kvalitetsskillnad i slutskedet
Med Häcken allt tydligare i förarsätet skulle Djurgården visa sig ha svårt att penetrera motståndarnas försvarslinje. Asoro fortsatte att vara nyttig med sina djupledslöpningar, Wikheim likaså, men det farligaste som dessa renderade i var länge ett antal hörnor. Efter att en sådan skapat en tilltrasslad situation i Häckens straffområde skulle hemmalaget komma att kontra. På efterföljande hörna hittade bollen fram till Even Hovland, som ingen i det blårandiga försvaret verkade ha koll på. Norrmannen kunde relativt obehindrat nicka bollen högt och hårt förbi Vaiho, varpå Häcken hade vänt matchen och Djurgårdens kräftgång såg ut att fortsätta.

Även sett till spelet verkade DIF:s problem bara växa och växa, inte minst under tiden efter Häckens ledningsmål då hemmalaget skapade chans efter chans. Vaiho höll bortalaget kvar i matchen med flera kvalificerade räddningar, samtidigt som desperationen hos blåränderna blev allt mer påtaglig. Visserligen kom Djurgården till fler och bättre chanser än tidigare under halvleken, efter att den inledande chocken av Häckens ledningsmål lagt sig, men Häcken fortsatte att testa Vaiho gång efter gång. I den 75:e minuten byttes Lucas Bergvall och Victor Edvardsen in mot Oliver Berg och Gustav Wikheim, för att försöka få med sig något från matchen.

Djurgårdens prestation verkade succesivt bli sämre i slutet av matchen. Spelarna såg mindre påkopplade ut och på en hörna i den 83:e minuten skulle Hovland återigen komma att få en boll förbi Vaiho. Den här gången var det en mer tilltrasslad situation framför målet där flera blårandiga spelare stod tätt intill norrmannen, som på något sätt kom åt bollen först med axeln. Två minuter senare skulle Olden Larsen också få möjlighet att bli tvåmålsskytt då Samuel Gustafsson hittat in till yttern bakom hälen på Johansson i DIF-försvaret. Olden Larsen avslutade sedan distinkt med ett välplacerat skott i Vaihos bortre hörn. Djurgården upplevdes därefter som uppgivna och Häcken verkade inte satsa särskilt hårt för fler mål i matchens slutskede. Wilmer Odefalk fick göra allsvensk debut då han ersatte Asoro i den 89:e minuten, men därutöver blev det tillslut knappast en särskilt positiv erfarenhet att ta med sig tillbaka till Kaknäs.