Nyårskaramellerna - 2015
Året 2015 bjöd både på med- och motgångar. Här summerar vi några guldkorn ur dessa.
Årets jubilar: Tobias Solberg
Först nådde han 400 matcher och hyllades med en keps. Sen nådde han 403 matcher och är nu meste spelare genom tiderna i den rödvita dressen. Säsongen avslutades på 410 matcher och med kontrakt för säsongen 18 undertecknat finns alla förutsättningar för att rekordet kommer utökas ytterligare.
Jönköpings Södra gick som tåget genom årets serie men mot Degerfors blev det dubbeltorsk för serievinnaren. Starkt av rö´vtt som i matcherna mot de gröna visade att de borde varit med i toppen hela säsongen.
Årets spruckna ballong 1: Premiären
Många rödvita hade letat sig till premiären mot nykomlingen Utsikten borta och förhoppningarna var höga. Men förlust med 4 - 1 tog oss direkt ner på jorden igen.
Årets insats: Ludvig Fritson
Med två mål ordnade Ludvig på egen hand nästan ett oavgjort resultat mot nyallsvenska Östersund i förlustmatchen på Jämtkraftsarena.
Årets blev-det-mål?: Peter Samuelsson
Efter att "Nutt" skjutit hål i luften studsade bollen vidare till Peter som med något som skulle likna en bicykleta via sin egen hand styrde bollen in bakom en ställd Varbergs målvakt.
Årets skada: "Nutt"
Det blev inte mycket spel för Alexander denna säsongen. En segdragen skada satte stopp för spel och i tätt kamp med Lawal och Fuad snor han åt sig den inte helt åtrovärda titeln årets skada.
Årets hemvändare: Emil Johansson
Emil är en hemvändare i ordets rätta bemärkelse. Med ett riktigt rödvitt hjärta valde Emil trots anbud från klubbar på högre nivå att återvända till DIF efter en tung tid i Norgen. Nu ser vi framemot en frisk Emil på fortbollsplanen imorgon.
Årets vart-tog-du-vägen: Anfallsspelet
Efter en vårsäsong som till vissa delar var en klang och jubel föreställning vände allt och anfallsspelet blåstes bort. Under hösten mäktade DIF inte med att göra mer än ett mål i någon match.
Årets ettåring 1: Simon Molander
Simon kom som upphausad skyttekung från Carlstad United slog inte igenom och vände åter hem.
Årets stjärnskott: Ludvig Fritzson
Ludvig kom tillsammans med sin bror till Degerfors och känslan var att han skulle ställas på tillväxt. Men vissa växer fort. Ludvig gick från klarhet till klarhet och när säsongen var över hade han även blivit uttagen och spelat för det svenska U-20 landslaget.
Årets svarta hål: Var tog pengarna vägen?
Efter den positiva vårsäsongen så såg också ekonomin blomstrande ut. Men efterhand som spelet haverarade och publiken blev färre gick också ekonomin i samma svarta hål som resten av föreningen under hösten. Ett positivt bokslut blev negativt och allt är som vanligt.
Årets skägg: Daniel Sundgren
Daniel Sundgren dominerade inte bara sin ytterbacksplats utan dominerade med lätthet även lagets skäggliga. Snyggt jobbat!
Årets mest oväntade: Patrik Antonnen
Patrik började göra mål och med 5 baljor blev han DIF:s nästbäste målskytt.
Hampus fick utmärkelsen av lokalpressen och vi kan endast stämma in i hyllningen. Tillsammans med Patrik Anttonen bildade Hampus ett starkt mittförsvar som la grunden till DIF:s starka vårsäsongen och när det gick tyngre kämpade Hampus på.
Årets tomma läktare: Degerfors - Varberg
Varberg hemma i näst sista omgången hade luften gått ur allt och alla. Endast 673 tappra personer kom till Valla. Den sämsta publiksiffran sen DIF kom upp i Superettan.
Årets yngste: Erik Sachs
Erik plockades upp i truppen inför säsongen och har under säosngen fått göra A-lags debut i tuff konkurrens
Årets inställning: Daniel Sundgren
Med sin inställning visade Daniel Sundgren ofta vägen. Stundtals krävdes det tufft spel för att leda vägen någon som visar sig i varningsligan där han samlat på sig 8 kort under säsongen.
Årets ettåring 2: Hannes Fritzson
Hannes anslöt tillsammans med sin bror till DIF. Efter speltid inledningsvis försvann motivationen och den unge backen la av efter säsongen.
Årets spruckna ballong 2: Höstsäsongen
DIF:s vårsäsong skapade ett sug efter Allsvenskan. Förhoppningarna fanns men som sig bör så ska en degerforsare vara djupt rotad i myllan. För med den sämsta hösten på länge fick vi som sig bör snegla mer neråt än uppåt.
Årets lekstuga: DIF:s högerkant
Trion Jernberg - Sundgren - Astvald väggade sig igenom vilket försvar som helst under våren och i många matcher såg det ut som de inte gjort annat än tränat på kvadraten på träningarna. Sällan har tre DIF spelare haft så roligt på en högerkant.
Årets osynligaste: DIF:s vänsterkant
Ferhad Ayaz försvann och det blev alltför tydligt, speciellt i kontrast till högerkanten, att DIF saknade kontinuitet och kreativitet på vänsterkanten. Fuad försökt men var halvskadad, Govend försökte men vägde ibland för lätt och andra alternativ vart inte heller lyckosamma. Nu ser vi framåt istället.
Årets dubbel 2: Förlust mot Utsikten
Både i premiären och under hösten förlorade DIF mot bottenlaget Utsikten. Om insatserna mot J-södra var bra var insatserna mot nykomlingarna det motsatta.
Årets skyttekung: Peter Samuelsson
Trots att Peter stundtals var helt osynlig under säsongen lyckades han göra 13 spelmål och kom därmed 3:a i Superettan skytteliga.
Årets äldste: Jonas Bohlin
Jonas blir bara äldre och som mogna fina viner plockads han endast fram vid speciella tillfällen. Trots bristande speltid är tacksamt att ha ett sparkapital av rutinerade konstapel Bohlin i truppen om det någon gång skulle krisa.
Årets nej-Ö*K-var-ingenting-för-mig-heller: Christoffer Wiktorsson
Årets silly season inledes med en bomb då Christoffer återkom från allsvenska Örebro till DIF. Ytterligare en spelare som visar att det inte är grönare på andra sidan Kilsbergen. Vi kan summera hans vistelse i gnällbälten så här; han kom, han spelade (knappt), han vände hem.
Årets storfiskare: Rögla
Precis som tidigare år är det Roger som är DIF:s storfiskare. Med spöt i ena handen och DIF draget i högsta hugg lär han nya och gamla spelare hur de kan lindra tristessen och dra upp en och annan ädelfisk ur sjöarna kring Degerfors.
Årets suddigummi: Henrik Berger
När Tobias Solberg nådde 403 matcher blev Henrik utraderad ur de rödvita historieböckerna. Utraderad säger ni, han har väl fortfarande spelat näst mest matcher. Ja, det stämmer, men vem kommer ihåg en tvåa. Henrik får istället stoltsera med hörnmålet mot Parma och andra händelser som satt avtryck i föreningen när han spelade i den rödvita tröjan.
Årets snille: Eric Jernberg
Erics spelsinne har vi längre känt till och så länge som Eric hade mindre problem med sina fötterna lät han dem tala. Med 8 assistgivande passningar under året kan vi inte annat än utse honom till årets snille. Tyvärr blir det inget vidare spel i den rödvita dressen nästa säsong.
Årets framtid: Degerfors U-19
Degerfors U-19 lag gick som tåget genom serien och spelar som vinnare av sin serie i den högre serien nästa säsong. Bra jobbat.
