Oavgjort på Söderstadion
Hammarby hämtade upp ett 0-2 underläge till kvittering. Max von Schlebrügges gjorde sin första match för säsongen, kröner sin insats med ett vackert nickmål men ändå är det med besvikelse man vandrar från arenan. Vi måste vinna hemma.
Jag ska erkänna direkt. Idag har jag noll inspiration att skriva en matchrapport.
Ett kryss hemma mot Jönköping är inget man kan vara nöjd med. Det jag kan glädjas åt är att vi hämtar upp ett 0-2-underläge, vi gör det med en man mindre på banan och vi får med oss en poäng. Men det hade ju så innerligt behövt vara tre!
Jag gläds åt Max von Schleebrügges återkomst. Så skön. Så vacker. Så viktig.
Jag mår smått illa av att det ännu en gång är spelet på en fast situation samt att denna föranleddes av ett individuellt misstag som leder till gästernas ledningsmål. Att ännu ett alldeles för enkelt misstag görs strax efter som gästerna utnyttjar till fullo och att vi så står där med två mål i baken. Helvete, liksom.
Ännu en match med groteskt många gula kort. En del rätt godtyckliga kändes det som. Vi får två utvisningar. Att Sebastian Castro Tello inte fick syna det röda direkt var nog lite turligt, även om jag inte har sett några repriser.
Gästerna ville ha straff redan efter ett par minuters spel. Det såg onekligen mycket misstänkt ut. Folk hemma vid TV-apparaterna säger att domaren nog borde ha blåst. Oturligt nog skadar sig Daniel Theorin i den situationen och tvingas till ett byte. Axelskadad. Dubbel-skit nu när jag - och alla andra - hade en förhoppning om att vi äntligen skulle kunna få spela med samma mittbackspar en tid framöver.
Två saker, förutom då kampen som ledde till krysset och Max återkomst, gladde mig. Stämningen var bra, riktigt bra. Och sen var gothiacup-grabbarna hur sköna som helst. Tre saker förresten, jag gladdes förresten av att se Stoffe Hansebjers debut.
Men ni hör ju själva. Hade så väldigt mycket hellre fått glädjas åt tre poäng. Jag, precis som alla vi andra där på läktaren, behöver få tre poäng.
Det finns väldigt mycket att jobba med. Det står klart efter dagens match. Vi skapar fortsatt alldeles för få chanser. Att spelet blev bättre när vi fick en man utvisad tål också att funderas på.
Nu tänker jag bryta ihop. Och komma igen. För vilken gång i ordningen vete tusan. Ni får hålla till godo med Peter Jonssons bilder från matchen. Tack fina Peter för att jag får visa dem här!
Vill du ser fler bilder från matchen? Klicka här
