Ödesminuter sänkte DIF
Trots en 2-0 ledning efter 89 minuter så lyckades Degerfors inte knyta ihop säcken i bortamatchen mot Ljungskile SK på Skarsjövallen. En bra insats förtogs i slutminuterna då fokus istället blev två insläppta mål på två minuter (av totalt tre övertidsminuter).
Lördagens match mot Ljungskile SK såg i förhand ut som en riktigt tuff bortamatch. LSK som varit ett av de formstarkaste lagen i Superettan kom till spel med i stort sett ordinarie lag. Degerfors IF likaså, men med en mycket sämre form. Endast en seger på de fem senaste, den mot GAIS på Stora Valla.
Laget som ställdes på benen från start var följande:
August Strömberg
Daniel Sundgren - Patrik Antonnen - Andreas Holmberg - Marcus deBruin (åter efter avstängning)
Tobias Solberg - Erik Nilsson
Marcus Astvald - Sebastian Castro-Tello - Ferhad Ayaz
Peter Samuelsson
En väldigt stark elva. Matchens inledande 45 minuter präglades av kamp och inte särskilt många målchanser. LSK hade den bästa, då en långboll landade precis på fötterna för Jakob Olsson som lyfte bollen över August, men precis utanför målburen. Peter Samuelsson kändes rätt så isolerad på topp, trots att Castro-Tello ofta hade boll och på ett konstruktivt sätt försökte fördela den.
Andra halvlek startade likt den första, men med ett lite bättre offensivt Degerfors som spelade runt på ett fint sätt och etablerade press flera gånger om. Detta resulterade i ett ledningsmål på straff, efter att Castro-Tello på ett föredömligt sätt hållt i bollen men blivit nedtacklad av en försvarare. Sundgren blev exekutor och placerade bollen i motsatt hörn mot vart målvakten kastade sig.
DIF fortsatte på den inslagna vägen och skapade en hel del, bl.a. en hörna som Peter Samuelsson sånär nickade in, men den amerikanske målvakten Horwath gjorde en fin räddning.
Men i den 79e minuten skulle utdelningen komma, återigen genom ett anfall där SCT var inblandad. Efter en dribblingsraid i offensivt straffområde släppte han bollen till Marcus Astvald på högerkanten, som vandrade inåt planen och tillslut slog en perfekt yttersida, över försvararna och fram till Samme, som denna gången tryckte till bollen med huvudet, ribba in. Ett riktigt mönsteranfall!
Med en ledning med 2-0 och en bra känsla inför de avslutande minuterna så kom trots allt reduceringsmålet. Detta efter bolltapp på kanten, och bolltittande centralt. Där den långe försvararen Steven Old kunde knoppa in 1-2 i den 90e minuten. Återigen insläppta mål i slutminuten alltså. Men det skulle inte sluta där.
En minut senare, efter att DIF gett bort bollen direkt efter avspark, så kom ett långt inkast på DIFs högersida, som nickades vidare och tillslut nådde högerbacken James Sinclair som tryckte till på volley och såg bollen gå in bakom en chanslös Strömberg. 2-2 och DIF hade kastat bort tre solklara poäng, till en poäng med besk eftersmak.
En poäng på bortaplan mot LSK hade jag innan match tagit. En poäng efter en sån här avslutning känns bara sur.
Jag undrar framförallt varför man valde att tjonga bollen direkt efter avspark efter 1-2-målet, varför Patrik Werner inte gjorde något byte, dels för att fördröja tiden, dels för att få in ett par pigga ben.
Förhoppningen är att det fina spelet som fanns inom laget i 89 minuter återkommer nästa lördag på Stora Valla, då DIF tar emot bottenkonkurrenten Jönköpings Södra. Förhoppningen är att poängskörden på fyra poäng på de två senaste matcherna, kommer öka efter den matchen. Och att det efter den matchen har tagits ett rejält kliv mot mitten av tabellen, inte bara spelmässigt, utan även poängmässigt.
Kom igen nu rödvitt!
